Anonym (Jag)

Wed 1 Jan 2025 13:57

148 svar

Min dotter vill knappt träffa mig

Jag är separerad ifrån min 12-åriga dotters mamma sedan 2 år tillbaka. Första tiden gick jättebra, hon var hos oss varannan vecka osv. Men bara efter ett par mån så började dottern inte vilja komma lika ofta, utan anledning. Från okt -23 så har hon inte sovit hos mig en enda natt. Hon vill helt enkelt inte. Till saken hör att hennes mamma är bipolär. Jag tror att detta påverkar dottern otroligt mycket, men exet vägrar erkänna det.

Jag har också träffat en ny. Har frågat flera ggr vad dottern tycker, om hon är ok med det osv. Hon säger att det är jätteku, att min nya är jättesnäll. Dom messar en del osv så jag litar på det hon säger.

Dom få ggr som dottern vill komma är så fort det är något kul som ska hända, då passar det. Jag får koll kärlek tillbaka av henne. Försöker prata osv om allt, men hon säger ingenting.

Till saken hör också att hon skickar sms till en hel del personer på kvällarna och säger godnatt. Släkt osv. I stort sett alla får ett hjärta, men inte jag. Vilket gör att det är ett medvetet val. Och jag har absolut inte gjort nåt fel.

Hur ska jag bete mig?

Saknar min dotter så oerhört mycket!!!

Anonym (Farsan)

Wed 1 Jan 2025 22:11

#31

Anonym (Jag) skrev 2025-01-01 21:52:35 följande:

Nej nej, inte otacksam. Frustrerad ja. När jag inte vet va felet är, varför hon inte vill ses så mycket.

Sen ska tilläggas att hennes mamma hjälper inte till direkt med att få våran relation bättre.

Barn är inte dumma, de fattar, om du gör din del i att stötta din dotters relation till både dig och mamman så kommer hon att fatta det.

Gör inte mitt misstag att vara nedlåtande om mammans problem och svårigheter. Då får du göra som jag, be om ursäkt och sen hålla käften om vad du anser om mamman. Din dotter har rätt till båda sina föräldrar oavsett vilka svårigheter de har med varandra och sig själva.

Har ansåg soc att jag skulle göra en orosanmälan för hur det var hemma hos mamman, men min mycket klara uppfattning var att det bästa jag kunde göra vara att se till att min dotter visste att jag alltid backade henne och till soc förklarade jag att en orosanmälan från mig skulle leda till att mamman skulle se till att dottern förlorade tillgången till mig och det stöd jag alltid varit i vårt och torrt.

Du behöver se vad som är viktigt på lång sikt. Hur stärker du relationen, stödet för till dottern. Glädjen över att hon delar tid med roliga saker är en fin start, bygg på det och håll alltid hemmet och dig öppet för henne.

Tom Araya

Thu 2 Jan 2025 01:54

#32

Anonym (Jag) skrev 2025-01-01 20:34:50 följande:

Båda två. Jag kan inte se nåt fel jag gjort. Och har försökt prata med henne och fråga henne, men hon säger att jag absolut inte gjort nåt fel.

Hon kan känna något hon inte kan sätta ord på.

Anonym (Jag) skrev 2025-01-01 20:37:35 följande:

Jag gör så gott jag kan. Men får ju noll tillbaka. Svårt att fortsätta, man vill ju absolut inte tjata heller.

Där har du fel infallsvinkel; föräldrar måste finnas där för sina barns behov men barn finns inte för sina föräldrars behov. De är barn, inte vuxna och helt självständiga och dessutom något som föräldrarna valt att sätta till världen med det ansvar det innebär.

Tom Araya

Thu 2 Jan 2025 02:03

#33

Jag är själv skilsmässobarn (men på den tiden körde man med fast boende hos en förälder och varann-helg-umgänge med den andre föräldern), jag blev aldrig tillfrågad om vad jag ville, utan jag blev hämtad och lämnad varje gång, även upp i tonåren. Min mammas nya mans son blev upphämtad och lämnad samtidigt.
Hade det varit upp till mig att ta mig dit varje gång hade jag kanske struntat i det ibland.

Anonym (Jag) Trådstartaren

Thu 2 Jan 2025 05:35

#34

Spucks skrev 2025-01-01 21:49:21 följande:

Att göra något tillsammans är ju inte samma sak som att ha en nära relation. Jag vet att det är modernt med det där tramsiga kvalitetstid-prat, men det barn behöver mest, speciellt när de är liten, är kvanitet med föräldrarna för att bygga upp en relation. Den relation som byggs upp genom kvantiteten kan inte kompenseras genom att man leka apa på speed för sina barn två timmar varje helg.
Och det är just det jag tänker på när du skriver flera gånger att du gör ju kula saker med henne, att du inte är den hon har bondat med, utan att du är kvalitetstid-föräldern. I så fall är det inte konstigt om hon har en närmare relation till mamman och vill vara där.

Anonym (Jag) skrev 2025-01-01 21:39:16 följande:

Såklart hon har ett eget rum! Som vi försöker få iordning tillsammans.

Jag har förstått att hon har ett eget rum, men vad menar du att ni försöker få i ordning den? Är den inte klar än?Jag förstår fortfarande inte vad det är hon utnyttjar.

Jag vet detta. Och jag har sagt att jag vill mer än gärna att hon kommer oftare, att jag bara vill hänga, äta middag, läsa läxor osv. Just mer tid bara. Men hjälper inte, utan hon väljer att hon vill komma endast när hon vet att det är något skoj planerat.

Rummet har varit klart sen vi flyttade in givetvis. Men hon har inte sovit här sen okt -23, och knappt varit här. Barn förändras mycket på ett år. Så frågade om hon ville ändra nåt, köpa lite nya saker, inreda mer osv. Men inget?

Med utnyttjar menar jag att komma hit för att hänga vill hon inte. Men om vi ska till McDonald?s, åka till ett köpcentrum, åka pulka osv. Då vill hon ibland komma. När det passar.

Anonym (Jag) Trådstartaren

Thu 2 Jan 2025 05:39

#35

Anonym (Man vänjer sig) skrev 2025-01-01 21:59:03 följande:

Fast det är väl inget som är fel. Du får bara fortsätta att vara där och vara en trygg punkt.

Nej, och det är väl inte riktigt hennes jobb heller, eller? Så länge hon inte motarbetar er relation kan du nog inte säga så mycket om det.

Och det är jag, tro mig! Hjälper till så mycket jag kan.

Motarbetar?.Hon vill inte följa med på kurs som skolan anordnar om hur det är att ha barn som separerade. Hon låter dottern göra EXAKT som hon vill hemma hos sig. När hon då kommer till mig/oss som har lite förhållningsregler så blir det ju en väldig krock för henne.

Anonym (Jag) Trådstartaren

Thu 2 Jan 2025 05:48

#36

Anonym (Farsan) skrev 2025-01-01 21:59:52 följande:

Ja du, det är inte alltid lätt att vara farsa och du kommer inte att få fler svar från sin dotter än du redan fått om du inte tänker skuldbelägga henna för att hon inte tillbringar tid med sig. Du kan enkelt se vilka fler svar du får om du väljer den vägen.

Du får svälja ditt förtret och glömma det där med att det är rätt eller fel eller att hon utnyttjar situationen.

Fortsätt istället att finnas med öppna armar och glädje över hennes självständighet och den tid du får med henne. Du har hennes till låns som alla föräldrar och om du villa ha en bra relation under många år framåt så får du faktiskt lov att släppa de själviska känslorna och se till att hon känner att du finns och stöttar henne i det hon behöver för att må bra.

Att hon säger att hon inte vet är ett tydligt uttryck för att hon inte kan eller vill berätta varför hon behöver vara mer med med sin mamma.

Själv har jag varit allt från ensamstående på mer eller mindre heltid, deltid, varannan vecka, under några år då min dotter var i din dotters ålder pratade vi men sågs kanske varannan månad, när hon blev lite äldre flyttade hon tillbaks på heltid. Trots alla svåra känslor under många år så är jag mest glad över att mina ibland svåra känslor inte styrt att jag alltid sett till att min dotter har vetat och känt att hon har en pappa som alltid finns, som lyssnar och att hon idag som ung vuxen känner en stor kärlek till både sin mamma och pappa.

Med all skit hon varit med om hemma hos sin mamma har hon mest av allt behövt en pappa som alltid stöttat, aldrig låtit egna känslor grumla det som varit viktigt.

Så, hur har du tänkt att hålla en god relation som långsiktigt får sin dotter att känna att hon har en pappa som alltid finns, som är vuxen nog för att se bortom sina egna känslor.

Med lite perspektiv så tror jag att du klarar det. Vad är viktigt?

Förstår dig. Men är sjukt svårt när hon beter sig som hon gör ibland. Pratar knappt med mig, för att i nästa stund vara supertrevlig och jättesnäll bara för att få nåt osv. Och tro mig, jag finns för henne i ALLA lägen. Som när mamman inte varit snäll och dottern ringer och är ledsen. Självklart finns jag här och pratar med henne och stöttar då.

Anonym (Jag) Trådstartaren

Thu 2 Jan 2025 05:54

#37

Anonym (Mx) skrev 2025-01-01 22:10:57 följande:

Det kan vara din relation med din nya som tar mycket av ditt intresse, det kan precis lika gärna vara så att hon känner ett ansvar för sin mamma. Eftersom hon inte säger något så är det svårt att veta.

Du verkar dock kräva att bli bekräftad av en tonåring, så funkar inte tonårsperioden. När barnen är i denna period gäller det att stå stadigt som förälder och fortsätta att vara en omtänksam och stöttande förälder trots att man tom får skit tillbaka emellanåt. Var konsekvent och kärleksfull.

Om du fortsätter finnas där genom denna period så blir säkert er relation bättre på sikt.

Jag vet. Men att inte få svar är frustrerande.

Men som jag skrev till någon annan, jag finns ALLTID här när hon vill något. Prata osv, som har hänt mer än en gång. Hon är mitt allt och jag hör allt för henne!!

Anonym (Jag) Trådstartaren

Thu 2 Jan 2025 05:57

#38

Anonym (Farsan) skrev 2025-01-01 22:11:40 följande:

Barn är inte dumma, de fattar, om du gör din del i att stötta din dotters relation till både dig och mamman så kommer hon att fatta det.

Gör inte mitt misstag att vara nedlåtande om mammans problem och svårigheter. Då får du göra som jag, be om ursäkt och sen hålla käften om vad du anser om mamman. Din dotter har rätt till båda sina föräldrar oavsett vilka svårigheter de har med varandra och sig själva.

Har ansåg soc att jag skulle göra en orosanmälan för hur det var hemma hos mamman, men min mycket klara uppfattning var att det bästa jag kunde göra vara att se till att min dotter visste att jag alltid backade henne och till soc förklarade jag att en orosanmälan från mig skulle leda till att mamman skulle se till att dottern förlorade tillgången till mig och det stöd jag alltid varit i vårt och torrt.

Du behöver se vad som är viktigt på lång sikt. Hur stärker du relationen, stödet för till dottern. Glädjen över att hon delar tid med roliga saker är en fin start, bygg på det och håll alltid hemmet och dig öppet för henne.

Jag pratar aldrig skit om mamman framför min dotter! Skulle aldrig falla mig in. Jag vill självklart att hon har en bra relation med både mig och mamman.

Och jag gör som sagt ALLT för min dotter, hon är mitt allt!!

Anonym (Jag) Trådstartaren

Thu 2 Jan 2025 06:02

#39

Tom Araya skrev 2025-01-02 01:54:43 följande:

Hon kan känna något hon inte kan sätta ord på.

Anonym (Jag) skrev 2025-01-01 20:37:35 följande:

Jag gör så gott jag kan. Men får ju noll tillbaka. Svårt att fortsätta, man vill ju absolut inte tjata heller.

Där har du fel infallsvinkel; föräldrar måste finnas där för sina barns behov men barn finns inte för sina föräldrars behov. De är barn, inte vuxna och helt självständiga och dessutom något som föräldrarna valt att sätta till världen med det ansvar det innebär.

Såklart!
Men jag är rädd att hon tar ansvar för sin mammas sjukdom och inte vill lämna henne ensam osv. Vilket jag tycker är fel också. Ett barn ska inte känna det amsvaret för sina föräldrar.

Anonym (Jag) Trådstartaren

Thu 2 Jan 2025 06:04

#40

Tom Araya skrev 2025-01-02 02:03:42 följande:

Jag är själv skilsmässobarn (men på den tiden körde man med fast boende hos en förälder och varann-helg-umgänge med den andre föräldern), jag blev aldrig tillfrågad om vad jag ville, utan jag blev hämtad och lämnad varje gång, även upp i tonåren. Min mammas nya mans son blev upphämtad och lämnad samtidigt.
Hade det varit upp till mig att ta mig dit varje gång hade jag kanske struntat i det ibland.

Samma här, skilda föräldrar. Fast i mitt fall ville inte min pappa träffa oss barn.

Därför jag absolut inte vill bli som honom.

Min dotter vill knappt träffa mig

INNEHÅLL