Kontrollerad

Din man vill ha koll på vem du kommunicerar med, och vad det handlar om. Du beskriver honom som avundsjuk och missunnsam. Han kallar dig slarvig, klumpig och stökig, och han klagar på din klädstil.

Det syns inte någon kärlek här, finns den kvar alls?

Det viktiga är inte vad det här står för, eller varför han gör så här, för det spelar egentligen ingen roll. Han vill göra dig illa, ett nålstick i taget, och det spelar ingen roll varför. Han vill att du ska vara osäker, och han vill styra dig till att vara och göra som han vill.
Det som spelar roll är vad du tänker och känner inför detta? Vilket är svårt att veta just nu, eftersom han får dig att tvivla på dig själv.

Hur du ska hantera det? Mitt förslag är att du börjar fundera på och planera för skilsmässa, men säg ingenting till honom innan allt är klart.

Googla grey rock och behandla honom utan några som helst reaktioner. "Jaha" är ett bra svar, eller tystnad.

Och gällande sociala medier, kommentera att det var väldigt vad han är nyfiken hela tiden på vad som händer. Sätt gränser. Du kan till och med säga att du inte känner för att delge hela tiden vem som skriver osv, att du känner dig rent övervakad och att det påverkar ditt mående.

När jag och min sambo gick i parterapi sa terapeuten att det där är bland det mest omogna man kan göra och kan skapa jobbiga konflikter vid skilsmässan och efteråt om man har barn.

Istället ska man prata om problemen och hur man upplever dem. Alla har inte insikt om hur de beter sig. Ge dem chanser att lyssna och ändra sig.

Nja, jag skulle säga att det beror på varför man vill skilja sig. Är det misshandel inblandat, t ex ekonomisk, psykiskt eller fysisk, då är det bra att planera innan, så att man snabbt kommer därifrån när man väl berättat. 
Här handlar det om psykisk misshandel med en kontrollerande man. 

Han kan vara omedveten om sitt beteende. Sen oavsett så kan bristen på öppenhet kring tankar och beslut i relationen skapa mycket större problem. Det mest mogna och långsiktigt bästa är nästan alltid vara öppen och ärlig. Det är när man lever med en person som är farlig och man behöver fly från relationen som man inte ska vara öppen och ärlig. Hos andra personer kan faktiskt bristen på öppenhet och ärlighet bli en trigger som leder till våld som annars aldrig skett.

Det spelar väl ingen roll om han är medveten om att hans beteende är problematiskt eller inte? Det finns liksom inte något bra skäl att övervaka sin partner, kalla sin partner för nedsättande saker eller komma med små elaka pikar.
Om TS skulle ta upp ämnet till diskussion öppet och ärligt är sannolikheten för att mannen säger något i stil med "vad du är överkänslig, jag skojade bara" cirka 99,9%. Och så fortsätter han som vanligt, och känner sig i hemlighet nöjd med att han fick ytterligare ett tillfälle att ogiltigförklara TS känslor och kalla hen för överkänslig.
Nej, det finns inget att rädda i en sån relation. Och ingen anledning att göra något annat än att börja planera för att lämna, och sedan ta steget när det finns en ny bostad att flytta in i. 

Och seriöst, du menar att en i övrigt sund och välfungerande person "triggas till våld" av att inte bemötas med öppenhet och ärlighet?? Skulle inte tro det. Låter som klassiskt skuldbeläggande av offret. "Jag var tvungen att slå dig för du provocerade mig, om du bara kunde vara lite lugnare så skulle det inte behöva bli så här." 

Usch det där låter nästan som mig. (Jag är kvinna dock.) Jag älskar min man supermycket och han har fördragsamhet med det mesta, men säger ifrån ibland. För min del bottnar det i låg självkänsla och att jag blivit utsatt för psykisk misshandel i tidigare relation plus att det är viktigt för mig att ha vissa saker på ett visst sätt. Behöver ordning i köket t ex.  

När det gäller att påpeka saker som ligger framme och liknande så är det väl mer att jag ibland tänker att jag inte orkar plocka undan efter honom utan istället säger till honom...så att han kan plocka undan själv...så tänker jag där.

När det gäller hans kläder är det så att han är ganska sparsam med klädinköp och att han tyvärr lyssnar på personalen när han köper jeans, vilket gör att de alltid är för små och börjar hänga nedanför rumpan. Där vill jag faktiskt bara hjälpa honom att se bättre ut. 

Att jag frågar om att han går ut och så är mer att jag är intresserad helt enkelt. allmänt intresserad av hans vänner och kollegor.

Jag övervakar honom absolut inte. Kontrollerar honom inte heller. Hoppas verkligen att han inte känner som du TS utan att säga det.

Han säger som sagt ifrån ibland. T ex med snöskottningen. Han lägger snön på tokiga ställen och det ser slarvigt ut. Men nu senast så sa han att jag faktiskt får ta att snön inte ligger där jag tycker om han ska skotta. Då flyttade jag det värsta sen efteråt...

Däremot säger jag inte till honom att han är slarvig etc fast jag tycker det. Men jag älskar honom som sagt ändå. Han har många andra goda sidor som överväger!

En kontrollerande man kan mycket väl vara farlig. Och skulle han bli våldsam om/när TS berättar att hon vill lämna, så spelar det nog inte så stor roll när hon berättar. Tvärtom, risken finns att han försöker förhala eller sätta käppar i hjulen för henne om han får reda på det för tidigt. 

Det kan vara en man som har en diagnos som behöver behandling. Det är ju inte så att han är en person som enbart är svartsjuk utan anledning utan han har ett generellt kontrollbehov när det gäller allt möjligt.

 

Ja det lät ju som en skitrelation till i högen.

Tycker synd om dig att du utsätter dig för hans systematiskt nedbrytande beteende. Om man faktiskt älskar och accepterar en person håller man inte på och hackar på dennes klädval och kallar den negativa saker hela tiden.

Fråga honom om han kallar sina kollegor på jobbet sånt direkt till dem när de slarvar och glömmer. Vad svarar han då?

Varför är du värd mindre respekt än de?

Jag vet att han är likadan även på jobbet. Han är sån jämt, har inget filter. 

Har han blivit undersökt för autism, ADHD, tvångssyndrom eller liknande?