Manipulerad?

Lite så jag har gjort. Men då får jag leva med en person som blir fullständigt miserabel, bitchig, gnällig som får psykiska men. Det gör liksom allt bara värre.

Hon ?måste? bo i sekesliftshus annars blir hon typ deprimerad säger hon själv. Och det stämmer ju också

Jag tycker att du får sätta ner foten och säga att du inte vill pendla så långt så det är tyvärr inte möjligt att flytta till sekelskifteshus. Men vill hon nödvändigtvis flytta till ett sådant får hon skaffa ett välbetalt jobb, då kan ni flytta in till stan till ett sådant. punkt slut, finns inget mer att diskutera. Vill hon inte lyssna så får du säga att det är jobbigt att DU inte känner dig lyssnad på och att hon inte är själv i ert förhållande utan måste förhålla sig till dig också. 

Jag förstår bara inte hur man resonera på detta sätt?

om jag tycker det är ett jätteproblem att min fru inte är nog med sina barn kommer detta inte bli ?bra? bara för att vi flyttar till ett annat hus.

min fru hävdar dock hela tiden att ?allt hänger ihop?.

Hon gjorde fö samma sak innan vi fick barn. Hon mådde dåligt över x, y, z men när vi fick barn skulle den lyckan liksom ?kompensera? dessa jobbiga saker. 

någon som tror att de jobbiga sakerna blev mindre jobbiga post-barn?

Jag kontrar och föreslår skilsmässa.

Hon verkar ha väldig otur när hon tänker.

Varför går du med på sakerna gång efter gång om du nu ändå vet att det slutar illa? 
Då är ju inte du bättre själv om du medvetet är lika korkad? 

Säg att hon kan flytta dit själv så kan du och barnen bo kvar där ni bor. 

Absolut inget kommer bli bättre av ett sekelskifteshus. Hon kommer bara hitta någon ny "dröm" hon inte kan leva utan. Hon borde jobba på sig själv istället. Och skaffa ett jobb. 

Du kommer få längre restid, era barn kommer kanske få längre till sina vänner. Äldre hus kommer ofta med renoveringsbehov. Det är laddat för kaos och konflikter.

Sekelsskifteshus är fantastiska men du kan ju inte dra på dig så lång pendlingstid. Om du är villig att flytta till ett sådant hus, säg att du går med på det om hon tar ett bra jobb. Då kanske ni kan flytta närmare ditt jobb och du får mer tid för familjen dessutom. Hon får väga sekelskifteshus mot att hon jobbar mer. Dina arbetstider låter normala för ett jobb där man drar in mycket pengar. 

Manipulativt vet jag inte, men totalt ogenomtänkt och orealistiskt. 

Den pendlingen kommer med risker för utmattning och försämrad hälsa och jag hade varit mer rädd om min man än att kräva det.

Ärligt talat- om hon vill ha finare boende så är det väl dags att hon drar hem lite kulor för att betala för det, så att ingen behöver idiotpendla? Att du ska betala ännu mer skatt procentuellt när hon får bättre utväxling och bättre pension på en mindre insats är väl bara dumt.

Sätt ett mål som ska nås för er gemensamma ekonomi och hitta ett boende som inte kör dig i botten. Livet är för kort för att inte orka ha sex.

Eller så tycker jag som vill leva jämställt i alla fall.

Vilket avstånd gäller det? T.e.x att ni bor i Djursholm nu och frun vill flytta till Gnesta?

 

handlar mer om köer än avstånd.

nuvarande boende tar med bil 20 min utan trafik. 50-60 i värsta tiden. Runt 60 min+ kommunalt.

det boende frun pratade om tar kanske 90 min kommunalt. 40 min utan trafik 90-120 min med trafik

Ja men exakt!
Hon talar ju emot sig själv,

Nu har jag läst dina svar genom tråden och kanske är det så att din fru gör en klassiker... Alltså att greppa halmstrån för att rädda ett kasst förhållande och se om det hjälper...
Du vet nog det där klassiska som alla par förr eller senare hamnar i... man försöker en sista gång med att lappa ihop förhållandet med ett nytt barn .. när inte det funkar testar man hundvalp...och sen blir det att gifta sig ..när inte det heller håller vill man flytta eller renovera .. man kastar sig från den  ena desperata åtgärden till den andra för konstgjord andning fast man istället skulle behöva separera...

Och till sist går det inte längre och förhållandet kraschar fullständigt och så står man där med belånat hus över skorstenen mam inte kan sälja ,  ett barn i blöjor , en fru utan inkomst och två föräldrar som bara bråkar...

Exakt vad jag tänker också. Har ett sånt par i min umgängeskrets. De har hela tiden trott att lösningen på deras problem kommer att vara att skaffa hund, köpa hus, köpa sommarstuga osv osv. Det har bara blivit värre för varje grej. Nu har de ÄNTLIGEN gått isär. 

Ts, skilj dig med gnällkärringen.