Fel val

En sak till som jag faktiskt tycker att du ska fundera på innan du går tillbaka igen. Är du lika fin, omtänksam och icke dömande mot honom, som han är mot dig. Om ja, så tror jag att ni verkligen har något unikt som du ska ta till vara på och vårda. Om nej, låt honom gå vidare. För om eran relation bygger på hans omtanke, så är faktiskt risken att han tröttnar med tiden.

Är du och din familj infödda här i Sverige eller vilket ursprung har ni? 

Om det här verkligen är en sann tråd, så är mitt råd att självklart välja din kille. 
Det är tråkigt när det, av någon anledning, inte funkar mellan familj och partner. Men du ska självklart välja kärlek och din egna lycka i första hand. Särskilt när drt inte är han som förstör din relation till dina föräldrar utan de som inte gillar honom. 
Jag tycker det är helt fruktansvärd anledning de har också till det! Hur han ser ut har absolut ingenting med något att göra. Det är hur han behandlar dig och får dig att må. 
Jag hade brutit med min familj om de gjort sina din har gjort. Aldrig att jag skulle kunna acceptera eller förlåta att de krävde ett sånt val av mig. Vidrigt rent ut sagt! Bärja med att prata med ditt ex och berätta vad som var orsaken och hur mycket du ångrar dig och så får vi hoppas att han kan förlåta dig. Ta sen en rejäl paus från din familj för att fundera om du vill eller inte vill ha en relation med dem. Om du väljer att ha det trots allt, så bör du respektera din pojkvän nu och inte be honom att behöva träffa människor som avskyr honom på det här sättet. 

Är det verkligen allt de har emot honom, att han är ful (?) och inte man nog (?)? Isf borde valet vara enkelt; de struntar i din lycka och fokuserar på yta, och om de vill bryta med dig pga "ful pojkvän" är det ngt fel på dem.

Förmodligen ngn religionsfråga 

Föret skulle jag vilja fråga om det är någon speciell anledning att de gjort som de gjort?
Annat än hans utseende och att han inte är man nog?

Jag tycker att du kanske ska försöka säga till din familj oxå hur dåligt du mår av detta. Att du berättar hur förkrossad du är, och att oavsett vad de tycker och tänker så älskar du honom, och om de älskar dig kommer de att respektera ditt val. 

Låter ju som att han fortfarande vill leva med dig. Men innan du inleder med honom igen tror jag det är viktigt att du måste ta det med din familj. Mest så att det inte blir att ni blir tillsammans igen och sen blir det för jobbigt igen för dig med familjen. 
Så försök få dem att förstå att han är mannen i ditt liv och utan honom är du inte hel. Förhoppningsvis kan de se att du menar det och därmed respekterar det, men tror det är viktigt att du verkligen står upp för både dig, honom och er. 

Ja främst att han inte är man nog. Han är varken händig eller sportintresserad, sen dricker Han inte då han inte gillar spritsmaken. Detta är största anledningen. Dom tycker jag ska ha en karl som kan klara sig själv typ. 

Han har ADHD och är svårt att fokusera och stå still, vilket stressar dom. Och ja att han är ful och sånt påpekas konstant. Det första min mamma sa till han när vi träffades var ju att han var ful och att hon förstår att han inte haft så många flickor i sitt liv m.m. Vilket jag blev arg på men han tog och fortsatte att försöka vara trevlig mot dom. Han har försökt det senaste har jag inte tagit med han när jag åker och träffar dom för att jag inte vill utsätta han för det.

Nej det har inget med religion att göra. Dom har bara låst sig att han inte är bra för mig, men allt han han vill är att jag ska må bra och vara lycklig.

Jo men det är svårt. Jag vet inte vad jag ska göra och jag menar det. Jag älskar honnom en massa och han får mig att må så bra. Allt känns så lätt och tryggt mef honnom och jag vet att han alltid kommer finnas där för mig. Men jag vill inte förlora min familj. Det är det som är så svårt. Jag har märk nu när jag är ensam att dom inte bryr sig lika mycket som jag trott och hoppats, alltså familjen. Men det är svårt hur ska man kunna säga farväl till dom man växt upp med och tagit hand om mig. Jag älskar ju dom med. 

Finns det nån här som kanske gjort det? Hur var det i så fall?

Din familj verkar inte så snäll och otroligt respektlösa. Vem säger till dotters kille att han e ful? Du borde skälla ut dom. Men jag fattar att det är skitjobbigt för dig stackare. 

men vad har dom med ditt liv att göra? så pass att dom ska ta avstånd för att du älskar en kille som inte dom älskar? 

låter helt sjukt 

Du älskar dem ja. Men inget av det du skriver tyder på att de älskar dig. Det gör däremot han. 

Ja, och är känslorna genuina på det sätt att de finns där även när livet rullar på som vanligt, eller uppfyller han endast en roll som trygg nu när livet har motgångar?

Det är rätt ovanligt att man bara går på sin familjs spår, iallafall i den svenska kulturen.

Ja han har alltid varit sån han har alltid satt mig, mina behov och känslor först. Han har alltid lyssnat och han gör alltid så gott han kan. Jag säger inte att han är perfekt, han glömmer mycket och som jag nämnt tidigare svårt att koncentrera sig vilket lätt till att han råkat sluta lyssna, eller avbrutit när han kanske ser nått som han tycker är "coolt" och bara vill dela med sig av sin upplevelse. Och jag har kommit att älska den delen av honnom väldigt mycket även om det kan bli lite tröttsamt om det händer för ofta. 

Men som svar ja han har alltid satt mig först och försöker. Jag känner mig trygg och mår så bra med honnom. Jag har försökt få min familj att ändra sig men nej dom står fast.

Jag vet att kanske inte alla hade valt som jag. Jag har pratat med kompisar och dom säger olika. Vissa tycker som mina föräldrar att han är lite speciel och så, kanske lite jobbig att ha och göra med då dom inte vet vart dom har han riktigt (vimsig tankspridd m.m). Och vissa tycker om han väldigt mycket och älskar det spontana och lite kaotiska som kan komma fram. Alla har däremot sagt att min familj är ass som tvingar mig till detta val. De flesta förstår också mitt val om min familj. Men det är tufft och svårt, och jag vet inte om det är rätt. 

Jag och mitt nu då ex har pratat en hel del med mycket tårar från min sida, och en del från hans med. Medan han försöker trösta och lugna mig. Han har aldrig försökt att pressa mig till att ändra mig utan står bakom mitt val. Fast även han då har sagt att det var svinigt av min familj och att han har svårt att förstå hur jag nu kan leva lyckligt med dom när fom gjort detta då han aldrig hade förlåtit sin familj för nått sånt. Men han säger det i lugn och sansad ton, höjer inte rösten mot mig och försöker förstå och trösta mig trotts att han igentilgen inte har nått med mig att göra längre. 

Allt gör bara så ont just nu.

Det är inte du som väljer bort din familj, det är faktiskt de som väljer bort dig. Deras prioritet borde vara att du ska vara lycklig, inte att din partner ska vara snygg.

Jag hoppas verkligen att du och ditt ex hittar tillbaka till varandra och om din familj ställer samma krav igen så informera dem om vem som väljer bort vem. Att de väljer att klippa banden och att din dörr alltid är öppen för dem, men de måste acceptera dina val.

Lycka till.

Att han finns där för dig som stöd är tydligt och det låter som att du behöver en person som honom i ditt liv. Ovan skriver du allt han är och gör för dig och det låter som att du befinner dig där i dina tankar. Men försök att vända på det utifrån hans perspektiv. Vad och vem är du för honom? Ger du honom omtanke, trygghet, eller vad är det som gör dig till den där som han inte kan leva utan. Att ha det perspektivet tror jag kan stärka er relation, men framförallt förstå den mer. Om ni blir ett par igen så måste ju ni båda finnas där för varandra om det ska fungera med tiden. Jag är övertygad om att alla relationen behöver en något sånär balans i givande och tagande för att dem ska hålla i längden. Kommunikationen verkar ni redan ha och det är fantastiskt.

Din familj pissar verkligen på både dig och din partner. De har betett sig fullständigt vidrigt mot er båda två, och det sorgliga är att genom att tolerera deras behandling av honom, fortsätta åka dit och dessutom ge med dig och bryta med honom, så pissar faktiskt du också på honom. Han låter som en genomgod människa och han förtjänar faktiskt inte att bli sådär uselt behandlad. 

Och deras enda invändningar mot honom är att han inte är händig och inte dricker alkohol, samt är enligt dem
ful. Fy fan vilka ytliga människor! 

Att de ens beter sig så här borde räcka, men nejdå, de struntar i dig när du ligger på sjukhuset och orkar inte ens ställa upp för dina djur. Ingenting som betyder något för dig är viktigt för dem. Är det så du vill leva ditt liv? 

I så fall bli ihop med en hantverkare som super till och finn dig i deras förtryck för alltid. Men jag skulle verkligen inte rekommendera det. 

Men det du ska fråga dig själv är: Älskar din familj verkligen dig? Du är rädd för att välja honom och förlora dem. Men det är omöjligt att de älskar dig eftersom de tvingar dig att välja mellan din pojkvän och dem, trots att han inte gjort dem något ont alls. 
Ställer man ett sånt ultimatum, så visste de ju att du också kunde ha valt honom. Och då skulle de säga upp kontakten med dig?! Frågan är då om de är det minsta rädda över att förlora dig? 
När du sen också märkt att de inte bryr sig så mycket om dig fast du gjort det här för dem, stärker min tanke kring att de inte älskar dig. De vill bara bestämma och kontrollera dig och nu har de lyckats. 
Man ska aldrig behöva göra ett sånt här val som de tvingat dig till. Särskilt inte när han inte gjort dem illa. 
Anledningarna är så ytliga och helt absurda. 
Du borde vara jättebsviken på dem som ens bett dig om det här. Jag hade utan att tveka brutit med familj eller vän om de tvingar mig till ett sånt här val. För mig hade det bevisat att de inte bryr sig om min lycka och att de vill kontrollera mig trots att jag är vuxen och såna människor hade jag aldrig velat ha i mitt liv, även om det är min familj. 

Många poänger här tycker jag. 

Det är som sagt inte så att ha misshandlar dig eller bedrar dig eller spelat upp alla era pengar eller något sånt. 

Enbart det faktum att de uttrycker sig så som de har gjort om den du älskar är rätt grisigt.  Och att det förkrossade dig verkar de inte bry sig om heller. 

Jag kan helt förstå att man inte vill förlora sig familj, men samtidigt är frågan om det inte varit bättre för dig att satsa på kärleken, och sen hoppas att familjen ändrar uppfattning. Om inget annat så får du i alla fall tillbaka den du älskar.