• Anonym (M)

    En skitsituation

    Jag måste få ut det här i skrift för jag håller på att gå under.
    Lite bakgrundsinformation.
    Jag är snart 40 och är lärare i mellanstadiet. Jag stannar kvar på skolan efter skoltid rätt ofta för att rätta saker och förbereda lektioner och så. Jobbar bättre där än hemma.
    Det finns en städerska på skolan som städar när barnen gått hem. En kväll ledde det ena till det andra och vi började prata med varandra. Hon var hur snäll och söt som helst. Blyg men smart. Lite yngre än 30. Vi pratade om allt möjligt. Sedan den dagen snackade vi alltid lite varje gång vi sågs i korridorerna.
    Redan från första stund visste jag att jag inte borde utveckla relationen mer. Det var som en varningsklocka bak i huvudet som jag struntade blankt i. Jag kände att jag redan var attraherad av henne och visste att det bara kunde sluta på ett sätt.
    Både hon och jag är gifta. Jag har en son och hon har tre barn. Jag älskar min fru men vi lever som två vänner snarare än ett gift par. Vi har i princip aldrig sex. Ibland saknar jag sex så mycket att jag har svårt att andas. Men det låter bara patetiskt när jag säger det.
    I alla fall. En eftermiddag när vi var ensamma i lokalerna kysstes vi och sedan hade vi samlag. Detta skedde sedan flera gånger.
    För två veckor sedan knackar hon på mitt klassrum och släpper en jävla bomb. Hon är gravid och tänker inte göra abort. Hon är tydligen emot det. Vi diskuterade det hela fram och tillbaka skitlänge och hon tyckte hon kunde uppfostra barnet som hennes mans. Ingen får reda på något. Men jag kommer aldrig få träffa barnet.
    Allting känns bara tomt. Jag ska bli pappa. Jippi. Men mitt barn kommer inte ens känna mig. Kommer växa upp med människor jag inte ens känner. Troligtvis i en fattig familj för jag vet att hon inte har mycket pengar. Jag gråter bara jag tänker på det.
    Jag är helt ensam i detta. Jag har ingen jag kan dela detta med. Ingen. Varken familj eller vänner för ingen skulle förstå. Och jag skäms. Och givetvis förstår jag att jag själv satt mig i den här situationen och jag har mig själv att skylla och så vidare. Men jag håller på att gå under av all stress och press. Jag sover inte på nätterna, kan knappt jobba, är mentalt frånvarande konstant och har ont i magen så fort jag vaknar. Jag kan inte fortsätta såhär. Jag känner mig döende.
    Hur fan löser jag detta på bästa sätt? Jag vill vara moralisk och göra något rätt. För ALLA inblandade. Inklusive mitt ofödda barn.
    Snälla. Va fan. Hjälp mig. 
  • Svar på tråden En skitsituation
  • Anonym (M)
    Xenia skrev 2025-03-27 13:25:40 följande:

    Och ingen av er tänkte på skydd mot graviditet? Vuxna människor vet väl att samlag kan leda till barn.

    Hur vet hon att barnet är ditt och inte hennes mans? Om hon tänker lura på sin man barnet måste det betyda att de (i motsats till dig och din fru) har sex.

    Du borde förstås tagit konsekvenserna av att du är olycklig i ditt äktenskap och skilts för länge sen. Gör det nu då och berätta sanninngen för din fru. Din älskarinna gör det samma för sin man. Gör faderskapsprov. Låt inte ditt barn växa upp i lögn om sitt ursprung.

    Sedan kan antingen hennes man vilja skiljas. Då kan ni fortsätta som nu men utan att behöva smyga. Kanske rentav flytta ihop. Alternativt är hennes man beredd att fortsätta som ingenting. Men du ska inte tillåta att han står som barnets officiella far.

    Du vet ju vad som är det rätta att göra. Har du tillräckligt stake för det?


    Innerst inne vet jag att det är det rätta ja. Men det känns som en oövervinnerlig uppgift att öppna munnen och berätta en sådan här sak för min fru. Hur börjar jag? Vad säger jag?
    Och jag känner inte hennes man. Tänk så blir han förbannad och söker upp mig? 
  • Anonym (Ann)
    Anonym (M) skrev 2025-03-27 14:02:58 följande:
    Jag vet inte. Ännu ett idiotiskt beslut. 
    Jag tar för givet att det inte är du som har hand sexualkunskapen på er skola.
  • Anonym (Wtf)
    Anonym (Ann) skrev 2025-03-27 14:06:26 följande:
    Jag tar för givet att det inte är du som har hand sexualkunskapen på er skola.
    Ganska off topic, eller hur?

    TS, hur kan hon veta att det är ditt? Om de aldrig knullar hemma så lär mannen fatta att hon varit otrogen i alla fall och knullar de så kan hon omöjligt veta att det är ditt.
  • Aliona
    Anonym (Hmm) skrev 2025-03-27 13:18:56 följande:

    Hur vet du att det är ditt?


    Jag undrar lite över det här också. Inte bara hur du vet, utan hur hon vet. Antingen har hon inte sex med sin man, åtminstone runt tiden för befruktningen, och då kommer han fatta att det inte är hans, eller så hade de det, och då kan det lika gärna vara hans som ditt. 

    Är det ditt, så ska du så klart inte låta det växa upp och tro att mammans man är pappa. Det är inte rätt mot barnet, inte mot dig, inte mot mannen som får leva i tron att han äe pappan, och faktiskt inte mot din fru eller dina barn heller, som får ett halvsyskon de aldrig kommer att känna till. 


    Det enda rätta, om hon ska behålla barnet, är att berätta. Det är faktiskt barnets rättigghet enligt Barnkonventionen. Sen kanske ni kommer fram till att barnet får växa upp i mammans familj med den andra pappan ändå, men då är det utan att bedra och lura någon. 

  • Anonym (Kim)

    Jahapp! Du trollar igen. Samma sk frågeställning annan lokalisation. 

  • Anonym (M)

    Angående frågorna om det är mitt eller inte. 
    När hon berättade det hela frågade jag om hon var säker på att det var mitt och hon sa ja. Jag måste fråga henne igen. Mer ingående. Detaljer och sådant. 
    Sedan allt uppdagades har jag varit en zombie. Jag tänker nonstopp utan att komma fram till något särskilt. Allting bara snurrar omkring. 

  • Xenia
    Anonym (M) skrev 2025-03-27 14:06:11 följande:
    Innerst inne vet jag att det är det rätta ja. Men det känns som en oövervinnerlig uppgift att öppna munnen och berätta en sådan här sak för min fru. Hur börjar jag? Vad säger jag?
    Och jag känner inte hennes man. Tänk så blir han förbannad och söker upp mig? 
    Det är bara att berätta. Först att du varit otrogen. Hon borde inte bli så överraskad mtp att ni inte har något sexliv. Har du aldrig berättat för din fru att du inte är nöjd med ert sexlösa äktenskap?

    När hon kommer över den chocken så får du berätta nästa sak, att din älskarinna säger att hon väntar ditt barn. Vore jag din fru skulle jag då kastat ut dig, har du någonstans du kan övernatta ett par nätter?

    Det finns ett spanskt ordspråk "gör vad du vill och betala priset". Men de flesta lever enligt "gör som du vill och smit undan genom att ljuga". Du skriver själva att du visste att du skulle vara otrogen, men tänkte aldrig på p-medel?

    Du valde alltså medvetet otrohet, risk för barn och risk för arg äkta man. Som sagt, det är dags att betala priset. Annars är du en liten lort.

    Eller så är alltihop bara påhitt?
  • Ascendere

    Jag tycker du ska dra nytta av dina lärdomar genom att i dina elever inpränta vikten av att använda kondom när man  spänner på tjänstefolk så att dina elever inte hamnar i samma situation.

  • Anonym (gaslighta henne)
    Anonym (M) skrev 2025-03-27 14:06:11 följande:
    Innerst inne vet jag att det är det rätta ja. Men det känns som en oövervinnerlig uppgift att öppna munnen och berätta en sådan här sak för min fru. Hur börjar jag? Vad säger jag?
    Och jag känner inte hennes man. Tänk så blir han förbannad och söker upp mig? 
    Du tar upp det med din fru genom att gaslighta skiten ur henne såklart! 
    Hitta minsta tecken, kan vara vad som helt, ett arbetsrelaterat e-brev från en manlig kollega kanske, och låt fantasin spinna vidare fritt därifrån. Hon är en otrogen och en dålig människa, det är ju uppenbart. 

    Och försöker hon få det till att du har gjort fel så gör du dig själv till offret, i och med att hon inte velat "se dig" eller "finnas där för dig" så blev det automatiskt så att du mot din vilja drogs in i detta. Men egentligen var det alltså hennes fel, det är viktigt att inte glömma bort. 
  • Anonym (Linda)
    Anonym (M) skrev 2025-03-27 12:48:43 följande:
    En skitsituation Jag måste få ut det här i skrift för jag håller på att gå under.
    Lite bakgrundsinformation.
    Jag är snart 40 och är lärare i mellanstadiet. Jag stannar kvar på skolan efter skoltid rätt ofta för att rätta saker och förbereda lektioner och så. Jobbar bättre där än hemma.
    Det finns en städerska på skolan som städar när barnen gått hem. En kväll ledde det ena till det andra och vi började prata med varandra. Hon var hur snäll och söt som helst. Blyg men smart. Lite yngre än 30. Vi pratade om allt möjligt. Sedan den dagen snackade vi alltid lite varje gång vi sågs i korridorerna.
    Redan från första stund visste jag att jag inte borde utveckla relationen mer. Det var som en varningsklocka bak i huvudet som jag struntade blankt i. Jag kände att jag redan var attraherad av henne och visste att det bara kunde sluta på ett sätt.
    Både hon och jag är gifta. Jag har en son och hon har tre barn. Jag älskar min fru men vi lever som två vänner snarare än ett gift par. Vi har i princip aldrig sex. Ibland saknar jag sex så mycket att jag har svårt att andas. Men det låter bara patetiskt när jag säger det.
    I alla fall. En eftermiddag när vi var ensamma i lokalerna kysstes vi och sedan hade vi samlag. Detta skedde sedan flera gånger.
    För två veckor sedan knackar hon på mitt klassrum och släpper en jävla bomb. Hon är gravid och tänker inte göra abort. Hon är tydligen emot det. Vi diskuterade det hela fram och tillbaka skitlänge och hon tyckte hon kunde uppfostra barnet som hennes mans. Ingen får reda på något. Men jag kommer aldrig få träffa barnet.
    Allting känns bara tomt. Jag ska bli pappa. Jippi. Men mitt barn kommer inte ens känna mig. Kommer växa upp med människor jag inte ens känner. Troligtvis i en fattig familj för jag vet att hon inte har mycket pengar. Jag gråter bara jag tänker på det.
    Jag är helt ensam i detta. Jag har ingen jag kan dela detta med. Ingen. Varken familj eller vänner för ingen skulle förstå. Och jag skäms. Och givetvis förstår jag att jag själv satt mig i den här situationen och jag har mig själv att skylla och så vidare. Men jag håller på att gå under av all stress och press. Jag sover inte på nätterna, kan knappt jobba, är mentalt frånvarande konstant och har ont i magen så fort jag vaknar. Jag kan inte fortsätta såhär. Jag känner mig döende.
    Hur fan löser jag detta på bästa sätt? Jag vill vara moralisk och göra något rätt. För ALLA inblandade. Inklusive mitt ofödda barn.
    Snälla. Va fan. Hjälp mig. 
    Är du helt 100% säker på att hon verkligen är gravid ? 
Svar på tråden En skitsituation