Föds man med talanger?

Skummat igenom tråden. Jag har inget tvivel om att talanger man föds med blir en stor inspiration och att om man får upptäcka sin talang under skoltiden så blir den till stor glädje även om man inte väljer att arbeta med den. Musik har t.ex. gett mig stor glädje även om jag tidigt avfärdade tanken på att bli konsertpianist.
Jag hade inte varit nöjd med lönen och det är så liten chans att verkligen bli stjärna även om min lärare (pensionerad konsertpianist) tyckte att jag borde satsa.

Sen har vi också ämnena fysik och matematik och nej, många kan inte ens öva sig till att klara av de tentorna. De har inte det tänket bara. De jag känner som är mest briljanta kan visualisera funktioner och "se" ekvationslösningar i 3D.
När jag visade min sons tentamen för min mamma humanisten sa hon bokstavligen "Usch hjälp vad hemskt, ta bort!! En reaktion man ofta får av rena humanister som utsätts för naturvetenskap. 

Fråga er själva vad som är vanligast- en ingenjör som läser ekonomi bredvid eller en ekonom som läser ingenjörsmatte bredvid?

Det mest underskattade idag är den praktiska kunskapen, hur man får delar och material att lyda och passar ihop det som inte kommer "för-preparerat" i ett platt Ikeapaket. Jag tror nog att vi alla hade varit bättre på det om vi tvingades bygga vårt eget skydd ute i naturen och leva lite mer primitivt, men vissa har en utpräglad talang för att tänka funktion, rörliga delar och passform, och ser också sin design i 3D. Finsnickaren kanske inte kan formeln för en superellips, men de kan göra mycket exakt utan att mäta, p.g.a. vana och blick för vad en bit virke kan bli, hur mycket som går bort i sågen osv osv.

Konstnärligt kan jag imitera väldigt väl, både alfabet, handstilar och akvarellstilar. Men jag saknar ett eget kreativt element som hade lyft mig över mängden. Det som sätter personlig prägel på konst och bryter sig loss ur fotolikheten med ett nytt uttryck.

Poängen är förstås att du börjar med att träna specifika övningar (kalla det kopiera om du vill) för att få in en känsla, ett muskelminne ett öga för detaljer. Sedan bygger du vidare på det.

Detta gäller oavsett om det handlar om att teckna eller utöva en sport.

Träna, träna, träna.

.
Du och kanske TS reagerar på ordet "alla" som om det vore bokstavligt menat. Så nej, du kan inte med rimliga insatser träna dig till att få löpa 100m-finalen i OS om du är helkroppsförlamad. Du har rätt.

Men nu sitter TS på forum med konstnärer så när de säger "alla" så finns det förmodligen ett visst mått av realism bakom. 

Det är exakt så. Gud vet hur många lärare, specialpedagoger och rektorer jag har fått dra exakt rullstolsexemplet med men de har ändå inte fattat och svarat, "Men han kunde ju igår? Duh!

Eller "Hon kan om hon vill"

Här bekräftar du ju bilden som Polly har. "om man inte har ett uppenbart fysiskt hinder" Spännande att inte intellektuella utvecklingsnivåer diskuteras.

Ca 2% föds med en intellektuell funktionsnedsättning och har så pass stora generella inlärningssvårigheter att de har rätt till anpassad grundskola för att den vanliga läroplanen är alldeles för svår för dem. Ytterligare 14-15% har svag teoretisk begåvning, ofta med stora inlärningssvårigheter som följd. Detsamma gäller personer som har ett mycket svagt arbetsminne även om övriga förmågor ligger högre.

Naturligtvis spelar träning väldigt stor roll för vad en människa kan uppnå, men att  för den sakens skull inte kännas vid att vi föds med olika förutsättningar för lärande, utveckling och ojämna förmågor är bara rakt av fel. Och jag förstår att de som har svårt att lära sig en viss färdighet, som exempelvis TS blir provocerade av att höra människor säga att alla kan bli bra på ditt och datt. Precis som det är ett hån mot alla med ADHD att kalla det en superkraft.

Så tröttsamt att massa irrelevanta exempel hela tiden ska föras på tal. Man ska inte behöva säga att en rullstolsburen inte kan bli bra på löpning t.e.x.. Den som är rullstolsburen försöker rimligtvis bli bra på något där den har förutsättningar att bli bra.

Finns så många som hela tiden letar ursäkter. Inte sällan ursäkter som inte ens är applicerbara på dem själva.

De som säger att ADHD är en superkraft är helt rätt ute. De vänder en nackdel till en fördel och det är precis så man ska tänka och göra. Visar återigen att det inte är vad som händer i livet som avgör vart man hamnar utan hur man hanterar det.

Vi är HELT överens om det sista du säger, alla dagar i veckan. Men dina siffror är du ute och cyklar med. Och vad ADHD anbelangar, ja det finns absolut aspekter av det som under rätt omständigheter kan ge personen vissa fördelar men för en majoritet av personer med diagnosen är livet i stora perioder ett rent helvete och då är det en kränkning att inte erkänna att det kommer stora svårigheter med en sådan diagnos. Jag är positivt lagd i grunden och säger ofta som du till en individ att de kan komma mycket längre än vad de själva tror och att den stora bromsklossen för individuell utveckling är mindset MEN, man måste också ha en förståelse för att man föds med olika förutsättningar. Precis på samma sätt som man inte ska förstora problem och begränsningar ska man heller inte förminska förståelsen för dem och vissa här tar den andra extremen än den jag uppfattar att du vill motverka.

Bara läst TS första inlägg och svarar på vad jag tror om frågan.

Jag tror man föds med talangen att bli exempelvis en fantastisk konstnär. Jag tror inte att vem som helst kan öva sig till att bli duktiga på att måla. Eller t.ex sjunga. Jag är usel på både att rita och sjunga. Hade jag verkligen övat på dessa två sakerna så hade jag självfallet blivit bättre, men aldrig riktigt bra.

Mina barns pappa är väldigt duktig på att teckna. Han har klart gjort det rätt mycket men han hade liksom talang för det från start. Båda våra döttrar visar tecken på att kunna bli riktigt duktiga. De är 7 och 10 och jobbar redan med skuggor och sånt. De är födda med en talang, en fallenhet. Men det kommer inte komma gratis utan de kommer få öva mycket för att t.ex komma upp i pappas kaliber.

Ett annat exempel. När jag studerade nyss så var jag på en gymnasieskola. Där var en 16-årig kille som var helt magisk på att spela piano. Så otroligt skicklig. Han kunde dessutom lyssna på en låt några gånger och sen bara få fram den på piano. Han har spelat massor, sedan han var liten. Men den talang han besitter kan man inte bara träna upp. Man har fallenheten och sen krävs det övning på det.

Detta är min övertygelse. 

Haha, nej, det handlar inte om "tillräkligt bra".

Fast ingenting i min trådstart handlar om "elit". Alltihop handlar om GRUND.

Du har helt och hållet fel! Hela trådstarten handlar om att inte nå upp till grunden. JAG HAR ALDRIG LÄRT MIG RITA, MÅLA, ETC. skrev jag.

Läs igen och sluta hita på eller tolka. Läs vad jag skriver.