Public service – ett omöjligt uppdrag?
Martin Wicklin presenterade ett inslag i SR av Freddy Ramel om den historiska utvecklingen av radiosändningar och Public service, som startade i början av 1920-talet med BBC som fick en särställning genom en s.k. Royal Charter som skulle garantera radions opartiskhet tillsammans med en styrelse Board of Governors som kontrollorgan. I Sverige fick vi snart därefter Radiotjänst som finansierades genom användarlicenser. BBC:s uppdrag formulerades av dess förste chef: BBC skulle ge public service och vara i allmänhetens tjänst genom att sprida information, upplysning och ge underhållning.
Den ständiga frågan handlar om kravet på opartiskhet. Är det en omöjlighet?
Min egen käpphäst är personalen som arbetar inom Public service. När BBC startade kan man ganska säkert utgå ifrån att de som rekryterades hade en bakgrund i de samhällsbärande skikten med klassiska brittiska värderingar och knappast några med radikala eller revolutionära åsikter. Och samma gällde förstås också Radiotjänst i Sverige. Så långt alltså allt gott och väl.
Men därefter har mycket förändrats. BBC angrips numera ofta för sin vänstervridning med politiskt korrekta vänsteridéer, woke och DEI ständigt på agendan. Vänsterns marsch in i institutionerna i samband med att 1968-vänstern gjorde sig bred lyfts offta upp i debatten. Det har sagts och det verkade ju också så att det var svängdörrar in i svensk Public service, d.v.s. SR och SVT.
Så vad anser du om svensk Public service ? och är kanske opartiskheten ett omöjligt uppdrag?
Det har genom åren genomförts forskningsstudier för att undersöka om Sveriges Radio och SVT uppvisar partiskhet i sin rapportering. Resultatet visar att det inte finns belägg för systematisk partiskhet. Forskningen visar att eventuella variationer i vinkling eller perspektiv är tillfälliga och inte tecken på en konsekvent politisk slagsida. En av de mest omfattande sammanställningarna finns i denna forskningsöversikt:
Public service och opartiskhet ? en forskningsöversikt (DiVA)
Sveriges Radio och SVT har i olika undersökningar betydligt högre förstroende än kommersiella kanaler och tidningar.
