Fixar inte vardagen (mammaledig)

Försök få in så smidiga rutiner som möjligt. Tex. åt alltid jag och barnet samtidigt - en sked gröt till barnet, en sked müsli till mig, osv. 
Kan du göra ögonmasken i sängen, innan du går upp?
Att leka med barnet kan innebära att hen ligger på en filt på golvet i tvättstugan samtidigt som du hänger upp tvätten och viftar lite extra med klädesplaggen och leker tittut med dem om det behövs.
När är det tänkt att pappan tar över föräldraledigheten?

Du vaknar, barnet vaknar. Ge barnet till pappan, fixa frukost till barnet  och ge till pappan. Du fixar ögonbehandling och gör frukost till dig. Hämta barnet, ni äter samtidigt. Barnet sover, du fixar frukostdisk. Tvätt fixas på kvällen när sambon kommer hem.

Jag har aldrig påstått något om någonting. Jag uttrycker bara känslor och har inte påstått att något är rätt eller fel. 

Ingen människa har eller kan någonsin veta till 100 % vad som väntar när man blir förälder. 

Jo TS, de allra flesta i dagens samhälle vet att när man får barn så hamnar man själv som nummer 2. Barnets behov går först. Men, observera men. Ge dig först luft. Tänk syrgasen på flygplanet. Sätt på din egen mask innan du hjälper den bredvid. Äter nu inte själv orkar du inte. Sedan behöver pappan definitivt ta mer ansvar. Att skylla på sin adhd är rent ut sagt elakt. Mot barnet och dig. Ni har båda satt barnet till världen. Du har fått många fina, bra råd här i tråden. 

Det är enkelt. 
Du måste ha ett seriöst samtal med din sambo om hur ni ska dela upp ansvaret. Du behöver hjälp, punkt. 

Har själv adhd. Det är inga problem att ta ansvar. 
Din sambo är LAT. Diagnosen har ingenting att göra med att han inte kan ta hand om bebis. 

Sätt gränser, var tydlig och sätt upp en plan. 
Se till att sambon gör sin del så ska du se att du snart kommer må bättre ❤️

Nej, det är inte helt solklart hur det är att sätta en helt ny människa till världen. Vilket jävla bs och vilket jävla ton du tar dig mot en okänd person som precis blivit mamma. 

Kände precis likadant men det mesta av frustrationen gällde maken. Han gick till jobbet precis som vanligt medan min vardag hade vänts upp och ner och hur mycket jag än älskade vår bebis så var det ändå som en alien hade invaderat min vardag.

Mitt tips, slappna av!

Disk spelar ingen roll och tvätt spelar ingen roll. Umgås med din bebis och skit i resten. Du är föräldraledig för att ta hand om er bebis, inte för att agera tvätterska eller städerska. Föräldraledig = bebis

Inget annat. 

Jag känner igen mig och jag känner så med dig TS.
Jag upplevde att bli mamma på liknande sätt.
Du beskriver svårigheter att få vardagen att funka, att klara av kombinationen av att tillgodose ditt barns behov (första bollen) OCH samtidigt få dina egna rutiner som gäller dig själv att funka (andra bollen) OCH att dessutom ta hand om hemmet (tredje bollen). För att klara av den här situationen måste man alltså klara av att jonglera 3 bollar i luften samtidigt. Och just detta med att kunna hålla flera bollar i luften samtidigt / klara av att kombinera olika sysslor eller roller, är ju något som många med ADD/ADHD och/eller autism har problem med. 

Gällande vår situation så gick jag in i väggen av utmattning tidigt under föräldraledigheten. Blev då sjukskriven och sambon fick ta över föräldraledigheten, vilket i praktiken innebar att vi delade upp ansvaret för barnet och hushållet cirka 50/50. En hemsk period. Jag klarade inte av att ta hand om barnet och hemmet helt själv utan var alltså beroende av min sambo. Samtidigt som min sambo inte var direkt jättebra på att läsa av vårt barns signaler, inte bra på att hålla ordning på mat-tider och regelbundna och täta blöjbyten, inte kunde avkoda vad som behövde göras i hemmet i form av hushållsarbete. Detta gjorde att jag, mot min vilja, förvandlades till en sur tjatkärring. Så jag kunde heller inte återhämta mig från utmattningen eftersom jag hade fullt upp hela tiden. När jag inte tog hand om barnet eller hemmet så hade jag fullt upp med att hålla ordning på sambon. I den här vevan slutade jag med att ta hand om mig själv. Jag som alltid varit noga med daglig dusch och tandborstning (hade aldrig haft hål i någon tand före jag blev mamma vid 34 års ålder).

Nu har det gått 5 år. Vår son fick diagnoserna ADHD och autism nivå 1 då han var 4 år och jag själv har ganska nyligen fått diagnosen ADD + autistiska drag. Jag har tyvärr inte kommit tillbaka till arbetslivet och inte heller lyckats återgå till att ta hand om mig själv. Men min sambo jobbar som vanligt igen sedan några år tillbaka och vår son trivs på förskolan, tack och lov.

Jag har precis provat ADHD-medicin under några månader, men upplevde ingen hållbar förbättring. ADHD-medicinen hjälper ju inte mot utmattning och autistiska drag.

Jag har ingen lösning på din och er situation. Jag förstår att även din sons pappa har svårt för att kombinera de två rollerna att vara en lönearbetande människa och att samtidigt vara förälder.

Det enda råd jag har att ge är det du redan gör: att ta en dag i taget och fokusera på ditt barns behov och ge sonen det bästa du har att ge. Resten får bli som det blir. Det viktigaste här är ert barn. Men håller du på att gå in i väggen så behöver du få bli sjukskriven och då får din sambo bli föräldraledig.

Jobbar din sambo eller ligger han och sover halva dagarna?
Struktur och rutiner är A och O.
Bebisen kan du ha i sjal/bärsele, sätt bebisen i vagnen när du fixar ögonen eller duschar mm.
Disken kan pappan fix när han vaknar.
Om pappan har så mycket adhd att han inte fixar vardagens bestyr så får han ta hjälp av arbetsterapin,  ansöka om boendestöd osv.

Sätt krav och gör ett strukturschema tillsammans.