En skitsituation

Jag ska prata med henne imorgon om vi ses. Jag tror att först och främst måste jag och den här kvinnan prata ut om detta. Allt som sagts mellan oss gällande graviditeten har varit i affekt. Vi måste komma överens om hur vi ska göra, annars kommer det inte fungera. Hon kan inte välja att smussla om jag ska berätta. För berättar jag för min fru finns risken att hennes man får reda på det på ett eller annat sätt. 
Vi måste vara enade. 
Tack för alla svar förresten!! 

Är du säker på att det är ditt barn? De kan vara hennes mans barn. Men du kan göra eget test på dej o barnet o sen skicka in anonymt o du får veta svaret. Men bra o veta. Men de kanske syns om barnet är helsyskon me de andra brukar kunna skiljas annars om de är olika pappor 

Är det ditt barn så riskerar du göra allt mycket värre genom att inte berätta. Risken att det kommer fram ändå är stor och för att inte tala om den våmda det innebär att leva med en sån hemlighet. Men du bör säkerställa att älskarinnan faktiskt är gravid och att det är möjligt att barnet kan vara ditt så hon inte bara hittar på och tex är ute efter att kunna pressa dig på pengar och spela på ditt dåliga samvete framöver. Du bör också klart och tydligt tala om att du kommer att berätta för din fru och kräva faderskapstest och vilja vara delaktig i barnets liv om det visar sig vara ditt. Om hon fortfarande insisterar på att behålla så behöver du berätta hemma. 

Du skulle kunna säga ungefär så här "Du nn jag har något jag behöver berätta för dig, jag har dragit på det här länge för jag har inte velat göra dig illa. Men jag vill inte heller leva i en lögn. Jag har saknat att vi inte haft något sexliv längre och för X månader sedan hamnade jag i säng med en annan kvinna, något jag ångrar bittert." Efter du sagt det här kommer det troligtvis en starkare reaktion och då får du förklara hur ledsen du är över att detta hände och berätta att du älskar din fru. Sen är det dags att berätta nästa grej. "Häromdagen kom älskarinnan in på mitt kontor och berättade något som omkullkastade hela min tillvaro, hon är gravid och barnet kan vara mitt" 

Ett enstaka snedsteg? Det var ju flera gånger. Han hade säkert fortsatt med det hur länge som helst såvida inte kvinnan själv gjort slut eller flyttat.

En så viktig sak som att man fått barn med en annan kvinna är inte något man kan sopa under mattan.

Vad du borde göra är följande: Städerskan har redan löst det på sätt och vis och du vet inte ens egentligen om det är ditt, hennes mans eller någon annans. Det är inte ditt problem eller ditt ansvar. Så med den informationen gör du ingenting.

Ditt andra problem är att din fru inte vill ligga med dig längre. Använd det som ursäkt åt dig själv för att du vänstrade. Du är inte den otrogna typen alls, utan det orsakades av din fru. Hennes fel. Berätta inte för din fru om otroheten utan ta ut skilsmässa för att du inte känner att hon älskar dig längre.

Sedan är du singel. Fri från både städerskan vars barn eventuellt kanske är ditt biologiskt och fri från ditt tärande, olyckliga sexlösa äktenskap.

Jag måste säga att jag gillar enkelheten med denna lösning. Vi krånglar ofta till det för oss sjävla i onödan. 

Jo, enkelt, han kan och bör lämna sin fru när äktenskapet inte finns mer än på papperet. Eget boende så de kan leva vv-liv. Dock finns det en detalj som inte kan lämnas åt slumpen, och det är det faktum att han kanske är far till älskarinnans barn. Hon borde ju göra abort egentligen, det kan hon säkert motivera inför sin man, de har ju redan tre barn. Hon kan inte det? Kulturellt hinder? Om det inte går får TS avvakta, nu när han är skild, och göra ett faderskspstest. Barnet har rätt att känna till sina rötter, tänk på genetiskt och arv och sjukdomar. 

Ja, det är ju så hon vill lösa det och visst, det låter enkelt och allt det där. Alla bara fortsätter med sina liv som ingenting. Men jag vet inte om JAG kan leva med det. Jag kommer leva hela mitt liv med undran om jag är pappa till barnet. Undran hur barnets liv är och sedan oron och ångesten över att en främmande familj tar hand om MITT barn utan att jag har något att säga till om. Det är fan maktlöst. 
Jag vill göra rätt för barnet. Och jag antar att det är att faktiskt stå upp för det jag gjort. 

Det var en usel moral!

Inte mannens problem om han har ett barn? Det är ju hans ansvar och barnets rätt att få veta sitt ursprung.

Ja, tänk vad livet blir enkelt när man struntar i vad som är rätt och fel.

För några år sedan läste jag om en man som var i en liknande situation men barnet var några år gammalt och han hade inte vetat om det tidigare. En annan man hade tagit på sig faderskapet och tydligen kunde man inte tvinga mamman att låta barnet DNA-testas. Och myndigheterna brydde sig inte heller, barnet hade ju en pappa som betalade. 

Slutar aldrig förvånas. 

Vissa verkar tom stolta över att de saknar moral. Är det fel på dagens uppfostran, och det är bara sig själv man ska tänka på?

Jag märker av väldigt mycket såna vibbar i inlägg, och det känns som det bara blir allt fler. Man får hoppas att det bara är på familjeliv, och färre sånt i verkligheten.

Ja skylla otroheten på sin partner är det klassiska ansvarslösa, omogna människor redan gör. Att lägga över hela ansvaret på den man var otrogen med ett annat. 

Som tur är verkar inte ts helt samvetslös och oansvarig, trots det som han gjort. Det handlar mycket om vilken människa man vill vara, och vad man klarar av att leva med.

Får hoppas att du bara var sarkastisk.