Får ångest av min dotter
Min dotter i tonåren har haft det kämpigt i många år med ångest bland annat. Det är mycket bättre nu men jag mår på riktigt dåligt över hur hon behandlar främst mig hennes mamma.
Hon skriker på mig, svär, kallar mig grejer, pratar med hånande röst, skriker så högt här så grannarna kommer och plingar på. För allt möjligt alltså, småsaker. Kastar grejer runt sig, stökar, vägrar städa efter sig. Hon beter sig inte såhär hos sin pappa, i skolan, med vänner. Bara hos mig. Det känns dessutom uträknat. Från att bete sig argt eller ledset kan hon börja le eller skratta när jag säger ifrån. Som att det är någon föreställning. Känner ibland ett obehag.
Jag är rädd för att hon känner det är okej att bete sig så mot mig för jag varit ?den snälla? och för hennes pappa behandlade mig ganska illa året innan vi skildes med fula ord och mycket skrik.
Hur fan fixar jag detta? Får ett stresspåsla varje gång hon skriker och gapar. Sen kan hon minuter efter komma med en mjuk röst och be om ursäkt. Men inget känns genuint.