Anonym (101) skrev 2025-07-04 22:00:47 följande:
Du borde ha en bredare syn på situationen än att din man är svartsjuk.
Du borde ställa dig själv ett antal frågor, t.ex:
Har du förmågan att göra om din man till en bra man och en bra pappa till ditt barn?
Vet okända människor som aldrig träffat dig eller din man bättre än dig om du mår bättre av att lämna relationen?
Skall man söka relationshjälp hos outbildade icke professionella person som ger råd anonymt?
Finns det en risk att situationen förvärras om du lämnar relationen?
Kommer du att bli starkare i uppbrottssituationen för att andra personer har bestämda åsikter hur du borde göra?
Blir åsikterna härinne mer lämpliga för dig för att många skriver ungefär samma sak?
Intressant..
första tanken, anledningen till att jag skrev var mer för att inte tappa greppet om vad som är rätt eller fel, vilket jag redan innerst inne vet. Det är ganska konstigt hur hjärnan funkar under pressade situationer, men ju fler åsikter (samma som mina) får mig att känna mig mer trygg i mig själv.
problemet är att jag inte kan lämna i nuläget, pga om jag gör det nu innan bebis börjat förskola så innebär det att jag ej kan försörja mig alls ekonomiskt. Och livet blir självklart tuffare så länge bebis är liten. med andra ord ja kommer behöva konka mitt bolag för att kunna va hemma med barn, för jag har ingen familj som bor nära. Så hjälp finns ej..
ibland är det skönt att söka bekräftelse av outbildade anonyma på nätet eftersom parterapi känns mer som att de aldrig ger mig ett perspektiv på hur toxic det egentligen är. Deras uppgift är att försöka utveckla, förstå hans sida lika mycket som min sida för att mötas. Känns lixom för professionellt när man vill höra mönskliga och transparanta åsikter. den hårda sanningen?