
-
Jag är ämneslärare och har nu efter examen landat drömjobbet på en gymnasieskola i mitt närområde (inom privat sektor, om det är relevant). Jag trivs verkligen och älskar mitt jobb. Jag har slitit med utbildningen och kombinerat den med föräldraledighet/jobb och har nu äntligen kommit i mål. Jag är så lycklig och tacksam över detta.Nu till mitt problem. Sedan en tid tillbaka så har jag insett att jag hyser väldigt starka känslor för rektorn/min chef. Egentligen är jag nog inte kär. Jag är bara oerhört attraherad av h*n. H*n är gift, har barn och är bra mycket äldre än jag. Jag själv är sambo och har små barn.Jag inser själv olämpligheten i det hela och jag har verkligen försökt att trycka undan mina känslor utan resultat. Jag mår sämre och sämre av detta.Min partner och jag har levt tillsammans i snart sju år. Vårt förhållande har varit stormigt till och från. Min partner har gjort flera saker som jag har svårt att förlåta (inte varit otrogen dock). Vi blev blixtförälskade och allt hände fort. Först senare har jag upptäckt att h*n inte är den personen jag trodde att h*n var. Vi har försökt familjerådgivning men sakta men säkert så har jag insett att kärleken är borta från mitt håll. Samtidigt så har självklart jag också haft en del i att vårt förhållande kraschat. Självklart är inte jag heller den h*n trodde jag var när vi träffades. Jag vet dock att h*n är kär i mig fortfarande och inte vill separera. Jag kan inte berätta för min sambo om känslorna för min chef, men jag vet att jag borde göra slut.Jag kan såklart aldrig någonsin agera på mina känslor för rektorn. Jag är helt hundra på att h*n inte känner samma för mig och det vore framförallt olämpligt. Jag vill inte förlora mitt jobb eller förstöra någons liv (mitt eget är skit samma). Jag mår dessutom väldigt dåligt psykiskt just nu och jag tror att en stor av ursprunget till mina känslor för rektorn är att jag längtar efter närhet, intimitet, sex och att min rektor har visat mig omsorg när jag varit öppen med att jag mår dåligt samt varit sjukskriven. H*n har visat en omsorg som jag har saknat i mitt eget förhållande.Jag har kommit till en punkt då jag ändå funderar på att säga upp mig då jag mår så pass dåligt över att känna såhär. Det är en kombination av ilska på mig själv, skam gentemot alla involverade och sorgen över att behöva träffa h*n varje dag och leva ett "låtsasliv".Det jag undrar är om någon varit i samma situation som jag. Vad hände?
-
Svar på tråden Lärare kär i rektorn
-
Ingen?
-
Jag förstår inte riktigt, varför skulle du säga upp dig för att du är kåt på chefen?
-
Eftersom jag mår dåligt av situationen. 1. Skuldkänslorna gentemot min partner. 2. Ilska på mig själv över att jag går och är kåt på en person som jag inte borde vara kåt på. 3. Sorg och frustration över att det aldrig kommer kunna bli något med chefen. 4. Rädsla över att det kommer ut att jag är kåt på chefen = dålig stämning på arbetsplatsen och stel stämning med chefen och allmänt skämmigt.
-
Det är fullt normalt att vara kåt på andra. Du har ju inte tänkt agera som jag förstår? Att någon skulle tro att du tycker chefen är snygg, so what... det händer.
-
Nä precis. Det är kanske normalt även om hen är ca 25 år äldre än jag osv.
Tänkte mer hur man pallar gå runt och känna såhär osv. Finns många trådar om folk som är kära / kåta i sin chef men letade specifikt efter folk inom min bransch som varit med om samma.
Jag tror att man inom skolan ser väldigt allvarligt på relationer mellan rektor och lärare, så det är väl främsta anledningen till att jag inte kan agera på det. -
Att du blir så intresserad av någon annan brukar vara en måttstock på din relation hemma. Det är inte ovanligt att vi börjar se oss om, när förhållandet inte är så bra. I ert fall är det mycket besvikelse som inte riktigt känns ouppklarat , och kanske aldrig blir.
Förälskelse i en chef är väldigt vanligt. En person man ser upp till, är det lättare att börja idiolisera. Att h*n är äldre är kanske något du förknippar ännu mer med trygghet och stabilitet, vilket är svårt att känna i ett kaosartat förhållande.
Din förälskelse beror säkert på att du känner dig trygg, säker och att du kanske satt personens personlighet lite på en piedestal. Vilket är fullt normalt när man längtar och söker efter omtanke, trygghet, kärlek och vuxenhet.
Om du tänker på att din förälskelse bara är ett symptom på att du bara vill ha något nytt, något annat kanske du kan tänka på det som något du kan jobba för att få i ditt nuvarande förhållande. Om ni inte kan finna en väg tillbaka så kan det vara din kropps sätt att säga att det är dags att bryta sig loss.
Förälskelse går oftast över med tiden, så försök härda ut om du trivs. Njut av förälskelsekänslan ( även om den bara är ett symptom), men var noga med att andra inte märker det bara. Annars är det bäst att hålla dig undan så mycket som möjligt. Om ditt förhållande förbättras ( om några känslor finns kvar) kommer förälskelsen minska. Annars är det dags att lämna och hitta någon annan än chefen.
-
Han eller hon?
Det är fortfarande ett anonymt forum. -
1. Förälskelser tenderar att gå över.
2. Du fick omsorg av någon som du finner attraktiv i en svag period i din relation, och det är inget konstigt eller unikt att då känna starkt för den personen.
3. Skam är inte konstruktivt.
Tänker du gå vidare med din sambo tycker jag du ska byta jobb så fort som möjligt, för att hålla fokus på den relation som du vill ska fungera.
Är du redan förbi vändpunkten där så hade jag separerat och tillåtit mig känna vad jag nu känner, vare sig det leder någon vart eller inte. Men är du separerad dyker säkert andra möjligheter upp med personer som inte är upptagna.
-
Du mår inte jättebra just nu och då ska inga stora beslut tas.
Jag tycker du ska gå i terapi, gå o prata med någon, och bygga din självkänsla o få stabilitet.
Du verkar ju vara en klok o sansad person som kan se anledningen till din förälskelse. Det låter som en flykt från vardagen, in i lite fantasi.
Att säga upp sig verkar vara en dålig idé och skapar bara mer osäkerhet i din tillvaro, du behöver inte mer instabilitet.
Var rädd om dig o ha tålamod med ditt mående.
Är du ensam?
-
Låter som att du har daddy issues.
När man mår dåligt så är inte ens nytillkomna känslor alltid så realistiska, långvariga eller riktiga. Det går över. Fokusera på att lösa situationen hemma i första hand och att behålla ditt arbete som du älskar då det är få förunnat.