Avliva 18åring

Jättetråkigt att höra. Jag lider med dig och förstår att det känns tungt att behöva skiljas efter så många år tillsammans. Vad det låter så är det ändå rätt beslut du tar nu, hur tufft det än är. ❤️

Hur tufft det än är så måste man ju alltid se till att katten inte lider vilket det låter som din katt gör så personligen hade jag inte väntat till nästa vecka utan åkt in akut eller ringt hem en vet idag och låtit henne somna in. Det är ju alltid bäst att låta ett djur somna in innan det gått för långt och nu behöver du vara stark för din katt vars öde och lidande ligger helt i dina händer.

Tyvärr lever djuren bara en bråkdel så länge som vi själva gör, att säga farväl är en del av att vara djurägare. Vi behöver betrakta avlivningen som en sista tjänst vi kan göra för dem, ge dem gåvan att få somna in och slippa smärta och lidande. Du får tänka att du gör detta för hennes skull, som tack för alla år tillsammans. 

Och det är okej att sörja sen. Ordentligt. Låt ingen påstå att "det var ju bara en katt", ni har vuxit upp tillsammans, haft en unik vänskap. Tillåt dig själv att känna alla känslor kring det. 

(Sen håller jag med om att det är bättre att göra det förr hellre än senare. Njursvikt är en hemsk sjukdom som ger illamående, gift samlas i kroppen så de kan få smärtsamma blåsor i munnen och liknande, inget värdigt slut om det går för långt.) 

Styrkekram!

/Sköterska på djurklinik 

Din katt mår riktigt dåligt och du väntar med att avliva som ett tjurigt barn när djuret inte har någon direkt livskvalitet och troligtvis mycket ont. Nej, jag tänker inte gulla med dig, det är hemskt att ta bort djur man älskar men det är hemskt att se dom lida... tycker du inte det? 

Vet rekommenderar inte avlivning i första taget och en sån diagnos ges inte utan grund

Nu vet jag inte om du hör eller ser detta där uppe från din höga häst. Fint först och främst att vi får veta att iallafall DU är en rättskaffens person som alltid gör det bästa, utan att det skapar tvivel hos dig och utan att du är ledsen. Du har i sak alldeles rätt, att om djuret är allvarligt sjukt och mår dåligt bör man absolut avliva det för att det är bäst. Men tror du för en sekund att ditt dömande och skammande här har någon som helst funktion eller mening för TS.

Skulle tippa att DU däremot tänker att "där satt den minsann, där visade jag allt vart skåpet ska stå" men nu var det ju inte för din skull TS startade tråden, utan från vetskapen att hon står inför något fruktansvärt jobbigt och nödvändigt, och utifrån den vetskapen sökte hon stöd här inne för att kunna deala med det. Oerhört sunt skulle jag säga, men om man möts med den reaktionen när man söker stöd är chansen inte så stor att man gör om den saken.

Newsflash - man behöver inte gulla men man behöver definitivt inte vara ett stort ashole heller.

Jag tror snarare att du drog på för höga växlar här och tillskrev mig en hel del som inte stod för att du mår bättre om detta var illvilligt eller... Likaså som att tråden antagligen inte är fullt så allvarligt då liknande återkommer, där djuren mår riktigt dåligt och personen inte avlivar. Mitt inlägg var knappt elakt förutom att jag kunde skippat tjurigt barn, trodde nog att jag tog bort den delen men saksamma. Ett djur som mår så dåligt ska ha första bästa tid hos vet om inte det finns en effektiv behandlingsplan så att måendet förbättras direkt. En veterinär rekommenderar inte avlivning om det inte är för djurets bästa och det var tre månader sedan, en förälder som försökt säga ifrån och ett djur som redan bedömt vara i dåligt skick som inte äter (jätteakut för katter!) och gör av sig överallt... Nej, det är inga höga hästar utan snarare ett snällt inlägg där jag ber TS reflektera. Jag känner djurägare som vaknat upp efteråt och insett att de lät djuret leva för länge. De skuldkänslorna äter upp en efteråt och ett djur har fått leva ovärdigt ett bra tag...

Jag håller helt med dig i sak angående djuret och djurets behov. Det var tonen i hur du la fram det jag reagerade på.

Och antagligen finns det som du säger massvis med liknande trådar och liknande innehåll. Jag har bara läst denna och utgår då bara från den.

Månne fick du också skit för andras dumheter här inne, vilket naturligtvis inte heller är okej. Jag ber om ursäkt för detta och kunde naturligtvis hållit en betydligt bättre ton.

Att låta sitt djur somna in när det lider är en kärlekshandling. Kom ihåg det! Av det du beskriver verkar hon verkligen lida. Jag ställer mig lite frågande till varför du väntat så länge men det får vara upp till er.

Jag har fått låta två katter och en hund somna in. Det gör ont, som fan. Men vid första tecken på att de leda såg jag det som mitt sätt att visa kärlek och tacka för alla fina år. Min äldsta katt fick plötsligt somna in när jag var höggravid, födde 4 dagar senare. Blev helt overkligt för mig att vara i den smärtan samtidigt som jag fick gå igenom den enorma lyckan att bli mamma för första gången. Alla de hormonerna. Galen upplevelse. 

Efter det har ytterligare en katt och sen en hund fått somna in. Och efter hunden sa jag "aldrig mer! Det gör för ont" men nu efter 3,5 år börjar jag längta efter djur igen. Kärleken de ger är ju fantastisk. Tror dock att det får bli en hund men då behöver mitt liv se annorlunda ut. De kan inte vara ensamma så länge om dagarna. Så jag väntar.

1. Det är bara nu hon har visat tecken på att hon mår dåligt
2. Hon visar inga tecken på smärta och jag är inget ?tjurigt barn? 🤨

Har du inget stöttande att säga så var bara tyst, tack

Det enda hon äter är blötmat, men hon gillar bara det vattniga Och hon älskar liquid snack och kattgodis, så det är inte så att hon avstår helt från mat.
Jag avstod från avlivning då som jag skrev, att symtomen som togs upp för stadie 4 inte alls är Nova. Exempel att en katt helst gömmer sig och vill inte ha kontakt (tecken på smärta), men det enda hon vill göra är att kela och gosa med en.
Jag tycker din kommentar var lite väl påhoppande, men förstår ändå hur du tänker. Självklart ska man avliva husdjur som verkligen lider, men såna tecken visar inte Nova.

Jag tror du vet i hjärtat vad som är rätt. Som djurägare har vi ansvar att finnas där och göra det rätta för våra djur hela vägen till slutet. Ibland måste vi hjälpa dom även dit. Att veterinären rekommenderar avlivning är viktigt att ta på allvar, både för djurets bästa, men också för juridiska grunder. Jag har en väninna som blev dömd för djurmisshandel då hon upprepa gånger ignorerade veterinärens rekommendation gällande sin hund. Hunden fick ett extremt ovärdigt slut, hon fick omfattande böter och en dom som ingen djurälskare vill ha. 

Tack för att du nämnde det om din väninna. Jag var inte medveten om att det kunde bli såna konsekvenser? men ska inte dra ut på tiden mer för henne. Tror att det är det bästa även om det gör ont inombords.

Det är det nog få djurägare som har. Jag visste det inte heller och inte heller min vän, men på ett sätt kan jag ju förstå att det faktiskt kan bli så. Det är lite som att vägra sitt barn medicin som läkaren ordinerat. Även om en avlivning innebär betydligt mer än så. 

Vi är ju våra djurs beskyddare, och dom är våra bästa vänner. Vi gör saker för dom vi älskar, även när det gör riktigt ont. Se till att ha en riktigt fin dag med henne, med allt hon älskar och tycker om, mys i soffan, godis. Vad det nu än kan vara. Sen finns du bara bredvid henne. 

Otroligt positivt att läsa att man kan bli dömd om man låter djuret lida så. Inte mer än rätt. Självklart är det otroligt svårt att låta sitt älskade husdjur somna in men det är vår förbannade skyldighet. 

Min erfarenhet av att ta bort djur (3 ggr) är att det görs på ett så fint och värdigt sätt på veterinärkliniker! I mitt fall 3 olika! När jag tog bort min hund (cancer) mådde jag SÅ dåligt och mailade veterinären i min sorg och fick så fint stöd! DET tycker jag är en stor tröst att klinikerna vet precis vad man går igenom!