Mina svärföräldrar engagerar sig inte i vår dotter

Nja, jag håller inte med dig...
Jag tror snarare att de som inte sätter gränser utan känner ansvar för allt och alla mår sämre än de som inte gör det. 
Att känna och ta ansvar för SITT är en sak och känna ansvar för andras områden är en annan sak.
Det ena är vuxet och självklart...det andra är gränslöst.
Lika lite som föräldrar kan kräva att mor/farföräldrar avlastar kan ju de sistnämnda kräva att få hjälpa till.

Hjälp är något man kan be om men aldrig förvänta sig.
Precis som det är åt andra hållet. Man kan erbjuda sig att hjälpa/ge råd men samtidigt inte tro sig ha rätt att lägga sig i.

Om orken räcker precis för det egna går det kanske det inte heller går att erbjuda hjälp. Att göra det blir ju direkt ansvarlöst...

Jag tror de mest olyckliga människorna är de som går runt med massa måsten och förväntningar på hur det SKA vara. De blir stressade (när deras liv inte når upp till förväntningarna och i jämförelser med andra) och besvikna (när andra inte når upp till deras förväntningar).

Jag tror det bästa är att inse att alla är olika.
Vissa far och morföräldrar blir störtförälskade i barnbarnen, för vissa tar det tid. Vissa älskar bebistiden, andra kanske älskar tonårstiden (då kan det också vara skönt med avlastning...)

Det bästa är ju att kommunicera (och inte anta att den andre tänker lika) och respektera att man är olika...

Det finns inga allvarliga konsekvenser av att mor-eller farföräldrar inte vill passa barnbarn eller avlasta föräldrarna. Som sagt, de är färdiga med småbarnsåren har inget ansvar, inte ens moralisk ansvar att ställa upp som barnvakter. 

Ser framför mig hur farfar i denna historien skriver en tråd och klagar på att sonen aldrig hjälper till med att renovera huset som han troligen får ärva. Som farfar har bestämt att renovera och som verkar vara viktigt för honom.
Precis som hans son bestämt att skaffat barn vilket var viktigt för sonen med fru och barnet är en stor del av deras liv. 
Farfar kanske hade önskat och drömt om att han och sonen skulle renovera tillsammans? Men man kan inte förvänta sig hjälp som en självklarhet.

Hoppas ändå att det blir bättre när barnen blir äldre och farföräldrarna gått i pension och renoverat färdigt.
Avlastar inte ts föräldrar? De nämns inte ens i tråden.
De borde också klagas på eller så har ni avlastning där redan.

Vadå "avlasta"?

Väljer de att skaffa barn så ligger inte ansvaret på deras föräldrar.

Curlinggenerationen blir föräldrar.

Var är mamma ?

Newsflash TS: En ettåring minns inget och har alltså inte så mycket utbyte av en massa olika folk, det räcker gott med föräldrarna om de är vettiga.

Så jag hade nog inte lagt för mycket vikt vid att de just nu inte är så engagerade som ni önskar, vi är många som inte är otroligt förtjusta i spädbarn utan tycker barn blir roligare när de begriper lite mer och kan göra saker.

Att ni önskar avlastning är en annan sak, men man kan ju inte tvinga folk att ta hand om ens avkomma. Låt dessa föräldrar vara, besök dem mer sällan och lägg bensinpengarna på en bra barnvakt i mellantiden istället.

Så du tycker det är helt rätt att besöket lagar maten? 

Nej

Jag tycker  de ska föreslå att de kommer på en kopp kaffe

Jamen de får ju laga maten när de är på besök hemma hos svärföräldrarna. Extremt ovanligt. 

Man är ingen prinsessa när man är gäst i någon annans hus och tror att man ska bli bjuden. Man är helt enkel gäst.

Till TS, det är bara att sörja att de inte verkar redo för att bli farmor/farfar. Barnet kommer att tro att det är så här det är, att det är normal, det har ju inget att jämföra med och sörja. Så det blir nog du som blir mest ledsen.

(Om de inte är nonchalanta och elaka mot barnbarnet, då är det bara att hålla sig borta från dem.) 

Bra förslag.