• Shieldman

    Hur ska man reagera?

    Hej

    Hur reagerar man på ?rätt sätt? när man blir oskyldigt anklagad för att vara otrogen? Ska man bli arg, ledsen, inte bry sig och vifta bort det?

    Jag vet inte. Jag blir det av min sambo. Jag har försökt analysera situationen och mitt beteende för att ta reda på om det är något jag gör som skapar denna misstanke. Jag kan inte komma på något mer än att jag ofta sent på kvällarna kolla på vildmarks-videos på YouTube på min mobil. Men det gör jag ju liksom öppet när jag ligger bredvid min sambo. 


    Hur sjutton ska jag bete mig i denna situation?

  • Svar på tråden Hur ska man reagera?
  • Xenia
    Shieldman skrev 2024-12-20 09:05:06 följande:
    Hur ska man reagera?

    Hej

    Hur reagerar man på ?rätt sätt? när man blir oskyldigt anklagad för att vara otrogen? Ska man bli arg, ledsen, inte bry sig och vifta bort det?

    Jag vet inte. Jag blir det av min sambo. Jag har försökt analysera situationen och mitt beteende för att ta reda på om det är något jag gör som skapar denna misstanke. Jag kan inte komma på något mer än att jag ofta sent på kvällarna kolla på vildmarks-videos på YouTube på min mobil. Men det gör jag ju liksom öppet när jag ligger bredvid min sambo. 


    Hur sjutton ska jag bete mig i denna situation?


    Jag hade inte grubblat över 'rätt sätt' att reagera. Jag hade blivit rasande och skällt ut honom. Sedan hade hade jag börjat undra om det var HAN som varit otrogen, på sig själv känner man andra.
     Definitivt inteförsökt bevisa min oskuld. Det hade slutat med att jag blivit som enfånge.

    Fortsätter han kräv att han går i terapi för sin sjukliga svart sjuka. Det är inte något du kan fixa, det är hans problem.
  • Anonym (Heja)
    Anonym (?) skrev 2024-12-20 09:31:31 följande:

    Syna honom hårt för att få slut på maktspelet

    Fråga honom om han skulle göra slut om du varit otrogen. Han säger troligvis ja.

    Fråga honom sen om han tror du varit otrogen. Säger han då ja packar du dina grejer och drar.  Säger han nej säger du bara BRA då vil jag aldrig höra mer om detta.

    Det dummaste du kan göra är att fjäska för honom, försöka bevisa, begränsa ditt liv osv.  För det är precis det han vill och dit han vill ha dig.  


    Det här var ett riktigt bra tips, att syna. Själv försökte jag bevisa, pratade mindre med andra osv. Inget bra.
  • Dexter dot com

    Jag hade krävt att personen sökte hjälp för sin obefogade svartsjuka och lämnat om det inte blev bättre.

  • Anonym (d)
    Anonym (Separerad) skrev 2024-12-20 09:47:52 följande:
    Varför då? Mitt ex är en "han" som anklagade mig "hon" för otrohet med jämna mellanrum. 
    Tja kan det vara för att vi inte vet vilket kön TS har? att det är troligt att TS är en man med det användarnamnet?
  • Tyra myra

    Obefogad svartsjuka dödar kärleken.
    Tala om för din partner att varje gång hen anklagar dig försvinner kärleken lite grann.

  • Anonym (Skuggan)
    Att bli oskyldigt beskylld för otrohet är en prövande börda att bära, och jag förstår att sådana anklagelser kan väcka både vrede och sorg i ditt inre. I en sådan stund är det av största vikt att möta situationen med stillhet och ödmjukhet, hur svårmodigt det än må kännas. När du samtalar med din partner kan det tjäna dig väl att visa förståelse för hennes känslor, även om du själv vet dig vara oskyldig. Du kan säga något i linje med: "Jag hör din oro och förstår att detta tynger dig, men jag är oskyldig, och det smärtar mig djupt att bli misstrodd." Sådana ord kan förmedla att du erkänner hennes bekymmer utan att för den skull bekräfta den orättvisa anklagelsen.
     
    Det vore klokt att stilla efterfråga vad som väcker denna misstanke. Om hennes svar bottnar i harmlösa ting, som ditt deltagande i aftonliga arbetsåtaganden eller att du beskådar vildmarksvideor på din mobil, kan detta vara ett tecken på att orsaken till osäkerheten vilar mer i hennes själ än i ditt handlande. Då kan du med varsamhet fråga: "Kan det vara så att denna känsla har sin grund i en osäkerhet inom dig själv?" Var dock noga med att frambära detta med mildhet och värme, så att det inte uppfattas som ett klander mot henne.
     
    Om du känner att du trots upprepade försök att bringa klarhet i saken fortfarande bemöts med tvivel, kan det vara nödvändigt att dra en gräns. Du kan då säga: "Jag har gjort mitt yttersta för att visa dig att jag är ärlig och trogen. Att bli anklagad om och om igen är både orättvist och skadligt för vår relation." Genom detta kan du signalera att du värnar om relationen, men inte kan acceptera en ogrundad misstro.
     
    Ofta kan sådana anklagelser bottna i djupare sår från det förflutna, såsom osäkerhet eller trauman från tidigare erfarenheter, eller kanske till och med en omedveten projicering av egna känslor. Om denna problematik fortgår kan det vara värt att överväga en dialog med en kunnig tredjepart, såsom en parterapeut, för att bättre förstå varandra och läka dessa sår tillsammans.
     
    Må du finna visdom och styrka i att hantera detta med både värdighet och omtanke.
  • Anonym (Blomsterfrun)
    Anonym (Skuggan) skrev 2024-12-20 12:39:43 följande:
    Att bli oskyldigt beskylld för otrohet är en prövande börda att bära, och jag förstår att sådana anklagelser kan väcka både vrede och sorg i ditt inre. I en sådan stund är det av största vikt att möta situationen med stillhet och ödmjukhet, hur svårmodigt det än må kännas. När du samtalar med din partner kan det tjäna dig väl att visa förståelse för hennes känslor, även om du själv vet dig vara oskyldig. Du kan säga något i linje med: "Jag hör din oro och förstår att detta tynger dig, men jag är oskyldig, och det smärtar mig djupt att bli misstrodd." Sådana ord kan förmedla att du erkänner hennes bekymmer utan att för den skull bekräfta den orättvisa anklagelsen.
     
    Det vore klokt att stilla efterfråga vad som väcker denna misstanke. Om hennes svar bottnar i harmlösa ting, som ditt deltagande i aftonliga arbetsåtaganden eller att du beskådar vildmarksvideor på din mobil, kan detta vara ett tecken på att orsaken till osäkerheten vilar mer i hennes själ än i ditt handlande. Då kan du med varsamhet fråga: "Kan det vara så att denna känsla har sin grund i en osäkerhet inom dig själv?" Var dock noga med att frambära detta med mildhet och värme, så att det inte uppfattas som ett klander mot henne.
     
    Om du känner att du trots upprepade försök att bringa klarhet i saken fortfarande bemöts med tvivel, kan det vara nödvändigt att dra en gräns. Du kan då säga: "Jag har gjort mitt yttersta för att visa dig att jag är ärlig och trogen. Att bli anklagad om och om igen är både orättvist och skadligt för vår relation." Genom detta kan du signalera att du värnar om relationen, men inte kan acceptera en ogrundad misstro.
     
    Ofta kan sådana anklagelser bottna i djupare sår från det förflutna, såsom osäkerhet eller trauman från tidigare erfarenheter, eller kanske till och med en omedveten projicering av egna känslor. Om denna problematik fortgår kan det vara värt att överväga en dialog med en kunnig tredjepart, såsom en parterapeut, för att bättre förstå varandra och läka dessa sår tillsammans.
     
    Må du finna visdom och styrka i att hantera detta med både värdighet och omtanke.
  • Anonym (Blomsterfrun)

    Skulle citera ovan för att säga att detta är ett av de finaste och klokaste inlägg jag har läst. Även utan samma problem tycker jag att här finns mycket tänkvärt att ta med sig

  • Shieldman

    Tack för alla fina och genomtänkta svar allihopa. 


    jag tycker kanske inte att det spelar någon roll men om det gör det så är jag man och min sambo är kvinna. 


    Jag har tyvärr hamnat i träsket att jag begränsar mig själv och försöker bevisa att jag är oskyldig. Jag undviker vara med på saker där min sambo inte är med. Jag undviker att scrolla igenom typ Instagram och så när hon är i närheten. Jag undviker att svara på meddelanden jag fått från exempelvis mina föräldrar när hon ser. Jag har slagit av notiser i typ var enda app för det kommer alltid kommentarer om min telefon plingar till. 


    Jag har verkligen ingenting att dölja. Inte ett smack! Men jag ser ju här när jag skriver detta att mycket handlar om mitt mobiltelefonanvändande. 

  • Xenia

    Du begränsar dig själv,  dvs du är medberoende. Är det verkligen så du vill leva resten av livet?

    Jag tycket du ska tvärtom leva normalt och sluta att anpassa dig efter hennes oresonliga svartsjuka.

Svar på tråden Hur ska man reagera?