Hjälp, jag är en no-lifer!!!!

Du behöver stöd och vägledning, psykolog, präst, ?

Ja. Jag har kontakt med vården. De hjälper tyvärr inte så mycket. 

Disclaimer: Följande är endast mina egna åsikter, alltså inget vetenskapligt eller sådant. Men egna tankar jag har. 

Vården kommer nog inte kunna hjälpa dig så mycket. 

Vem säger förresten att du är en no lifer? Lägg av med självkritiken, den tjänar ingenting till. Spela roll vad andra jämnåriga gör! Så länge du är nöjd, det är det viktiga. Gillar du exempelvis att sitta hemma och spela datorspel, why not? Självklart kan du utmana dig själv att gå utanför din komfort zon, men börja med att älska dig själv. Sen självklart kan du söka stöd från människor runtomkring. :) Men det är super om du kan tycka om dig själv. självkritik är inte så bra. Reflektion är bra men don?t hate yourself.

ha det bra!

Du har fått många svar förut i dina trådar. 

Inte för att jag vet vad du varit med om eftersom det inte riktigt framgår så hat jag ändå några tips.

För det första ska du acceptera och hedra dig själv för vatt du är och att du ändå överlevt. Ok? Gör detta varje morgon och kväll. Ge dig en klapp på axeln.

Sen skapa en ordning runt omkring dig i ditt hem. Se köket som en del. Vardagsrummet som en del. Osv. Hitta en ordning för alla områden runt omkring dig.

Sen ordning i garderoben. Vad du har för kläder osv. Gör dig själv snygg även om du bara gor dig snygg gör dig själv.

Om du är en morgonmänniska så börja dagen med att gå ut 15-30 min på morgonen medan det fortfarande är lite kallt. Känn luften och din andning. Efter några vistelser utomhus kan du börja testa springa en runda runt kvarteret.

Sen hitta en youtube video på någon som tränar hårt I 20 min hemma utan gym eller redskap. Gör detta varje dag.

Lär dig att den första tiden när vaknar är den viktigaste. Ta en tankeruna och lägg märke till negativa tankar men lägg ingen vikt vid dom. Fundera istället på hur motsatsen till det negativa skulle vara?

Tänk på hur du vill att ditt liv ska vara 10 år framåt. Vill du att det ska vara bättre eller sämre?

Till sist. Även om du tror du är ensam så är du inte det.

Även om det kanske inte är någon hjälp så kanske det är någon hjälp.

Hoppas det går bra för dig.

Kan du uppge några av ts trådar? Vill bara se så det inte är mina du syftar på?

Jag kan ibland tänka att det inte alltid är det som man har varit med om som är det viktigaste utan hur man hanterar det. Du kanske behöver prata med någon till att börja med. Jag vet, det är en klyscha, men det hjälper faktiskt. 

Freddie plockar morgon-poäng! 🏅

Att prata med någon är rätt väg, skär det sig med första psykologen då får man väl byta men psykolog är rätt väg att gå! 👍

Tack för ditt fina svar. Jag glömmer inte heller bort er andra. 

Jag känner själv att jag är en no-lifer. Jag har verkligen inget liv. Jag gör inget med mitt liv. Jag vill studera eller jobba, men jag har inte klarat det, pga jag har mått så exceptionellt dåligt under exceptionellt lång tid. Över omständigheter som jag inte rår för. 
Jag skulle tagit för mig utav livet, men istället ruttnat bort I passivitet. Jag betedde mig som 85 när jag var 22. 

Orkar inte med mig själv.

Du har fått stöd, empati och råd i dina andra trådar.  Tyvärr är det du själv som måste försöka ändra ditt liv, det måste vi alla trots våra bagage.