Anonym (tröttåless)

Fri 24 Jan 08:35

51 svar

Så trött, less... behöver skriva av mig

Så.. sedan augusti i år har vi kämpat med tonåringens (snart 15) år mående. Hon mår skit av att vara i skolmiljön och just nu håller vi tillsammans med skolan på att ansöka om plats i resursklass (med tonåringens medgivande).

Jag gör allt för henne (såklart!), lämnar i skolan, missar jobb (har intyg för VAB), har ingen egen fritid då jag stöttar för att se till att hon kommer iväg på sin aktivitet flera gånger i veckan och sitter där och väntar på henne tills hon är klar, kontakt med skolan femtioelva gånger om dagen, hennes ständiga öppna linje dygnets alla timmar för allt hon kan tänkas behöva, med på alla BUPbesök, packar hennes väskor, fixar med kläder osv.. ja ALLT hon kan tänkas behöva i stödväg.

Idag satt hon bara kvar i soffan, påklädd.. Frågade om hon hade ångest eller vad som händer, fick till svar att hon bara inte vill gå till skolan. Så jag var tydlig som vanligt; "jag förstår att du känner så, jag vet att du kämpar. du vet också att vi alla runtomkring också kämpar. men går du inte i skolan kommer det drabba dina betyg till sist och det kommer påverka dina möjligheter att gå det gymnasieprogram du vill. du är den enda som kan fatta det här beslutet". Sen gick jag för att borsta tänderna, kom ut ur badrummet och då hade hon dundrat iväg. SMS:ade att jag tyckte hon gjort bra som tagit sig iväg till skolan, får tillbaka ett "hatar dig". Första gången sen hon var riktigt liten hon säger nå sånt till mig, förstår ju att det har med frigörelsen och allt vad det är att göra. Men vilken annan vecka som helst hade varit bättre. Fick missfall i tisdags..

Missfall på en oplanerad graviditet som skapade kaos mellan mig och min man i flera dagar.. Tre dygn av kaos.. fick vara lugnt i ett dygn sen innan jag började blöda.

Jag vill att mitt barn ska må bra.
Jag vill ha tillbaka min graviditet.
Jag vill ha ett eget liv igen som inte kretsar kring hennes mående.

Men man får sällan som man vill va? Nu ska jag lyckas lägga all den här skiten åt sidan och ta mig iväg och jobba, ska hålla fortbildning idag. Det blir ju kul.

Anonym (F)

Fri 24 Jan 10:34

#1

Bra. Fokus framåt. Och kanske använda skydd...? Jobbigt med MF men ni ska väl ändå inte ha fler barn? I er situation vore det tyvärr ingen bra idé när ni har fullt upp med tonåringens mående. Fokusera på den familj ni redan har istället för att omkullkasta dynamiken ännu värre. Betygen är viktiga men inte så viktiga, men hon kan alltid gå ett år på GY och läsa upp grundskolebetygen. Det är mindre än en termin kvar, så kämpa och peppa men det är inte hela världen.

Anonym (tröttåless) Trådstartaren

Fri 24 Jan 10:48

#2

Anonym (F) skrev 2025-01-24 10:34:17 följande:

Bra. Fokus framåt. Och kanske använda skydd...? Jobbigt med MF men ni ska väl ändå inte ha fler barn? I er situation vore det tyvärr ingen bra idé när ni har fullt upp med tonåringens mående. Fokusera på den familj ni redan har istället för att omkullkasta dynamiken ännu värre. Betygen är viktiga men inte så viktiga, men hon kan alltid gå ett år på GY och läsa upp grundskolebetygen. Det är mindre än en termin kvar, så kämpa och peppa men det är inte hela världen.

Tack för din kommentar, huruvida vi ska ha nå fler barn eller inte är den minst relevanta frågan just nu.

för henne som har både autism och ADHD vore ett extra år förödande, så vi försöker hålla henne igång, tror helt ärligt att om hon börjar tappa betyg ger hon upp.

Anonym (F)

Fri 24 Jan 10:53

#3

Anonym (tröttåless) skrev 2025-01-24 10:48:10 följande:

Tack för din kommentar, huruvida vi ska ha nå fler barn eller inte är den minst relevanta frågan just nu.

för henne som har både autism och ADHD vore ett extra år förödande, så vi försöker hålla henne igång, tror helt ärligt att om hon börjar tappa betyg ger hon upp.

Det är det faktiskt inte. Ni har ett barn som mår totalt skit så det är väl högst relevant att inte göra situationen ännu värre? Ett litet barn skulle förändra precis allt, för er alla, och frågan är om ni vuxna verkligen skulle orka också, att det inte bara är dottern som skulle få det värre.

Jag tror ni vuxna behöver acceptera att hon antagligen inte kommer in på gymnasiet till hösten, iaf låter det som att hennes betyg inte kommer att räcka, eller gör hon det om hon sköter skolan resten av terminen? Känns tyvärr inte troligt att hon kommer att klara det (orka, ha motivation osv). När ni vuxna kommer till den punkten så kommer ni alla att kunna slappna av mer och då kanske hon fixar några delar iaf.

Anonym (A)

Fri 24 Jan 11:03

#4

Finns säkert en del som ni kan göra för att underlätta för henne.
Prata med lärarna om att hon kanske kan få sitta i eget rum någonstans så att hon orkar med uppgifterna och slipper bli störd av andras liv och rörelse?

Om inte det går, kolla om det skulle hjälpa att använda öronproppar t.ex.. eller avskärmning på bordet så att hon inte blir distraherad av omgivningen.
Då kanske hon orkar med skolan och uppgifterna lite mer.

Men om ingenting fungerar så är det inte hela världen ändå. Hon kan läsa upp betygen på Komvux eller folkhögskola om hon skulle vilja längre fram.

Fokusera på att hon ska få det så bra som möjligt.

Anonym (tröttåless) Trådstartaren

Fri 24 Jan 12:34

#5

Anonym (F) skrev 2025-01-24 10:53:53 följande:

Det är det faktiskt inte. Ni har ett barn som mår totalt skit så det är väl högst relevant att inte göra situationen ännu värre? Ett litet barn skulle förändra precis allt, för er alla, och frågan är om ni vuxna verkligen skulle orka också, att det inte bara är dottern som skulle få det värre.

Jag tror ni vuxna behöver acceptera att hon antagligen inte kommer in på gymnasiet till hösten, iaf låter det som att hennes betyg inte kommer att räcka, eller gör hon det om hon sköter skolan resten av terminen? Känns tyvärr inte troligt att hon kommer att klara det (orka, ha motivation osv). När ni vuxna kommer till den punkten så kommer ni alla att kunna slappna av mer och då kanske hon fixar några delar iaf.

Vi skyddar oss och blev gravida ändå, sånt händer tyvärr. Jag tänker att det blir tokigt med antaganden från din sida.

hon kommer komma in om hon håller betygen, hon har jättebra betyg. Utan att vi någonsin uppmuntrat till något annat än E i alla ämnen.

hon har haft oändligt med anpassningar, bland annat sitta själv emellanåt osv. Har möte med skolan och BUP igen nästa vecka.

Anonym (sign)

Fri 24 Jan 14:43

#6

Anonym (tröttåless) skrev 2025-01-24 08:35:10 följande:

Så trött, less... behöver skriva av mig

Så.. sedan augusti i år har vi kämpat med tonåringens (snart 15) år mående. Hon mår skit av att vara i skolmiljön och just nu håller vi tillsammans med skolan på att ansöka om plats i resursklass (med tonåringens medgivande).

Jag gör allt för henne (såklart!), lämnar i skolan, missar jobb (har intyg för VAB), har ingen egen fritid då jag stöttar för att se till att hon kommer iväg på sin aktivitet flera gånger i veckan och sitter där och väntar på henne tills hon är klar, kontakt med skolan femtioelva gånger om dagen, hennes ständiga öppna linje dygnets alla timmar för allt hon kan tänkas behöva, med på alla BUPbesök, packar hennes väskor, fixar med kläder osv.. ja ALLT hon kan tänkas behöva i stödväg.

Idag satt hon bara kvar i soffan, påklädd.. Frågade om hon hade ångest eller vad som händer, fick till svar att hon bara inte vill gå till skolan. Så jag var tydlig som vanligt; "jag förstår att du känner så, jag vet att du kämpar. du vet också att vi alla runtomkring också kämpar. men går du inte i skolan kommer det drabba dina betyg till sist och det kommer påverka dina möjligheter att gå det gymnasieprogram du vill. du är den enda som kan fatta det här beslutet". Sen gick jag för att borsta tänderna, kom ut ur badrummet och då hade hon dundrat iväg. SMS:ade att jag tyckte hon gjort bra som tagit sig iväg till skolan, får tillbaka ett "hatar dig". Första gången sen hon var riktigt liten hon säger nå sånt till mig, förstår ju att det har med frigörelsen och allt vad det är att göra. Men vilken annan vecka som helst hade varit bättre. Fick missfall i tisdags..

Missfall på en oplanerad graviditet som skapade kaos mellan mig och min man i flera dagar.. Tre dygn av kaos.. fick vara lugnt i ett dygn sen innan jag började blöda.

Jag vill att mitt barn ska må bra.
Jag vill ha tillbaka min graviditet.
Jag vill ha ett eget liv igen som inte kretsar kring hennes mående.

Men man får sällan som man vill va? Nu ska jag lyckas lägga all den här skiten åt sidan och ta mig iväg och jobba, ska hålla fortbildning idag. Det blir ju kul.

Vad gäller hennes SMS att hon hatar dig så tycker jag att det låter positivt. Att hon hittar sin ilska över sin skitsituation och tar ut den där hon känner sig trygg.

Jag är i en liknande situation som du och känner verkligen igen mig i hur dränerad man blir av att vara tonåringens livlina och allt som kommer med det.

Men när min ledsna och inåtvända tonåring som bara låg och stirrade i väggen, istället började visa humör och rikta sina känslor mer utåt så blev jag glad. Äntligen lite driv och känslor som inte bara gick inåt i självhat.

Beklagar ditt missfall och allt kring det. Men ta dotterns SMS på rätt sätt. Hon hatar ju inte dig, hon älskar dig mest av allt. Men när hennes liv är bara skit så är de till dig hon vänder sina känslor. Tänk att hon har en sån fin mamma som hon kan vända sina känslor mot. Vilken trygghet för henne! Svara med ett rött fint hjärta.

Anders1970

Fri 24 Jan 14:54

#7

Vart är din man i allt detta? Du kommer gå sönder om ni inte delar ansvar.

Garanterat så kommer er relation inte hålla om du är superkvinna.

Varför vart det kaos mellan din man och runt graviditeten?

Anonym (Q)

Fri 24 Jan 15:15

#8

Klart som fan att du är trött och less. Vilken absolut skitvecka du har haft. Jag beklagar missfallet och vet själv hur upprivande det kan vara - inte minst för alla extrahormoner som rusar genom systemet.

Men du, det här är en skitvecka. Den kommer att ta slut. Du kommer att sörja ditt missfall och den förlusten och det kommer att bli lättare att bära med tiden.

Din dotter har det kämpigt, men hon har dig och alla andra som är på hennes sida och älskar henne. Det ger henne en chans - även när hon hatar dig och hela världen.

Ta ett andetag, ta en paus. Det gör ont, men du går inte sönder för det. Nästa vecka är en ny chans.

Anonym (tröttåless) Trådstartaren

Fri 24 Jan 16:00

#9

Anonym (sign) skrev 2025-01-24 14:43:39 följande:

Vad gäller hennes SMS att hon hatar dig så tycker jag att det låter positivt. Att hon hittar sin ilska över sin skitsituation och tar ut den där hon känner sig trygg.

Jag är i en liknande situation som du och känner verkligen igen mig i hur dränerad man blir av att vara tonåringens livlina och allt som kommer med det.

Men när min ledsna och inåtvända tonåring som bara låg och stirrade i väggen, istället började visa humör och rikta sina känslor mer utåt så blev jag glad. Äntligen lite driv och känslor som inte bara gick inåt i självhat.

Beklagar ditt missfall och allt kring det. Men ta dotterns SMS på rätt sätt. Hon hatar ju inte dig, hon älskar dig mest av allt. Men när hennes liv är bara skit så är de till dig hon vänder sina känslor. Tänk att hon har en sån fin mamma som hon kan vända sina känslor mot. Vilken trygghet för henne! Svara med ett rött fint hjärta.

Jag brukar kunna göra det, men just den här gången fick hon svaret att jag inte vet vad jag ska säga men jag bad henne höra av sig när hon var framme i skolan vilket hon gjorde.

hon Har under lång tid tagit ut alla sina känslor hos mig, men detta var första gången hon riktade det mot mig sas.. tack för pepp ❤️

Anonym (tröttåless) Trådstartaren

Fri 24 Jan 16:02

#10

Anders1970 skrev 2025-01-24 14:54:56 följande:

Vart är din man i allt detta? Du kommer gå sönder om ni inte delar ansvar.

Garanterat så kommer er relation inte hålla om du är superkvinna.

Varför vart det kaos mellan din man och runt graviditeten?

Han är väl på jobbet som vanligt, han sköter markservice ofta och jag roddar allt med barnen.

Är jag plussade (oplanerat trots skydd) så var han så sjukt på om abort och jag hann inte ens andas kände jag. Modersinstinkterna kickade in och det Blev rörigt. Gick inte att konversera om situationen.

Så trött, less... behöver skriva av mig

INNEHÅLL