Ärligt talet - tjänar ni så mycket pengar?

Jag ljuger inte och skäms inte heller!
Gör du?

Givetvis så är det inte det normala i Sverige, men det är inte helt onormalt heller. I det område vi bor i så skulle jag säga att det är rätt normalt. Jag får ut ca 85000 netto, frun ca 30000, huset är värt ca 10 miljoner men med 6 miljoner i lån (rätt högt). Vi har ett sommarhus i Italien utan lån och ca 4 miljoner sparat, en stor del av detta kommer från ett arv.

Om man har ut 85 000 så måste man ju ha en månadslön på 150 000 - vad jobbar man då som ?

Man har eget företag.

De vars löner är i den högsta percentilen hänger inte på familjeliv, med något enstaka undantag. De gör något alla framgångrika människor gör, de lägger inte tid och energi på trams och obildat tjafs.

Vi har ca 60.000kr var brutto och får ut 84.000kr tillsammans. Sett till genomsnittet har vi bra löner, dock inget jättekonstigt i storstan i vår ålder och privat tjänsteman. Tyvärr inga arv i sikte, får jobba ihop pengarna.

Om man som jag, gift sig rikt (Jag hade gift mig med honom ändå givetvis) och därför har bra ekonomi, hur får man bort skuld och skamkänslor för sin goda ekonomi? Han säger alltid det är våra pengar, vår ekonomi, tänk inte så men den där känslan av att jag har kn*llat mig till det och jag har det bara så för att han älskar mig jag har inte rätt till det och det är hans pengar inte våra?

Får lite ångest över det här faktiskt. Har jättesvårt för att prata om pengar, vill inte veta hur mycket jag har. När min pappa gick bort brände mamma alla pengar...mycket pengar fort på dumma grejer ("investera" i nya pojkvännens företag dvs kasta bort pengar, resor, kläder, fest) jag gillar inte det ansvaret med så mycket pengar. Min man säger att det gör inget jag vill bara att du skall veta att du är trygg ekonomiskt om det skulle hända något (han är 18 år äldre än mig) och att han kan sköta ekonomin. 

Det kanske jag har. Även min mamma påpekar hur mycket min man påminner om min pappa. Men vet du vad? Pappa var underbar så det stör inte mig.