Hur tänker ni som lever i nästan sexlösa relationer?
Hur många är ni där ute som lever kvar i relationer där er lust till sex med er partner dött/ minskat rejält? Vad är era skäl att ändå stanna kvar?
-
-
Svar på tråden Hur tänker ni som lever i nästan sexlösa relationer?
-
Vi är lite äldre, ingen av oss saknar det sexuella. Vi har det bra tillsammans, tryggt och lugnt.
-
Det kan givetvis vara ett problem om man har väldigt olika sexdrive men det är ett problem man kan adressera och tala med varandra om. Det behöver inte vara en stor stötesten utan kan, ibland med hjälp av terapeut lösas.Anonym (Sofia75) skrev 2025-05-20 18:03:21 följande:Du har missuppfattat mig. I alla fall till stora delar. Jag har själv problem med minskad sexuell attraktion till min man, vi har varit tillsammans i mer än 20 år. Jag ställde en tidigare fråga om detta här på FL och fick svaret att jag lever i en ohållbar situation och bör bryta upp. Fast jag beskrev min relation som väldigt värdefull på många andra sätt. Och att jag älskar min man. Kanske mer som en bror idag och min bästa vän än en partner men ändå. Jag ser absolut inte ner på sexlösa relationer. Men ser problem med det. Då den som har kvar lusten kan känna stor sorg och avvisande. Däremot köper jag inte att sexlusten bara är viktig och stark som ung. Jag vet av egna erfarenheter att sexlusten kan vara som allra starkast i 50- års åldern. Jag tror många tror deras lust dött- när det i stället handlar om att den "sover" . Med annan partner kan den bli minst lika stark som i tonåren.
Det handlar i mångt och mycket om inställningen till vad en relation är och vad den ger. Det handlar om vad man prioriterar. Har man sex som den högsta prioriteringen kommer relationerna att bli väsentligt kortare.
Har man det inte brukar relationerna bi långa ofta livslånga. Du måste fråga dig själv vad du vill ha.
Råden du får här på FL är oftast inte adekvata utan speglar personliga ställningstaganden.
Enkelt uttryckt vill du ha en lång relation som kanske håller livet ut, ska du inte förvänta dig livslångt sex.
Vill du ha en sex-fylld relation får du ställa in dig på att byta partner flera gånger under livet.
OBS givetvis finns det långa relationer där man är sexuellt aktiv hela tiden dessa är avundsvärda men det är inte vanligt. -
Jag tolkar det som att du saknar ditt borttappade sexliv. Att du ändå lider över det. Känner med dig. Har ni en fin relation i övrigt? Hur känner din man för ert obefintliga sexliv? Tror du du hade lämnat om du haft bättre socialt nätverk? Funderar du på om det är rätt beslut leva vidare i din relation eller har du landat i att det är det bästa för dig utifrån din situation? Vet din man hur du känner?Anonym (Nunnan) skrev 2025-05-20 16:20:59 följande:
Jag lever med min man sedan 25 år tillbaka, min första och enda seriösa relation. Jag är snart 50 år. Vi har inget intimt samliv längre. Att jag är kvar beror främst på tryggheten, lika värderingar och någorlunda lika intressen. Mycket är även det praktiska och materiella såsom gemensamt ägt boende, bilar båt, landställe etc. Har enorm ångest över att ha tappat bort mitt sexliv men det skrämmer mig att förlora allt det andra som är bra om vi bryter upp. Jag saknar dessutom nära vänner/ familj som stöd om jag skulle bli ensam vilket resulterat i rädsla. Kan tillägga att min man är en fantastisk fin och snäll person men sexuellt tände jag inte på honom då sista sexet vi hade inte ens kändes upphetsande.
Jag älskar honom som en bror.
-
Det är inget vi har pratat om överhuvudtaget.Det tynade bort och nu känns det mest stelt, konstigt och spänt om vi skulle ha sex. Jag har sex med mig själv, det är långt mer kravlöst och avslappnat, jag tittar gärna på porr samtidigt för då kan jag se på olika sekvenser beroende på mitt humör.Anonym (Sofia75) skrev 2025-05-20 08:18:41 följande:Är ni "överens" om er situation sexuellt och hur hanterar ni annars det med eventuella känslor av sorg, avvisande och känslan att inte " vara sexuellt attraktiv" längre för partnern? Saknar du att känna lust till din partner?Anonym (Vallört) skrev 2025-05-20 07:41:55 följande:
Vi är fortfarande mycket goda vänner, har ett stort umgänge med gamla gemensamma vänner och ingift släkt som jag inte vill förlora, vi äger ett bolag och utvecklar ett affärsintresse ihop.
Tillsammans har vi större chans att skapa det vi vill, ska vi dela tillgångar nu får vi ge upp vår dröm också. Jag har börjat få mindre lust rent naturligt, så varför skulle jag vända upp och ner på allt för att vi taktar lite olika på väg mot pensionen?
Klart jag saknar att vi inte har ett rikt samliv, lusten har jag men vi har svårt att prata om det därför har det nog blivit som det har blivit. Jag skulle gärna ha ett rikare samliv där vi tillsammans kan ta ut svängarna men här skiljer sig våra tankar väldigt mycket. Kanske är vi inte helt sexuellt kompatibla helt enkelt. -
Ja, jag saknar mitt/vårt borttappade sexliv. Mer än någonsin nu efter att ha börjat tänka mycket på hur gärna jag vill ha sex igen. Har levt i någon sorts acceptans i många år eftersom mycket annat är bra. Men att inte kunnat leva ut sexuellt känns för tillfället som en sorg.Anonym (Sofia75) skrev 2025-05-20 21:26:50 följande:Jag tolkar det som att du saknar ditt borttappade sexliv. Att du ändå lider över det. Känner med dig. Har ni en fin relation i övrigt? Hur känner din man för ert obefintliga sexliv? Tror du du hade lämnat om du haft bättre socialt nätverk? Funderar du på om det är rätt beslut leva vidare i din relation eller har du landat i att det är det bästa för dig utifrån din situation? Vet din man hur du känner?
Antagligen hade jag lämnat om det fanns mig nära personer som skyddsnät efter en separation.
Min man är inte heller nöjd med det uteblivna sexet men är ganska passiv i att tycka, tänka och agera. Livet bara rullar på. Vi har gått i rådgivning utan att komma ur hjulspåren.
Känns lite som det du beskriver liknar mitt liv. -
Har fått så dålig självkänsla och dåligt självförtroende efter många år av i princip sexlöst, om min fru nekar mig varför skulle det finnas någon annan? Allt är inte sex men det är nåt jag saknar oerhört mycket?känns rätt hopplöst faktiskt
-
Det är du som är problemet. Du ska inte behöva din frus bekräftelse. Du har mycket jobb att göra rörande din självkänsla.Anonym (Kalle) skrev 2025-05-24 13:42:19 följande:
Har fått så dålig självkänsla och dåligt självförtroende efter många år av i princip sexlöst, om min fru nekar mig varför skulle det finnas någon annan? Allt är inte sex men det är nåt jag saknar oerhört mycket?känns rätt hopplöst faktiskt
-
Tyra myra skrev 2025-05-20 19:23:49 följande:Det kan givetvis vara ett problem om man har väldigt olika sexdrive men det är ett problem man kan adressera och tala med varandra om. Det behöver inte vara en stor stötesten utan kan, ibland med hjälp av terapeut lösas.
Det handlar i mångt och mycket om inställningen till vad en relation är och vad den ger. Det handlar om vad man prioriterar. Har man sex som den högsta prioriteringen kommer relationerna att bli väsentligt kortare.
Har man det inte brukar relationerna bi långa ofta livslånga. Du måste fråga dig själv vad du vill ha.
Råden du får här på FL är oftast inte adekvata utan speglar personliga ställningstaganden.
Enkelt uttryckt vill du ha en lång relation som kanske håller livet ut, ska du inte förvänta dig livslångt sex.
Vill du ha en sex-fylld relation får du ställa in dig på att byta partner flera gånger under livet.
OBS givetvis finns det långa relationer där man är sexuellt aktiv hela tiden dessa är avundsvärda men det är inte vanligt.Jag tycker inte stämmer helt och fullt, som du beskriver det heller. Jag är mannen i ett över 25 år långt barnlöst förhållande. Det finns särkullbarn, som idag är vuxna.
Min partner hade, fram till hon hamnade i klimakteriet, större lust än jag hade, så jag har ställt upp på sex fast jag har tyckt att det vara OK men inte så mycket mer. Ibland har det varit fantastiskt, ibland bra, ibland OK, ibland har jag velat gör något annat men haft sex ändå. Jag har absolut inte lidit eller mått dåligt av det. Min sexlust gick ner lite runt 40 men inte så vi slutade ha sex, det vara bara det att det hände så mycket annat och jag tror att det var stress som minskade min lust.
Sedan hamnade partnern i klimakteriet några år efter 50. Hennes lust störtdök, och det hände en massa saker i hennes familj. Från kanske 2-3 gånger i veckan de första arton åren - ingen sjuårskris här inte - till nån gång i månaden. Det var väldigt frustrarande, och det var inte bara sexlivet utan hela förhållandet som tog stryk. Vi var i praktiken separerade i drygt ett år och jag hade ett förhållande med en jämnårig kvinna, där var det minsann ingen hejd på sexlusten. För att inte bli för långrandig, jag och min partner hittade tillbaka till varandra. Idag har sexlivet utvecklats till nån slags ritualiserat parningsbeteende. Vi lagar mat, tar en drink, ligger med varandra, ligger i sängen och pratar skit i två timmar, alltid på helger. Två, ibland tre, helger i månaden. På nåt sätt är det ett väldigt lungt och avspänt sex. Min partner använder hormonsalva, inte så mycket för att penetrerande sex gör ont men det har fått hennes återkommande urinvägsinfektioner att försvinna. Vi är båda över 60.
Jag är inte så säker på att seniorer har speciellt lite sex. I New England Journal of Medicine fanns det en artikel om att amerikanska 60-åringar hade högre samlagsfrekvens än 30-åringar, vilket beror på de yngres pressade arbetsliv, familj med mera. Tyvärr var också sexuellt överförbara sjukdomar något som ökat mycket bland äldre, då de skippar kondom.
Det är förstås väldigt individuellt, men det är uppenbarligen inte så att sexlivet upphör i och med klimakteriet, det kan bevisligen komma tillbaka igen. -
Det är väl det jag försöker säga. att det varierar över tid och mellan individer och mellan par. Därför är i stort sett alla varianter att betrakta som normala.Anonym (Managrt) skrev 2025-05-25 20:42:46 följande:
Jag tycker inte stämmer helt och fullt, som du beskriver det heller. Jag är mannen i ett över 25 år långt barnlöst förhållande. Det finns särkullbarn, som idag är vuxna.
Min partner hade, fram till hon hamnade i klimakteriet, större lust än jag hade, så jag har ställt upp på sex fast jag har tyckt att det vara OK men inte så mycket mer. Ibland har det varit fantastiskt, ibland bra, ibland OK, ibland har jag velat gör något annat men haft sex ändå. Jag har absolut inte lidit eller mått dåligt av det. Min sexlust gick ner lite runt 40 men inte så vi slutade ha sex, det vara bara det att det hände så mycket annat och jag tror att det var stress som minskade min lust.
Sedan hamnade partnern i klimakteriet några år efter 50. Hennes lust störtdök, och det hände en massa saker i hennes familj. Från kanske 2-3 gånger i veckan de första arton åren - ingen sjuårskris här inte - till nån gång i månaden. Det var väldigt frustrarande, och det var inte bara sexlivet utan hela förhållandet som tog stryk. Vi var i praktiken separerade i drygt ett år och jag hade ett förhållande med en jämnårig kvinna, där var det minsann ingen hejd på sexlusten. För att inte bli för långrandig, jag och min partner hittade tillbaka till varandra. Idag har sexlivet utvecklats till nån slags ritualiserat parningsbeteende. Vi lagar mat, tar en drink, ligger med varandra, ligger i sängen och pratar skit i två timmar, alltid på helger. Två, ibland tre, helger i månaden. På nåt sätt är det ett väldigt lungt och avspänt sex. Min partner använder hormonsalva, inte så mycket för att penetrerande sex gör ont men det har fått hennes återkommande urinvägsinfektioner att försvinna. Vi är båda över 60.
Jag är inte så säker på att seniorer har speciellt lite sex. I New England Journal of Medicine fanns det en artikel om att amerikanska 60-åringar hade högre samlagsfrekvens än 30-åringar, vilket beror på de yngres pressade arbetsliv, familj med mera. Tyvärr var också sexuellt överförbara sjukdomar något som ökat mycket bland äldre, då de skippar kondom.
Det är förstås väldigt individuellt, men det är uppenbarligen inte så att sexlivet upphör i och med klimakteriet, det kan bevisligen komma tillbaka igen.
Men det är inte så att den sexuella lusten är något av det större problemen i relationerna. Kanske är det så att man ibland använder detta som en förevändning för att slippa ta itu med andra problem. Har inga fakta som stöder detta, men min erfarenheten har visat att det många gånger ligger annat bakom problemen i relationen.
Till syvende och sist så väljer man själv om man vill se minskad lust som ett problem eller inte. I långa relationer gör man det oftast inte. -
Vi älskar varandra, har ett fint förhållande och ett väldigt trevligt liv.
Varför i hela världen skulle jag lämna allt jag älskar och livet jag trivs i för att jag inte vill ha sex?
Sex är för mig något helt irrelevant, det är inget behov och eller ens önskan.