Anonym (också bonusmamma) skrev 2025-02-07 11:57:45 följande:
Absolut löjligaste inlägg jag någonsin läst på FL!! Vem i den här tråden har pratat om bonusbarn som ohyra eller problem, förutom du själv?
Betala för att umgås med? Varför skulle man vilja betala för att umgås med någon överhuvudtaget? TS tycker ju bara att pappan ska betala för sina barn, och vad är det som är konstigt med det?? Det har ju ingenting med barnen själva att göra, utan bara konceptet: att man betalar för sin del.
Om hon hade åkt på semester med en vänninna, som ville ha med sina två barn (eller betala extra för att få ha hunden med sig, whatever), hur hade du svarat TS då? Att självklart delar man 50/50? Kan du på någon nivå förstå att en reaktion skulle vara att "nej, men nu är ni ju tre personer och jag bara en? Då vill jag nog itne betala 50%..." - UTAN att någon enda männsika skulle föreslå att TS då skulle vara barn (eller hund) hatare!
PS: Hoppas din make är en riktig sur-gris!
Håller med om detta. Bortsett från ditt "PS"/meningen i det sista stycket, då jag INTE önskar nån annan en "sur-gris" till make. Det tycker jag var barnsligt och onödigt skrivet. Det går bra att framföra saklig kritik och vara lite raljant utan att ta till tramsiga fulknep, enligt min åsikt. Jag hoppas att personen du svarade lever ett gott liv och mår bra med sin familj eller den/de hen vill leva med. Bara så det inte uppstår några missförstånd här. I övrigt håller jag med dig.
Jag tycker att TS kan betala hälften av vad en stuga för två hade kostat och särbon kan betala de extra kostnader det medför med större stuga. Själv hade jag nog betalat hälften för att jag vill och brukar göra det i såna situationer men jag tycker inte att man är skyldig att göra det.
Bensin/resa tycker jag att de kan dela på (om de inte åker tåg eller måste hyra större bil eller nåt så kostnaden ökar på grund av barn).
När det gäller liftkort, hyra skidor, äta på restaurang och liknande utgifter tycker jag att TS kan betala för sig och särbon för sig och sina barn. Om TS vill kan hon bjuda dem på restaurang nån kväll eller på fika i våffelstugan, som en trevlig fest. Kanske kan hon bjuda med barnen på nån rolig utflykt. Om hon vill och har råd.
När det gäller maten de ska handla och laga i stugan tycker jag att de kan betala hälften var, om inte särbon själv tar initiativ till att betala mer. Det handlar om en vecka och jag tycker att det är snålt att hålla på och räkna ut vem som äter vad. Hade jag själv haft barn hade jag betalat all mat för att inte riskera att nån känner sig utnyttjad. Som bonusmamma har jag betalat hälften eller allt (för maten) i såna situationer - för att jag vill. Samma sak när jag rest med vänner som har barn.
Det hade varit en annan sak om den ena var miljonär och den andra levde på existensminimum. Men då antar jag att det hade stått nåt om det i TS.
Jag har alltid gillat att hänga med mina bonusbarn ('de är stora nu) och jag har inte haft nåt emot att betala saker åt dem, tvärtom, det har varit roligt att få lägga pengar på så härliga och goa ungar. De är inget bihang eller nåt nödvändigt ont utan egna fantastiska individer. Men min kille har inte heller krävt eller förväntat sig att jag ska varken ta hand om eller försörja hans barn (i så fall hade han nog valt en annan flickvän...). Det har alltid vsrit helt frivilligt från min sida.
Jag har alltid varit väldigt rädd för att nån ska tycka att jag '"snyltar" på nån annan. Så för mig har det alltid varit extremt viktigt att alltid "göra rätt för mig" och aldrig behöva känna mig beroende av nån annan. Den osäkerheten hos mig har nog präglat hur jag ser på ekonomi i en relation. Jag betalar liksom hellre för mycket än för lite. Att känna att jag "gjort rätt för mig" och känna mig självständig är värt mer än pengar för mig.
För mig är det också otroligt viktigt att uppfattas som generös och givmild så därför är det värt mycket att få bjuda andra på saker för att liksom göra det tydligt att jag "minsann inte är snål". Jag mår liksom bättre själv då. Så det är nog egentligen mest för min egen skull som jag vill vara generös. Vad som är "rätt" och "fel" kommer liksom i andra hand för mig. Med det sagt så kan jag hålla med TS i sak. Rent logiskt och förnuftsmässigt tycker jag att hon har rätt. Det är inte antingen eller.
