• Anonym (Lämnad)

    Gravid och lämnad för en annan kvinna

    Jag är gravid i vecka 22 och förra veckan valde min sambo att lämna mig för en kollega. 

    Det hela uppdagades för 4 veckor sedan när jag märkte att han smsade med någon. Jag frågade vem han pratade med men då ljög han och blev han arg över att bli ifrågasatt. Han hade varit på middag med kollegor samma kväll och när jag skulle hämta honom kom han inte ut på bestämd tid. 45 minuter senare fick jag gå in på restaurangen för att leta rätt på honom och finner honom ensam kvar med en kvinnlig kollega. Jag får genast obehagliga vibbar men erbjuder mig ändå att köra hem kvinnan då jag inte vill att hon ska gå hem själv på kvällen. Jag ifrågasatte min partner varför de var ensamma kvar och han inte hade svarat, men han hade inget bra svar på det. Jag förstod snabbt att det var henne han smsade med och dagen efter tog jag hans telefon (för första gången under vårt förhållande) och hittade kärleksförklaringar dem emellan. Min partner skyddet det hela på att han var full och att han var nervös inför att få barn. Han bad om en andra chans och trots min dåliga magkänsla så gav jag honom en ny chans, mest för barnet i magens skull och för att jag vill att vi ska vara en familj. 

    Dagarna innan julafton upptäckte jag att han återupptagit kontakten med kollegan och situationen eskalerade snabbt. Han vill först att jag skulle förlåta honom och dagar senare hade han ångrat sig och ville lämna mig. Han sa att saker inte fungerade mellan oss pga gamla händelser och han målade upp en bild av mig och oss som lämnade mig helt paff. Mannen som bett om min hand, vi som planerade ett bröllop och barnet som växer i min mage. Han hade bestämt sig, jag var inte för honom och nu skulle han lämna mig. Sedan dess har mycket kommit fram om hans relation med kollegan och han har varit otrogen och ljugit för mig de senaste veckorna, fram tills han blev påkommen igen.

    Personlighetsförändringen han har uppvisat den senaste tiden skrämmer mig något oerhört. Han bemöter mig med iskyla, avvisar mig, ignorerar mig och förminskar mig. Jag trodde aldrig att han skulle kunna behandla mig på det här sättet. För en vecka sedan var jag hans allt och han skulle älska mig i oändligt. Nu är jag ingenting.

    Vi träffades idag för att prata igenom separationen och återigen drog han upp saker som han tycker var fel i vår relation, vilket sårar mig oerhört, för jag vet ju innerst inne att det inte var jag som var problemet. Det jobbiga nu är att jag är gravid och att pappan till mitt barn inte var den jag trodde att han var. Han vill inte vara med mig och kommer inte att finnas där för mig så som jag behöver honom. Jag måste flytta hem till min mamma och söka stöd hos familj och vänner. Det kommer vara 4 timmar emellan oss och jag mår illa när jag tänker på den här andra kvinnan och vad dem två har gjort bakom ryggen på mig. Mitt hjärta går itu när jag tänker på mitt barn och att hålla honom i mina armar. Han kommer bo hos mig och det kommer dröja länge innan jag kan lämna honom hos hans pappa. Den första tiden måste jag vara med när de umgås eftersom det är en lång resa vilket betyder att jag måste försöka upprätthålla en god relation med pappan. Men tanken på den andra kvinnan äter upp mig. Jag vill inte att hon ska hålla min son i sina armar. Det hon och barnets pappa har utsatt mig för under graviditeten är oförlåtligt. 

    Så hur gör man? Ni som lämnar bort era barn till era otrogna partners och personen de var otrogen mot er med. Hur hanterar man en sån här situation? Jag vill göra det bra men jag kan inte tänka en enda klartanke just nu. Allt det här känns bara så onaturligt och omänskligt. 

  • Svar på tråden Gravid och lämnad för en annan kvinna
  • Anonym (Ta kommandot)

    Du får väl ansöka om att få hela vårdnaden. Han verkar ju inte vara den ansvarsfulla typen utan snarare väldigt egoistisk och omogen. 
    Om han vill träffa sin unge får väl HAN jobba för det genom att åka till DIG. Och självklart ska han då komma ensam. 

    Du ska inte kyssa hans fötter genom att skjutsa barnet 4 timmar enkelväg till honom och lämna ditt barn där med en okänd kvinna. Eller ens låta honom hämta barnet och ha det hos sig förrän han har steppa upp ordentligt. 

  • Anonym (God bless you)

    Så oerhört ledsamt att läsa. Att det verkligen finns människor som är så icke ansvarstagande och beter sig på detta sätt. Omoget är ett milt uttryck i detta fall.

    Känns som du borde ha goda möjligheter att ansöka om att få ensam vårdnad om du vill det. Har svårt att se vad han ska försvara sig med vid en sådan situation.

    Hoppas på det bästa för dig och ditt barn.

    God bless you.

  • Anonym (Oj)

    Förstår känslan. Den är olidlig och det kommer vara rätt kämpigt ett tag. Du har en lång väg att vandra men det kommer bli bra. Såsmåningom så kommer du ut på andra sidan. Mitt ex var också otrogen. Han valde bort sina barn första halvåret drygt. Man mår illa på sånt. Jag släppte tankarna kring han och hans nya ganska snart så jag kommit ifrån vårat genemsamma boende. Hon flyttade in typ dagen efter. Idag har jag inga som helst problem eller onda tankar. Jag ser inte Mitt ex som någonting annat än mina barns far och barna verkar må bra hos sin pappa vilket jag är tacksam för. 

  • Anonym (Hm)

    Ditt hjärta kommer inte gå itu när du väl håller ditt barn. Ditt hjärta kommer att växa till såna extrema proportioner att du aldrig någonsin sett dess like. Du kommer älska, skratta och gråta om vartannat. Den kärlek du kommer få uppleva kommer inte att sudda ut smärtan av vad barnets pappa gjort, men den kommer helt klart ta över din värld och du kommer vilja göra allt i din makt för att barnet ska ha det bra. 


    Med det sagt. Jag är så ledsen för din skull. Vilken hemsk situation du befinner dig i. Jag vet att det här är den mest klena tröst i världen men det gäller bara att ta en dag i taget, överlever du en dag kan du klara en till, och en till. Stormen kommer lägga sig och just nu finns det tyvärr ändå inget du kan göra för att förändra det som hänt. Gör allt som får det att kännas om ens en snudd till lättare, sov hos vänner, sitt uppe hela natten med en påse chips, sov så länge du vill och skit i att städa och tvätta. Ta hand om DIG och bebisen Och försök att inte tänka så mycket på vad som kommer att hända i framtiden. Det är lång tid kvar tills du behöver köra varannan vecka eller lämna bort bebis och mycket kan och kommer hända innan dess. 


     

  • Anonym (Lämnad)

    Tack för alla svar och för er vänlighet, det värmer. Det hjälper att få ta del av andra perspektiv och läsa om era erfarenheter. 

    Jag kommer definitivt att vilja ha ensam vårdnad, han är inte en pålitlig och stabil person för tillfället och precis som ni säger, han måste visa upp en mer ansvarsfull sida om jag ska känna mig trygg att dela vårdnaden om våran son med honom i framtiden. Han har varit så otroligt impulsiv och obehaglig den senaste tiden att jag valt att inte ha mer kontakt med honom än nödvändigt från och med nu. Det går inte att kommunicera med honom utan han bemöter mig med iskyla och han är dessutom helt likgiltig för situationen han försatt mig och vårat barn i. Oerhört läskig förändring hos en människa man trodde att man kände och som trots allt fortfarande älskar. 

    Tack igen för all pepp. Fler går gärna dela med sig om ni skulle vilja.

  • Anonym (33)

    Helt normalt att du känner dig besviken, ledsen och sårad. Enligt din beskrivning verkar han inte en värd person. Mitt ex var också otrogen. Två barn tillsammans. Efter många år orkade jag inte längre så bestämde jag att lämna. 
    Jag var otroligt ledsen. Varken kunde äta eller sova. Det gjorde ont i kroppen och själen. Nu har det gått flera år och jag mår fantastiskt. Vad jag kan höra fortsatte han att ha flera relationer men jag bryr mig inte. Han prioriterar inte barn. Jag känner inget för honom. Han förtjänar inte mig. Det kommer att bli bra om du har din familj och vänner. Jag är ganska säker på att såna personer kommer inte kunna stanna i en relation. 
    Lycka till!

  • Anonym (Natalie)
    Anonym (Lämnad) skrev 2025-01-03 08:50:25 följande:

    Tack för alla svar och för er vänlighet, det värmer. Det hjälper att få ta del av andra perspektiv och läsa om era erfarenheter. 

    Jag kommer definitivt att vilja ha ensam vårdnad, han är inte en pålitlig och stabil person för tillfället och precis som ni säger, han måste visa upp en mer ansvarsfull sida om jag ska känna mig trygg att dela vårdnaden om våran son med honom i framtiden. Han har varit så otroligt impulsiv och obehaglig den senaste tiden att jag valt att inte ha mer kontakt med honom än nödvändigt från och med nu. Det går inte att kommunicera med honom utan han bemöter mig med iskyla och han är dessutom helt likgiltig för situationen han försatt mig och vårat barn i. Oerhört läskig förändring hos en människa man trodde att man kände och som trots allt fortfarande älskar. 

    Tack igen för all pepp. Fler går gärna dela med sig om ni skulle vilja.


    Verkligen ledsen för din skull, jag har själv blivit lämnad under en graviditet och det var inte lätt. Han gick tillbaks till sitt ex och fick ett barn med henne knappt ett år efter vår dotter föddes. Nu är dottern 8 och träffar bara sin pappa då och då, han är ganska strulig. Jag träffade en ny man strax innan hon fyllde 5 och vi väntar vårt andra gemensamma barn nu, dottern är världens bästa storasyster. Det är inte lätt men det blir bättre. 


    Men när det gäller det där med ensam vårdnad tror jag inte att det räcker att han har varit otrogen och lämnat dig för att han inte ska få delad vårdnad om han vill ha det.. Frågan är ju hur intresserad han är av att ha delad vårdnad. Jag har ett äldre barn också som jag fick när jag var väldigt ung , hon är vuxen nu.. Pappan blev dömd för att ha misshandlat mig och ett tag försökte jag få ensam vårdnad men gav upp efter ett tag för det skulle blivit en för jobbig process. Om pappan vill ha delad vårdnad tror jag det krävs väldigt mycket för att han inte ska få det. 

  • Anonym (Kram till dig TS)

    Jag känner såå med dig TS. Helt otroligt hur en vuxen man helt kan sakna ansvarskänsla och bete sig såhär egoistiskt och egocentriskt. Jag förstår verkligen dina känslor.

    Angående det här med ensam vårdnad.. Nu var det 7 år sedan jag blev förälder senast. Men då fungerade det iallafall som så att jag och pappan (som då bara var sambos, ej gifta) blev tvungna att åka till kommunens socialkontor där vi båda fick skriva på papper och intyga att han var pappan till vår dotter. Vi fick även skriva på ett till papper där vi båda intygade att vi ville ha gemensam vårdnad om vårt barn. Alltså två papper att skriva under som ej gifta.

    Om mamman till barnet inte är gift, så får mamman automatiskt ensam vårdnad då barnet föds. För gemensam vårdnad om barnet krävs det alltså underskrift på socialkontoret från båda föräldrarna om de ej är gifta. Så jag tänker att du helt enkelt skulle kunna låta bli att skriva under på gemensam vårdnad. Pappan skulle då kunna ta ärendet till tingsrätten, och då skulle du antagligen bli tvungen att gå med på gemensam vårdnad. Men alltså, vad är oddsen för att ditt numera ex skulle ta vårdnadsärendet till tingsrätten? Han verkar ju vara fokuserad på annat än sitt barn. Att du skulle ha ensam vårdnad i framtiden betyder inte att barnets umgänge med pappan skulle bli påverkat på ett negativt sätt. Vårdnad och umgånge är två olika saker.

    Jag förstår din känsla att du absolut inte vill att den nya kvinnan ska hålla ditt barn i sina armar. Jag förstår verkligen det. Och jag vill inte göra dig ledsen nu, men om hon är snäll och bra mot ditt barn så är det det viktigaste, barnets bästa i första rummet alltså... <3

    Och angående ditt ex relation till den nya kvinnan.. alltså jag kan lova dig att det kommer att gå åt helvete förr eller senare i den relationen. Kanske blir det först efter att dom har fått ett gemensamt barn.. men alltså ditt ex har ju visat tydligt hur opålitlig, egocentrisk och icke ansvarstagande han är. Grattis till henne som får en sådan partner! Jag menar visst kan kärlek ta slut i en relation. Men inte fan beter man sig på det sätt som din sambo nu gör, speciellt inte när man har ett barn påväg.

    Jag förstår verkligen hur sviken, lurad, illamående och besviken du känner dig. Men nu har du fått se vad din sambo är kapabel till, vad som är hans lägsta handling. Vill du verkligen vara med en sådan partner? Det finns män där ute som aldrig skulle balla ur och svika mamman till sitt barn även om kärleken dom emellan tog slut. Alltså din sambo saknar ju helt ansvarskänsla, han beter sig som en liten pojke i en vuxen mans kropp.

    Stor kram till dig TS <3

  • Anonym (Natalie)
    Anonym (Kram till dig TS) skrev 2025-01-04 01:14:13 följande:

    Jag känner såå med dig TS. Helt otroligt hur en vuxen man helt kan sakna ansvarskänsla och bete sig såhär egoistiskt och egocentriskt. Jag förstår verkligen dina känslor.

    Angående det här med ensam vårdnad.. Nu var det 7 år sedan jag blev förälder senast. Men då fungerade det iallafall som så att jag och pappan (som då bara var sambos, ej gifta) blev tvungna att åka till kommunens socialkontor där vi båda fick skriva på papper och intyga att han var pappan till vår dotter. Vi fick även skriva på ett till papper där vi båda intygade att vi ville ha gemensam vårdnad om vårt barn. Alltså två papper att skriva under som ej gifta.

    Om mamman till barnet inte är gift, så får mamman automatiskt ensam vårdnad då barnet föds. För gemensam vårdnad om barnet krävs det alltså underskrift på socialkontoret från båda föräldrarna om de ej är gifta. Så jag tänker att du helt enkelt skulle kunna låta bli att skriva under på gemensam vårdnad. Pappan skulle då kunna ta ärendet till tingsrätten, och då skulle du antagligen bli tvungen att gå med på gemensam vårdnad. Men alltså, vad är oddsen för att ditt numera ex skulle ta vårdnadsärendet till tingsrätten? Han verkar ju vara fokuserad på annat än sitt barn. Att du skulle ha ensam vårdnad i framtiden betyder inte att barnets umgänge med pappan skulle bli påverkat på ett negativt sätt. Vårdnad och umgånge är två olika saker.

    Jag förstår din känsla att du absolut inte vill att den nya kvinnan ska hålla ditt barn i sina armar. Jag förstår verkligen det. Och jag vill inte göra dig ledsen nu, men om hon är snäll och bra mot ditt barn så är det det viktigaste, barnets bästa i första rummet alltså... <3

    Och angående ditt ex relation till den nya kvinnan.. alltså jag kan lova dig att det kommer att gå åt helvete förr eller senare i den relationen. Kanske blir det först efter att dom har fått ett gemensamt barn.. men alltså ditt ex har ju visat tydligt hur opålitlig, egocentrisk och icke ansvarstagande han är. Grattis till henne som får en sådan partner! Jag menar visst kan kärlek ta slut i en relation. Men inte fan beter man sig på det sätt som din sambo nu gör, speciellt inte när man har ett barn påväg.

    Jag förstår verkligen hur sviken, lurad, illamående och besviken du känner dig. Men nu har du fått se vad din sambo är kapabel till, vad som är hans lägsta handling. Vill du verkligen vara med en sådan partner? Det finns män där ute som aldrig skulle balla ur och svika mamman till sitt barn även om kärleken dom emellan tog slut. Alltså din sambo saknar ju helt ansvarskänsla, han beter sig som en liten pojke i en vuxen mans kropp.

    Stor kram till dig TS <3


    Det stämmer att det funkar så med vårdnad om man inte är gifta (även om man är sambo) , mamman har ensam vårdnad från början och båda måste skriva på ett papper om man vill ha gemensam vårdnad. Tyvärr gjorde jag det med mitt första barns pappa men vill pappan ha gemensam vårdnad gör det nog inte så stor skillnad om man skriver på eller inte , han kommer ha rätt till det om han tar det vidare (om han inte är extremt olämplig).

    Så det är väl som jag svarade innan, det beror på hur intresserad pappan är av att ha gemensam vårdnad. Tycker han inte det är speciellt viktigt kan TS såklart bara låta bli att skriva på pappret och låta det vara så. Tycker han det är väldigt viktigt är det nog bättre att skriva på så man slipper hela rättsprocessen som antagligen blir väldigt jobbig. 


    Och ja självklart kan han träffa barnet och/ eller ha barnet boende hos sig på helger eller varannan vecka eller hur de nu vill lägga upp det i framtiden även utan gemensam vårdnad. 

  • Anonym (Mor)

    Fruktansvärt beteende av honom mot dig. Orsaken till att han är så iskall nu är väl för att han egentligen skäms men om inte så är han helt och hållet dålig.

    Mina barns pappa lämnade inte mig under graviditet men betedde sig oansvarigt efter. Jag kunde inte åka iväg med barnen några dagar utan att han var otrogen. Fick veta efter att jag lämnat honom men märkte ju och misstänkte innan jag lämnade. Nu försöker han få mig tillbaka men det oansvariga beteendet som genomsyrade mycket i vardagen vill jag inte ha tillbaka.

    Jag vet att det finns bättre män och kommer inte hoppa in i en ny seriös relation förrän jag är säker på mannens psyke. Vill inte ha någon som kan leva dubbelliv. 

    Som en tidigare skrivit till dig så kommer antagligen deras förhållande gå åt skogen. Om han försöker få tillbaka dig måste du stålsätta dig och bestämt svara nej tack. Önskan om att ha familjen hel är inte realistisk. Det kommer skava. 

    Du kommer gå igenom mycket nu med nya omställningar men du kommer klara det. En dag träffar du även en långt mycket bättre man. 


    kram

Svar på tråden Gravid och lämnad för en annan kvinna