Anonym (Long game) skrev 2024-12-22 09:39:59 följande:
Jag är runt 50 känner folk i de flesta omständigheter. Vi började ändå alla en gång som rosiga och hyggligt intelligenta medelklassbarn.
Någon blev skadad i en olycka tidigt i livet, har inte kunnat jobba mycket och har levt på nästan ingenting och olika ersättningar. Paret har precis lyckats köpa ett litet hus nu vid 50.
Någon har haft återkommande psykisk sjukdom, blivit lämnad med barnen och blivit av med jobbet, bott på konstiga andrahandskontrakt och har det nog knapert även om barnen nu flyttat hemifrån.
De som blev klara med examen och har kunnat jobba har det för det mesta rätt bra, men det som ger den stora boosten är om deras föräldrar har klarat av sitt Svenssonliv och troget betalat på lånen så att bostadsvärdet går i arv.
Är man utan lån vid 50-nåt så finns alla förutsättningar att kunna bygga kapital, och även hjälpa sina barn med lån.
Får man ihop tre generationer skötsamma och investerande personer så borde fjärde generationen kunna bli ekonomiskt oberoende, om antalet barn i varje generation är få.
Tack.
Vilken bra beskrivning av hur livet kan ta olika vägar. Det är ett illustrerande ex på att alla kan bli utsatta för olika typ av svårigheter.
För mig handlar en del av mitt föräldraskap att lära barnen minimera riskerna i ekonomin, t ex inte låna till konsumtionssaker utan man får spara ihop och sedan köpa.
Minimera risker för att inte bli lika hårt drabbad när det kommer svårigheter.
Jag har en risk att bli för mycket sparare och inte leva livet. Jag påminner jag mig själv om också och blir ibland bättre på att göra saker och inte ha hängsle och livrem med pengarna.
