• Anonym (Skitmamma)

    Får aldrig någon backup från maken

    Jag får aldrig någon backup från min man gällande våra barn. Jag är bara den onda mamman hela tiden med läxor å skärmtid å mat osv osv. Han säger aldrig till dem att stänga av skärmar eller göra läxor eller något. Det är bara mitt jobb hela tiden å jag får ta alla utbrott å skrik å bråk om detta. Så fruktansvärt trött på det så snart brakar jag in i väggen. 
    Trodde det skulle va kul att va mamma men fy fan vad jag tycker det är skit. Hade helst sluppit som det är nu. 
    Idag brast det för mig å jag blev så arg å ledsen här hemma. Bråk med dottern om läxa å hon bara slängde saker på mig. 

    Har försökt prata med mannen om det massor av gånger men intresset är lika med noll. 

    Mina barn kommer ju bara komma ihåg mig som skit. 

  • Svar på tråden Får aldrig någon backup från maken
  • beli
    KimLinnefeldt skrev 2025-02-05 11:43:58 följande:

    Tjat är förödande. Att ge ett barn en order som inte åtlyds, att då upprepa samma order gång på gång, sucka och tycka synd om sig själv - av det lär sig barnet att det inte är nödvändigt att göra som mamma eller pappa säger.

    En tillsägelse måste genomdrivas, inte med våld, men absolut konsekvent. Då förstår barnet att om mamma eller pappa säger så där, då blir det så där.

    Ett sätt är att beskriva konsekvensen, lugnt och vänligt. "Du kan ju vänta med att läsa läxan, men då behöver vi väcka dig en timme tidigare i morgon så att du hinner."

    Och så gör man det.


    En mansbebis är förödande.
  • Anonym (Givet)

    Det är ganska enkelt att rent generellt svara på trådstarten.

    Det var du som ville ha barn.
    Det var inte han som ville ha barn.

    Du, liksom generellt de allra flesta kvinnor, hade en mycket stark barnlängtan.
    Han, liksom generellt de allra flesta män, har inte alls någon så väldigt stark barnlängtan.

    Skillnaden mellan manligt och kvinnligt är i detta fallet fundamental, vilket i detta fallet är fullkomligt naturligt och styrt av evolutionen och i syfte att säkra människosläktets överlevnad.
    Att den fundamentala skillnaden naturligt finns är självklar är uppenbar när man beaktar att kvinnor och män är av motsatta kön.
    Alla direkta motsatser utgör alltid och fullkomligt naturligt stora och fundamentala skillnader.

    Han, medvetet eller omedvetet, gick med på att skaffa barn för att tillfredsställa din önskan eftersom han upplevde din önskan så stark så den i hans ögon (medvetet eller omedvetet) uppfattades som ett ultimatum för att du skulle fortsätta älska honom.

    Din starkaste önskan och längtan var att skaffa barn.
    Hans starkaste önskan och längtan var att få bli älskad av dig.
    Därför bedömde han att det bästa valet för honom och för er var att tillfredsställa din önskan att skaffa barn. Han kanske tom lyckades övertyga sig själv, i sin längtan efter din kärlek, att han ville skaffa barn.
    Sedan visade det sig att du ändå inte älskade honom på så sätt som han önskade eftersom din kärlek i stället ändrades till att fokusera på barnen, och han upplevde att din kärlek till honom minskade, eller lika som i många liknande fall att din kärlek till honom upphörde och ersattes av att din kärlek enbart riktades till barnen.

    Din kärlek till honom minskade eller upphörde trots att han hade gått med på att tillfredsställa ditt starkaste önskemål.
    Hans upplevelse är att du inte alls på motsvarande sätt har respekterat hans starkaste önskemål, att få bli älskad av dig.

    Pga av ovan beskrivna, som förmodligen är sant, eller ganska sant, eller att det åtminstone ligger något i det, så saknar han lust och motivation att tillfredsställa dina nya önskemål, att han ska ta ansvar för barnen, de barnen som egentligen var din egen önskan, de barnen som han upplever vara orsaken till att du har gjort ditt val att låta din kärlek till honom minska eller upphöra.
    Då ställt i relation till att hans starkaste önskan var att bara att få vara älskad av dig.

    Allt detta rent generellt beskrivet då...

  • Anonym (JB)

    Separera och ha barnen varannan vecka. Då får du vila och är gladare när de kommer. 

  • Anonym (Anna)

    Han borde stötta dig och ingripa och samarbeta i såna här lägen. Bara att inse att han inte har mognad nog. Har varit med om samma i x antal år. När jag säger ifrån till barnen eller sätter regler så pratar min sambo illa om mig till dem och vill trissa upp vilken dålig mamma jag är. Ta ett snack med din man och om det inte blir bättre så tror jag att du kommer må bättre utan honom. 

  • Anonym (du)
    Anonym (Givet) skrev 2025-02-05 17:08:40 följande:

    Det är ganska enkelt att rent generellt svara på trådstarten.

    Det var du som ville ha barn.
    Det var inte han som ville ha barn.

    Du, liksom generellt de allra flesta kvinnor, hade en mycket stark barnlängtan.
    Han, liksom generellt de allra flesta män, har inte alls någon så väldigt stark barnlängtan.

    Skillnaden mellan manligt och kvinnligt är i detta fallet fundamental, vilket i detta fallet är fullkomligt naturligt och styrt av evolutionen och i syfte att säkra människosläktets överlevnad.
    Att den fundamentala skillnaden naturligt finns är självklar är uppenbar när man beaktar att kvinnor och män är av motsatta kön.
    Alla direkta motsatser utgör alltid och fullkomligt naturligt stora och fundamentala skillnader.

    Han, medvetet eller omedvetet, gick med på att skaffa barn för att tillfredsställa din önskan eftersom han upplevde din önskan så stark så den i hans ögon (medvetet eller omedvetet) uppfattades som ett ultimatum för att du skulle fortsätta älska honom.

    Din starkaste önskan och längtan var att skaffa barn.
    Hans starkaste önskan och längtan var att få bli älskad av dig.
    Därför bedömde han att det bästa valet för honom och för er var att tillfredsställa din önskan att skaffa barn. Han kanske tom lyckades övertyga sig själv, i sin längtan efter din kärlek, att han ville skaffa barn.
    Sedan visade det sig att du ändå inte älskade honom på så sätt som han önskade eftersom din kärlek i stället ändrades till att fokusera på barnen, och han upplevde att din kärlek till honom minskade, eller lika som i många liknande fall att din kärlek till honom upphörde och ersattes av att din kärlek enbart riktades till barnen.

    Din kärlek till honom minskade eller upphörde trots att han hade gått med på att tillfredsställa ditt starkaste önskemål.
    Hans upplevelse är att du inte alls på motsvarande sätt har respekterat hans starkaste önskemål, att få bli älskad av dig.

    Pga av ovan beskrivna, som förmodligen är sant, eller ganska sant, eller att det åtminstone ligger något i det, så saknar han lust och motivation att tillfredsställa dina nya önskemål, att han ska ta ansvar för barnen, de barnen som egentligen var din egen önskan, de barnen som han upplever vara orsaken till att du har gjort ditt val att låta din kärlek till honom minska eller upphöra.
    Då ställt i relation till att hans starkaste önskan var att bara att få vara älskad av dig.

    Allt detta rent generellt beskrivet då...


    En vuxen man som inte vill ta vuxenansvar utan vara sin partners lilla bebis. 
  • Anonym (Givet)
    Anonym (du) skrev 2025-02-06 09:17:00 följande:
    En vuxen man som inte vill ta vuxenansvar utan vara sin partners lilla bebis. 
    Eller en vuxen människa vars högsta önskan är att få känna sig älskad?
  • Anonym (Julie)
    Anonym (Givet) skrev 2025-02-06 14:47:38 följande:
    Eller en vuxen människa vars högsta önskan är att få känna sig älskad?
    Du tror inte att TS vill känna sig älskad, hon också? Just nu känner hon sig nedvärderad och bajsad på.

    Det kommer leda till att hennes make får ta dessa situationer på egen hand i sitt eget hem så småningom. Får se hur älskad han känner sig då.
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Givet)
    Anonym (Julie) skrev 2025-02-06 14:54:40 följande:
    Du tror inte att TS vill känna sig älskad, hon också? Just nu känner hon sig nedvärderad och bajsad på.

    Det kommer leda till att hennes make får ta dessa situationer på egen hand i sitt eget hem så småningom. Får se hur älskad han känner sig då.
    Jag har inte någonstans kommenterat vad jag tror om hur TS vill känna sig.

    Jag har givit ett självklart, lättförståeligt, om än relativt utförligt, ändock fullt rimligt och givet svar på TS frågeställning i trådrubrik och start.

    Men om du känner dig obekväm med att få ta del av den självklara förklaringen på trådstarten så kan jag tyvärr inte hjälpa dig med dina känslor. Att för dig hantera dessa måste få bli upp till dig själv. 
  • Anonym (Givet)
    Anonym (Julie) skrev 2025-02-06 14:54:40 följande:
    Du tror inte att TS vill känna sig älskad, hon också? Just nu känner hon sig nedvärderad och bajsad på.

    Det kommer leda till att hennes make får ta dessa situationer på egen hand i sitt eget hem så småningom. Får se hur älskad han känner sig då.
    Jag tror du håller med om det självklara, att:
    Om man inte ger kärlek så får man ingen kärlek.

    Män rent generellt ger ofta kärlek genom att tillfredsställa kvinnans högsta önskan, vilket påfallande ofta, förr eller senare, är att skaffa barn.

    Män rent generellt har som sin högsta önskan att få känna sig älskade av sin kvinna.

    Men rent generellt så är det väldigt vanligt att många kvinnor i samband med att barnet föds upphör att känna och visa kärlek till sin man, upphör att ge kärlek till sin man, på det sätt man gör genom att tillfredsställa sin partners högsta önskan.

    I alla dessa fall är det bara den ena parten (mannen) som ger kärlek medan den andra parten (kvinnan) inte längre ger kärlek.

    Följden blir väldigt ofta, så som sannolikt i TS fall, att båda parter inte längre känner att de får kärlek. Relationen krisar och den ömsesidiga kärleken upphör i många relationer.

    Utfallet är givet och väldigt ofta självklart.
Svar på tråden Får aldrig någon backup från maken