Hur långt är du beredd att gå för att få "rätt"?

Har blivit väldigt illa behandlad av Socialtjänsten. Har JO-anmält men kommer inte att gå vidare om de inte gör något. Vi har informerat ansvariga på Socialtjänsten i efterhand om hur fel ute de var i sina anklagelser och sickat dem information från en tredje part som vi hoppas leder till att de inte gör samma misstag igen mot andra familjer i samma situation. 

I framtiden kanske jag kontaktar media, men i nuläget behöver vi fokusera på att börja må bättre och få ett normalt liv igen. Man måste se framåt. 

Jag hade nog varit mer hämndlysten om vi inte hade fått så mycket stöd från släkt, vänner, skola, vård och pat.föreningen. Att stå ensam mot en myndighet måste vara hemskt. 

Tänker man som ett offer så är det svårt att förstå att man tillåter sig att bli kränkt.

Spelar ingen roll. Att gå runt och vara kränkt är destruktivt.

Det är den typen av kränkthet som du beskriver som gör att folk gör fullständigt idiotiska saker. Processar i årtionden och förstör sitt och andras liv. 

Nej, såga av folk och myndigheter aom inte kan bete sig. Håll inte på att babbla och processa. Gå vidare och var pragmatisk.

Nej, det är det inte. Att kränka andra människor är destruktivt. Och det enda idiotiska i frågan. Att kränka andra människor är det enda som förstör, inte att någon blir kränkt. 

Nej, beter sig dessa institutioner illa så ska de också få veta detta. Att vända ryggen åt mobbare och usla människor i övrigt är ett fegt och passivt beteende.

Gillar man inte offer så kan man sluta bete sig som en förövare själv. Det är förövarna som bär all skuld, inte deras offer.

Det är inte en fråga om vem som bär skuld. Det är en fråga om hur man förhåller sig till saker så man får ett bra liv.

Människor är inga robotar och vi bör inte heller sträva åt att bli känslolösa och inte reagera när vidriga människor kränker. Då fortsätter de bara på andra människor. 

Det är destruktivt att kränka och det är destruktivt att låta sig bli kränkt. 

Återigen blandar du ihop frågorna förövrigt. Att man inte känner sig kränkt betyder inte att man skippar  åtgärder. Däremot ser man till att själv ta makten istället för att gå runt i någon offerroll.

Ja, du ger dig ju inte här i alla fall så du gillar väl att haka upp dig. Men jag släpper det nu och går vidare.

Jag har nog ganska lätt för att låta saker bero. Visst kan jag bli upprörd och rent av arg om jag blir orättvist behandlad men det rinner lätt av mig och jag går vidare.

Det är väl detta som kallas teflonpersonlighet antar jag.