Svärmor tar över, orkar inte mer

Javisst får man göra det smidigt, men något utrymme för förhandling skulle jag inte lämna.

Det är ju bara att informera mannen vid middagen eller när det nu må vara
- det här funkar inte, hon lyssnar inte och förminskar mig som mamma konstant. Hon är inte välkommen förrän hon skärper sig, vill du träffa henne gör du det utan mig. Jag har fått nog.

Det tenderar oftast att vara många bäckar små, men det finns även förklaringsmodeller som skulle kunna ge en markant förändring från att varit så välfungerande som du för fram att hon verkar ha varit till så som det beskrivs nu. Dock är egentligen alla våra spekulationer om hur det "egentligen" är och orsaker hit och dit irrelevanta. Så länge TS upplever situationen så som hon beskriver den här är det ju vad hon har att förhålla sig till och hantera. 

I övrigt blir det märkligt att du först påpekar det överdrivna i historien och sedan snubblar in på psykisk sjukdom eller personlighetsstörning.

Jag menar att om svärmor är normal borde det gå att kommunicera med henne?
Om hon inte är så kallat normal, dvs har psykiska problem, då borde kanske sonen och svärdottern engagera sig i henne och se till att hon får vård eller samtalskontakt? Jag tycker att tråden låter som att det är överdrivet beskrivet alternativt att svärmor behöver vård och då tycker jag man skall engagera sig i det istället för att beskriva henne som en ond människa. 

Jag tänker också att det kan handla om kommunikationsproblem i kombination med känslighet efter förlossningen. Väldigt många svenskar , särskilt kvinnor , har väldigt svårt att uttrycka sina känslor , är konfliktundvikande och har svårt att sätta gränser.

Men jag känner varken TS eller svärmor så vad vet jag. 
TS har ju fått många av er andra att helt enkelt sparka ut svärmor så om det är det hon vill kan hon ju helt enkelt lyssna på er andra. Jag tror inte att det skadar med lite mer perspektiv. 

Jag tycker inte heller att vi måste nå konsensus i denna tråd. Det är ett svenskt kulturdrag som har sina fördelar men inte alltid. Man måste inte alltid tycka lika. 

"om hon är normal"? Det blir en märklig och inte hjälpsam uppdelning. Jag kan bara svara för mig själv naturligtvis men jag ser henne inte som onormal. Jag ser henne som kraftigt gränsöverskridande i sitt beteende, egositisk och dåligt inlyssnande. Det finns det jättemånga människor som är i olika utsträckning, i olika sammanhang och olika perioder av livet. Det gör dem inte onormala, tvärtom. Olämpligt och onormalt har inga likhetstecken mellan sig. Lycka till att försöka få en person att gå i samtal om personen inte själv ser sig ha några problem. Även om du fick henne dit skulle det inte leda till någon förändring. Vård??? För vaddå? För det första är vård frivilligt och för det andra bygger den på att det finns ett behov av vård och det tredje att det då finns någon intervention för vårdbehovet. 

Om en gäst kom hem till dig med jämna mellanrum men ALDRIG tog av sig skorna, utan gick in med dem som skitade ner skulle jag tro att du först på olika vis försöker påtala problemet och det oönskade i beteendet. Om inget av det gav önskad effekt är jag hyfsat säker på att du så småningom skulle dra ner på umgänget med vederbörande, alternativt skulle du styra om det till omständigheter som inte inkräktade på hur du vill ha det. Däremot tänker jag inte att du skulle tänka att personen behövde vård.

Svärmodern behöver förståelse för vad hon gör och vad hennes roll är/kan vara och om det inte är brist på förståelse så är det brist på acceptans och då behöver hon jobba med den om det nu är så att hon vill ha en relation med sitt barnbarn. Dåliga och oönskade beteenden har i de allra flesta fall rimliga förklaringar som sällan är svår psykiatri.

Jovisst men en svärmor är inte en random gäst, man har en mycket närmarepersonlig relation till en mamma och svärmor , det går inte att jämföra med en random gäst. 

Man har ett visst ansvar att försöka komma någorlunda överens med sina svärföräldrar eftersom konsekvenserna blir så stora om man inte gör det. Skall barnet förlora möjligheten att ha en farmor som bryr sig om barnet? Skall sonen leva med en konflikt mellan de två kvinnor han älskar mest? Det bli inte en positiv familjemiljö för någon. 

Visst kan TS ta avstånd från sin svärmor men konsekvenserna kan bli stora. 

Som någon skrivit redan i tråden är det ganska vanligt att svärdöttrar först vill stänga ute sin svärmor och några år senare klagar på bristande engagemang , att kusiner får mer uppmärksamhet och presenter mm. 

100% medhåll. 

Nåja, det jag skrev var min inställning i frågan och du behöver inte hålla med. 

Ingen skulle ha mandat att porta min mamma kan jag lova.

Lås in dig i ett separat rum med barnet när du tar hand om det och sen när barnet sover så säg att det får absolut inte vara några störningar. Stäng ute kärringen fysiskt ur rum eller hus. Ta bort eventuella nycklar/dörrkoder. Verbala order verkar inte fungera.

 

Skriv fler brev om vad som är okej / inte okej. Nånstans har alla en gräns hur mycket en kan tåla, den har uppenbarligen konstant trampats på.

 

Bjussa på en kopp te med fentanyl/propofol så kärringen lugnar ner sig.