Anonym (Olivia) skrev 2025-03-11 23:25:15 följande:
Det låter som att du missar att lära dig göra saker för din egen skull.
Allt du räknar upp har haft ett syfte. Att prestera
Nu måste du tänka om helt. Det du gör är bara för dig själv med enda syftet att INTE prestera.
Att sysselsätta dig ska vara meditation. Det är mindullness och ska ta tid. Det ska vara långsamma aktiviteter så din hjärna saktar ner .
Att lägga 100 pusselbitar får inte ta kortare tid än 5 timmar. För att du ska ta paus emellan bitarna och hinna njuta av en mugg kaffe och lite podd också innan du fortsätter. Blir det 70 bitar så stanna där och lägg resten dagen efter.
Det är inte målet som är viktigt. Utan resan.
Träna på att INTE bli klar. Att det är SYSSLAN som sig ska ge dig ro, stillhet och en stunds energi .
Jämför det med en kafferast typ. En stund av vila . Det är så egentid ska spenderas.
Det mesta börjar som ett genuint intresse, men sedan går det snabbt överstyr.
Jag blir superstressad av att göra saker långsamt eller av andra människor som är långsamma. Jag vill bara typ raffla av alla aktiviteter så är jag klar. Lägga ett pussel, check på den. Promenera, check på den. Baka, check på den, städa - check på den osv, handla - check på den. Jag får en oerhört inre stress av att vara långsam eller när andra är långsamma. Att prata med min sambo som ska prata om och kring och aldrig komma till sak och ofta om ett ämne jag har noll intresse för gör mig sjukt stressad. Att umgås med vänner kan jag göra 1 timme max, sen är jag less. Blir stressad av människor som ska umgås timme ut och timme in. Har slutat gå på stan eller på loppis med min närmsta vän för hon ska klämma, känna, strosa, stå vid samma klädesplagg fem minuter osv och jag får en enorm stress och kryp i hela kroppen, får huvudvärk av att behöva vänta och vänta och vänta. Att vänta är det värsta jag vet.
Jag umgås allra helst med min sambo. Han är som mig. Han kan vandra genom en butik i samma takt som mig, för han har lika lite intresse som mig att stå och titta på grejer. Restaurangbesök med hela familjen tar max en timme och då är väntan på maten halva tiden och de flesta bokningar är 2 timmar. Aldrig någonsin nyttjat de två timmarna, blir stressad bara av tanken att sitta på en restaurang två timmar.
Jag har svårt att se mig själv som en person som tar saker i lugn och ro. Promenerar i sakta mak. Njuter av stunden. Aldrig gjort det. Alltid varit produktiv, hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Samtidigt förstår jag ju att jag måste göra en förändring, för jag är där jag är. Men bara tanken på det stressar mig och jag vet inte ens vart man börjar...
