Fixar inte vardagen (mammaledig)

Du har fått en del väldigt känslokalla och oförstående svar, TS. Försök att bortse från dem och koncentrera dig på de som förstår din situation. 

Jag tycker att det är jättebra att du ber om råd! Det är olika svårt för olika personer att hantera livet med småbarn. Du har det uppenbarligen svårare än många andra. Och du gör helt rätt i den situationen - du ber andra om råd. 

Har du folk omkring dig som kan stötta? Som du kan prata med? Var inte rädd för att berätta för dem om hur jobbigt du har det. De allra flesta vill hjälpa, är min erfarenhet. Då får du hjälp från folk som känner dig och vill dig väl.

Man behöver hjälp i vissa perioder i livet. Det är helt orimligt att tro att man ska klara allt själv. Det här visade sig vara en sån period för dig. Det är helt ok att det är så. 

Ni behöver ordentlig hjälp för att inte riskera att bli utbrända. Säg till på BVC att du behöver hjälp, troligen kommer ni kunna få hjälp från kommunen, sök och ta emot den hjälpen.

Boka även in en läkartid för dig i syfte att få remiss för npf utredning. En ny livssituation kan göra att man uppfyller kriterierna för en diagnos eftersom vardagen ställer mycket högre krav än tidigare.

Pappan till barnet behöver också förstå situationen och ta emot hjälp. Kräv att han är med på  bvc-besöket där du beskriver er situation. Han kanske inte är lat. Han kanske inte förmår mer just nu utifrån den nya situationen. MEN han måste ta ansvar och söka hjälp och stöd.

^ Personliga attacker brukar ske när man har slut på argument, eh.

Dela på fl-ledigheten TS. På jobbet kommer du ha tid att äta din lunch.