Hur tänker ni som lever i nästan sexlösa relationer?

Naturligtvis är det som du ju säger väldigt individuellt och för de som har ett levande sexuellt samliv livet genom är det bara att gratulera.  Men det är ingenting som är generellt. Man kan liksom inte säga att det inte är normalt att inte ha ett ett sexuellt samliv.  Det är lika normalt som att ha hett väldigt intensivt sexuellt samliv.  

Man kan inte normalisera helt enkelt. Det är så individuellt och varierar också efter parens förutsättningar. Det kan finns sjukdom eller annat som sätter P för samlivet. Det är också individuellt hur viktigt van anser det sexuella samlivet vara.

Vad jag försöker säga är att det inte är onormalt att leva i ett sexlöst förhållande om det är parets gemensamma önskan. 

Däremot är jag väldigt stor förespråkare för att man är öppen med varandra inom förhållandet  och klargör för varandra var man står.  Om man inte är överens så ska man nog avsluta relationen och inte gå omkring och bli bitter på den andre.

De flesta klara detta automatiskt eftersom man är öppna inför varandra. Det är när man inte är det som problem uppstår.

Jag tror på kommunikation i relationen och är helt övertygad om att detta är en förutsättning för långa relationer. 

Det är mer i relationer än sex och jag har märkt att det ibland, är lätt att ta upp detta som ett problem när det egentligen handlar om något annat.  Man gör det sexuella samlivet till ett problem. För mycket eller för lite sex. När det egentligen handlar om förmågan att anknyta till varandra.

Återigen ett par mycket anmärkningsvärda generaliseringar.
Jag respekterar och accepterar ditt tyckande och dina personliga åsikter.
Men jag kan inte se att du har på fötterna för att säkert fastställa att ditt tyckande och dina åsikter skulle vara något generellt facit för alla.
Det förvånar mig lite att du väljer att bara se saken ur ett perspektiv, ditt eget perspektiv, och framlägga dina generaliseringar. 

När det egentligen handlar om förmågan att anknyta till varandra.
Hur kan du fastslå att problemet generellt skulle handla om just det?
Jag förstår att du utgår från dig själv och du tycker detta.
Men har du på fötterna för att säkert fastställa att problemet generellt beror på precis det som du själv tycker?

Jag tror på kommunikation i relationen och är helt övertygad om att detta är en förutsättning för långa relationer. 
Jag för min del är helt övertygad att det finns många exempel på långa relationer som har fungerat både länge och väl men inte alls har sådan kommunikation på det sätt som du avser.
Jag har full förståelse för att du gillar och tror på kommunikation.
Men har du på fötterna för att säkert fastställa att din typ av kommunikation generellt  är en förutsättning för långa relationer?

Åter igen det går inte att generalisera. Man kan inte säga att något är onormalt bara för att man själv är av en annan åsikt. 

Det enda jag generaliserar är att vi är individer och därmed olika. Relationen är olika och det finns inget som säger att sexlösa relationer skulle vara sämre än andra i de fall båda är nöjda med det.

Den enda åsikt jag har framfört är att vi måste vara öppna och ärliga mot varandra i relationer. Om du är öppen mot din partner att du inte vill eller kan leva i en sexlös relation och partnern inte kan gå dig tillmötes så har du de facto  avslutat relationen.  

Ingen kan tvinga på någon annan en sexuell relation.

Återigen ett par mycket anmärkningsvärda generaliseringar.
Jag respekterar och accepterar ditt tyckande och dina personliga åsikter.
Men jag kan inte se att du har på fötterna för att säkert fastställa att ditt tyckande och dina åsikter skulle vara något generellt facit för alla.
Det förvånar mig lite att du väljer att bara se saken ur ett perspektiv, ditt eget perspektiv, och framlägga dina generaliseringar. 

När det egentligen handlar om förmågan att anknyta till varandra.
Hur kan du fastslå att problemet generellt skulle handla om just det?
Jag förstår att du utgår från dig själv och du tycker detta.
Men har du på fötterna för att säkert fastställa att problemet generellt beror på precis det som du själv tycker?

Jag tror på kommunikation i relationen och är helt övertygad om att detta är en förutsättning för långa relationer. 
Jag för min del är helt övertygad att det finns många exempel på långa relationer som har fungerat både länge och väl men inte alls har sådan kommunikation på det sätt som du avser.
Jag har full förståelse för att du gillar och tror på kommunikation.
Men har du på fötterna för att säkert fastställa att din typ av kommunikation generellt  är en förutsättning för långa relationer?

Tror att frågan är lite felställd.

Eftersom lusten till sex varierar över tid, kommer det att finnas toppar och dalar i alla förhållanden. Detta är knappas något man tänker på eller oroas över om relationen för övrigt fungerar och är bra.

Det är lite av en myt att det är det sexuella som avgör förhållandet kvalitet. 

Naturligtvis finns det förhållanden som nästan enbart grundar sig på det sexuella men detta är absolut inte det vanliga.

Hur tänker ni som ser det sexuella som det viktigaste i er relation.

Har fått så dålig självkänsla och dåligt självförtroende efter många år av i princip sexlöst, om min fru nekar mig varför skulle det finnas någon annan? Allt är inte sex men det är nåt jag saknar oerhört mycket?känns rätt hopplöst faktiskt 

Det enda man behöver för en lång relation är att man bestämmer sig för att hålla ihop. Allt annat är underordnat.

Därför som alla par höll ihop för hundra år sedan och bara 50 procent idag. På den tiden tänkte alla att de inte hade något alternativ. Idag är det inte lika många som gör det.

Jag tror förövrigt på hur de levde för 100 år sedan. Man bestämmer sig för en partner och så håller man ihop vad som än händer. Oerhört praktiskt och de flesta mår mycket bättre i sådana relationer för det blir inte massa veleri.

Inte konstigt att folk blir helt snurriga i huvudet när de ska byta partner var och vartannat år.

Jag lever med min man sedan 25 år tillbaka, min första och enda seriösa relation. Jag är snart 50 år. Vi har inget intimt samliv längre. Att jag är kvar beror främst på tryggheten, lika värderingar och någorlunda lika intressen. Mycket är även det praktiska och materiella såsom gemensamt ägt boende, bilar båt, landställe etc. Har enorm ångest över att ha tappat bort mitt sexliv men det skrämmer mig att förlora allt det andra som är bra om vi bryter upp. Jag saknar dessutom nära vänner/ familj som stöd om jag skulle bli ensam vilket resulterat i rädsla. Kan tillägga att min man är en fantastisk fin och snäll person men sexuellt tände jag inte på honom då sista sexet vi hade inte ens kändes upphetsande.
Jag älskar honom som en bror. 

Det enda man behöver för en lång relation är att man bestämmer sig för att hålla ihop. Allt annat är underordnat.

Därför som alla par höll ihop för hundra år sedan och bara 50 procent idag. På den tiden tänkte alla att de inte hade något alternativ. Idag är det inte lika många som gör det.

Jag tror förövrigt på hur de levde för 100 år sedan. Man bestämmer sig för en partner och så håller man ihop vad som än händer. Oerhört praktiskt och de flesta mår mycket bättre i sådana relationer för det blir inte massa veleri.

Inte konstigt att folk blir helt snurriga i huvudet när de ska byta partner var och vartannat år.