Får ångest av min dotter

Jag tycker så synd om dig! Det är så jobbigt när en person som man älskar så högt som sitt barn är så elak. 

Det händer jättemycket med en tonåring både att förstå hur de själva fungerar och hur de ska vara socialt. Det är en omtumlande tid som är väldigt tuff. Tidigare har du som kanske den tryggaste anknytningspersonen stötta henne, men nu håller hon på att lära sig att hantera det själv och det är jättesvårt.

En viktig del för att förstå din dotters personlighet är att hennes hjärna biologiskt ändras under dessa år. Under den perioden minskar aktiviteten där empatin sitter. I vissa fall minskar det området så mycket att den liknar en psykopats hjärna om man tittar i en MR-scanner. Den återgår efter tonårstiden. Det är jättejobbigt för alla inblandade. Men det hjälper faktiskt henne att göra något som du aldrig skulle klara av. Nämligen att klippa navelsträngen med dig. Du skulle förmodligen aldrig klara av att sparka ut dina barn ur huset som vissa djur gör. Så hon gör faktiskt ett jobb som ni båda behöver, men du inte klarar av att göra. Så brukar jag tänka  svåraste stunder.

Vad du absolut inte ska göra är att svika henne nu, som att t ex skicka henne till sin pappa, om hon inte själv vill det. Hon behöver få bryta med dig på Sitt kalla sätt och fortfarande känna sig älskad. Du ska absolut markera när hon går för långt och sätta regler för vad hon ska göra och inte. Men hela tiden med så mycket kärlek du kan. Den kärlek som du saknar nu kommer med största sannolikhet tillbaka tusenfalt om du inte viker och när hon förstår att din kärlek är orubblig. Det finns många där ute som går igenom det du gör och det är jättetuff. skickar lite kärlek, det kommer att gå bra!

Låter jobbigt, men hon fått hjälp så borde ju allt vara bra nu? Hade hon samma beteende även då eller är det något som har växt fram på slutet? Vi får hoppas på att det är en fas.

Psykisk ohälsa är inte lätt att hantera och när någon mår dåligt så beteer de sig illa och irrationellt. Dess närmsta omgivning får dessvärre ta största smällen för det dåliga måendet.

Hoppas att ni kan få hjälp via bup, att du kan få hjälp och stöttning i din roll som förälder och som närmsta person för din dotter.

Vi får föräldrastöd på BUP. Alltså samtal för bara oss där dottern inte är med. 

Min första tanke var: flicka med npf som anstränger sig till max för att verka normal i tex skolan och sen bryter ihop fullständigt med den hon känner sig trygg med. 

Jag har en tonårsflicka med adhd och ångest och känner igen de här extremt tvära humörkasten. Det ser, som du skriver, ut som teater, men det är min uppfattning att det inte är utan de har verkligen det här fullkomliga känslokaoset inom sig. 

Vi ser en enorm skillnad nu när skolan är slut för terminen. Efter bara några dagar utan skola har vi en mycket stabilare och gladare tjej när hon fått vila och vara hemma och ganska mycket ensam och låta hjärnan gå ner i varv. 

Min första tanke var: flicka med npf som anstränger sig till max för att verka normal i tex skolan och sen bryter ihop fullständigt med den hon känner sig trygg med. 

Jag har en tonårsflicka med adhd och ångest och känner igen de här extremt tvära humörkasten. Det ser, som du skriver, ut som teater, men det är min uppfattning att det inte är utan de har verkligen det här fullkomliga känslokaoset inom sig. 

Vi ser en enorm skillnad nu när skolan är slut för terminen. Efter bara några dagar utan skola har vi en mycket stabilare och gladare tjej när hon fått vila och vara hemma och ganska mycket ensam och låta hjärnan gå ner i varv.