Vad gör ni på er fritid för återhämtning?

För återhämtning - inte så mycket. Tar det mest lugnt och stannar inne en dag. Ingen träning, ingen övrig fysisk eller psykisk stress.

Då hinner man bara vara och samtidigt ladda upp batterierna till nästa dag.

Då måste ni nog börja prata om det också. Eller så kommer ni dit så småningom. 

Vad jag förstått är företagshälsovårdens psykolog främst för det arbetsrelaterade?

Börja måla med vattenfärger, det är så terapeutisk och tillfredsställande. Se till att skaffa bra material från början, proffsfärg med numrerade pigment och 100% bommullspapper samt bra penslar i diverse storlekar. Lär dig olika tekniker och tips på YouTube. Ha det så roligt sen, detta kommer bli din egentid och nåt du ser fram emot var dag. 

Jag gör så här:

Lagar god mat.

Äter god mat.

Dricker vin och whisky (men bör göras med viss försiktighet).

Umgås med människor som ger mig energi, undviker andra.

Umgås med min fru. Pratar, pratar, pratar. Älskar.

Vandrar tillsammans med killkompisar som jag gillar, får friskluft och löser all världens problem.

Tittar på utvalda filmer och teveserier.

Påtar i trädgården och snickrar på stugan.

Du känner sådan stress för att. Saker går långsamt för att du är just utmattad. Tänk så varje gång det händer.

Komtakts en arbetsterapeut, de är jätteduktiga på detta. 

Din kropp slänger runt stresshormoner för den är överbelastad. Det är därför det blir såhär.

Läs det du själv skrivit. Det där är nog delvis varför du blivit utmattad.

Jag var likadan.  

Jag vet ju varför jag blivit utmattad, men inte hur jag ska förändra det.

Jag hade en bild av vad ångest var. Jag trodde typ man låg i fosterställning på sängen eller att man hade fysiskt ont i kroppen/själen konstant. Var deprimerad, orolig, nojig. Så den bilden hade jag, och så länge jag inte låg i fosterställning på sängen och var orolig över saker så hade jag inte ångest. 
Jag kunde inte sova under typ 8 års tid, jag var uppe på nätterna och sysselsatte mig med mina hobbys, och tänkte i mitt huvud "gud vad bra jag är, som tar tid till mig själv på fritiden och prioriterar egentid, vem behöver sömn?!". Sov kanske 2-4 timmar per natt. Och sådär rullade det på, jobbade samtidigt heltid.

Tills jag började få en massa konstiga fysiska symptom, yrsel, illamående, hjärtklappning. 

Hamnade hos en bra läkare och det första han frågade mig var hur mina dagar såg ut och jag beskrev ärligt och han sa direkt "det där med att du är uppe på nätterna och håller dig konstant sysselsatt istället för att sova, det är ångest. Du har ångest". Han satte in en mild lugnande medicin direkt som jag skulle ta en timme innan jag skulle sova, och jag skulle satsa på rutiner, sova och vakna samma tid varje dag osv. Och första dagarna med medicinen sov jag 8-9 timmar, rakt igenom, och vaknade som en ny människa varje morgon. "Aha, det är såhär det känns att vara utvilad!". Fick ett helt annat inre lugn. 

Började även gå till psykolog och upptäckte en massa saker hos mig själv, och varför jag levt som jag gjort.
Idag förstår jag att ångest kan vara så mycket mer än att ligga på sängen i fosterställning. Ångesten för mig handlade om att jag hade svårt att verkligen se mig själv och dom delar jag såg tyckte jag inte om, att jag inte vad nöjd med vissa aspekter av mitt liv, och att hålla mig konstant sysselsatt och inte sova på nätterna var ett sätt att fly från mig själv. Det hade lika gärna kunnat vara tvångsmässig träning, att hela tiden städa, att konstant äta, dricka för mycket alkohol, att inte våga vara ensam, att hela tiden vara på väg någonstans. Så kan ångest också se ut. 

Jag är inte din läkare eller psykolog, men det känns som att någonting i sättet du lever på inte är optimalt. Och nu råkade det bli problem på jobbet och någon form av ohälsa uttryckte sig i den miljön, men jag tror inte det är ditt jobb som är grundproblemet. Det finns ju en risk att oavsett var du jobbar eller vad du jobbar med så kommer det bli problem igen. Men det är bara vad jag tror. 

När jag var utmattad gick jag på medicinsk  yoga och det var väldigt rogivande och lugnande, det kan jag varmt rekommendera.

Min andra rekommendation är att göra saker du tycker om. Jag älskar att lyssna på ljudböcker och det tycker jag är avkopplande. 

Ja men du skriver ofta att du inte kan ändra dig för du måste göra saker fort. Det är ju jusr detta, som är problemet. Du behöver öva dig på att göra saker sakta.

Fråga dig själv varför du måste göra allt så snabbt hela tiden. 
Öva.
När du märker att du ändå ska göra allt snabbt, t.ex. äta fort, gå fort, laga mat fort eller städa fort, säg till dig själv att nu tar du det lugnt. Och gör det lugnt. Öva. Ju mer du övar, desto bättre går det. Det tar tid. Bli inte arg på dig själv om det inte går direkt. 

Tipsar även om melatonin. 

Jag brukar spela data-spel eller skriva på min fritid. Det är mina stora intressen. Sen har jag bara mig själv att tänka på, vilket är skönt, för då kan jag göra vad jag vill.

Jag tänker att det förmodligen beror på en odiagnoticerad adhd. Jag har försökt med diverse metoder för att hitta lugn, men tankarna maler på, hela hela tiden. Ofta tänker jag snabbare än jag skriver så jag automatiskt hoppar ord för att "komma ikapp" tankarna. Så får jag radera och börja om. Det är något som sker automatiskt. Är otroligt rastlös generellt.
Kan såklart vara ångest också, men när jag läst om ångest känner jag inte igen mig i det.

Gick på psykiatrin i flera år där de var övertygade om att jag hade ADHD också. Men det hade jag inte. Det var utmatning. 

Hade både panikångest, humörsvängningar, skrek och slängde saker. Noll fokus ens på en film. Helt slut varvat med speedad. Kunde absolut inte göra saker sakta. Tusen idéer som poppade i huvudet ständigt blandat med musik i huvudet. Nu är det mesta av där borta och jag är kolugn. Gör allt nästan för sakta istället. 

Säger inte att du inte har det, men det behöver inte vara så. 

Jag delar inte din bild av ångest. Har människor i min omgivning som har ångest som t ex isolerar sig på rummet när de har ångest. Panikångest låter mer som din beskrivning. 
När jag läser om ångest på t ex 1177 så känner jag inte alls igen mig i de symptom som beskrivs där.

Jag tror det handlar om något annat. Kanske en odiagnosticerad adhd.

Problemet har inte endast funnits på jobbet utan har haft en ansträngd livssituation både hemma och på jobbet under åtminstone 5 års tid. Har flera barn med neuropsykiatriska diagnosen och även en sambo med sådan. Haft ett allvarligt sjukt barn hela sommaren som tagit all kraft och ork och haft en lång period på jobbet, säkert 3 år, där det varit en enormt ansträngd arbetsbelastning. Jobbet har tidigare varit min återhämtning då det egentligen är min hemsituation som är mest krävande. Men med tyngre arbetssituation så har min återhämtning där försvunnit. Det har inneburit 100% belastning både på jobbet och fritiden, vilket varit för mycket.

Hemsituationen kan jag väl egentligen inte göra så mycket åt. Mina barn har de behoven de har. Jag behöver vara den ständiga motivation, projektledaren och den som håller strukturen.

Psykologen jag gick hos sa att jag hade "solklar ångest" när jag beskrev hur mitt liv sett ut och hur jag betett mig under många år. Men du vet säkert bättre än henne. 
Man kan ha högfungerande ångest där man klarar av vardagen, sköter jobb och sociala relationer, men att ångesten tar sig uttryck på andra sätt. Utan att man isolerar sig eller blir helt lamslagen. "Allt" står inte på 1177. 

Om du har odiagnostiserad ADHD så kanske du behöver ta tag i det? Eller du kanske är på gång redan. Om det är medicinering du behöver så kommer ju ingen hobby i världen få dig att gå ner i varv på rätt sätt. Eller så är du helt enkelt bara sjukt stressad pga din livssituation och din hjärna är temporärt trasig. Ångest eller inte så kan du ju få hjälp med att hantera känslor och beteenden av någon form av terapi, som inte bara handlar om din arbetssituation utan som tar ett helhetsgrepp på ditt liv. Det verkar som att du måste hitta hållbara lösningar även på hemmafronten. Annars kommer allting bli tusen resor värre vad gäller din hälsa. Du skriver ju exempelvis att du curlat dina barn för mycket. Det är ju en sak som du måste förändra. 

Det blev rörigt. Men utifrån vad du skriver så tror jag "en fritidssysselsättning som ger energi" är lite som att lägga ett plåster på ett gigantiskt köttsår.

Alltså när detta hände mig visste inte jag häller vad återhämtning var. Jag gick KBT ganska många gånger och där fick jag lära mig mycket om mig själv. Och vad återhämtning är för just mig. 

Det som är återhämtning för någon annan kan vara raka motsatsen för dig. Osv. Så du måste lära dig saker om dig själv.  Rekommendera att ge KBT en chans om du inte redan gjort det.

Bästa botemedlet mot ångest är att agera och att ligga steget före. Ångest är egentligen bara ett symptom på att man inte gjort det man borde ha gjort.

Din situation låter tuff. Bästa återhämtningen är att motionera i rogivande miljö. Dels för att man får tid att sortera tankarna och att slappna av men också för att man stärker kroppen och hälsan.

Du måste ta dig tid för återhämtning. Kom ihåg att man måste vara stark för att hjälpa andra. Tvinga dig själv till minst 1 timmas återhämtning utan barn två gånger i veckan. Släpp kontrollen. Lämna hemmet och it i naturen. Schemalägg med din sambo och låt honom fixa familjen den tiden. Om han älskar dig det minsta gör han det.