Lärare kär i rektorn
Jag är ämneslärare och har nu efter examen landat drömjobbet på en gymnasieskola i mitt närområde (inom privat sektor, om det är relevant). Jag trivs verkligen och älskar mitt jobb. Jag har slitit med utbildningen och kombinerat den med föräldraledighet/jobb och har nu äntligen kommit i mål. Jag är så lycklig och tacksam över detta.
Nu till mitt problem. Sedan en tid tillbaka så har jag insett att jag hyser väldigt starka känslor för rektorn/min chef. Egentligen är jag nog inte kär. Jag är bara oerhört attraherad av h*n. H*n är gift, har barn och är bra mycket äldre än jag. Jag själv är sambo och har små barn.
Jag inser själv olämpligheten i det hela och jag har verkligen försökt att trycka undan mina känslor utan resultat. Jag mår sämre och sämre av detta.
Min partner och jag har levt tillsammans i snart sju år. Vårt förhållande har varit stormigt till och från. Min partner har gjort flera saker som jag har svårt att förlåta (inte varit otrogen dock). Vi blev blixtförälskade och allt hände fort. Först senare har jag upptäckt att h*n inte är den personen jag trodde att h*n var. Vi har försökt familjerådgivning men sakta men säkert så har jag insett att kärleken är borta från mitt håll. Samtidigt så har självklart jag också haft en del i att vårt förhållande kraschat. Självklart är inte jag heller den h*n trodde jag var när vi träffades. Jag vet dock att h*n är kär i mig fortfarande och inte vill separera. Jag kan inte berätta för min sambo om känslorna för min chef, men jag vet att jag borde göra slut.
Jag kan såklart aldrig någonsin agera på mina känslor för rektorn. Jag är helt hundra på att h*n inte känner samma för mig och det vore framförallt olämpligt. Jag vill inte förlora mitt jobb eller förstöra någons liv (mitt eget är skit samma). Jag mår dessutom väldigt dåligt psykiskt just nu och jag tror att en stor av ursprunget till mina känslor för rektorn är att jag längtar efter närhet, intimitet, sex och att min rektor har visat mig omsorg när jag varit öppen med att jag mår dåligt samt varit sjukskriven. H*n har visat en omsorg som jag har saknat i mitt eget förhållande.
Jag har kommit till en punkt då jag ändå funderar på att säga upp mig då jag mår så pass dåligt över att känna såhär. Det är en kombination av ilska på mig själv, skam gentemot alla involverade och sorgen över att behöva träffa h*n varje dag och leva ett "låtsasliv".
Det jag undrar är om någon varit i samma situation som jag. Vad hände?