Hur hantera barnets förälder?

Folk är olika, acceptera det bara.

Vad ska du hantera? Mamman får göra som hon vill.

Jag hade pratat med mitt barn efter att mamman åkt med kompisen och förklarat att när kompisens mamma säger imorgon så kan hon även mena en annan dag.

Kompisens mamma säger nog "imorgon " för att få med sig sitt barn hem med mindre bråk. Med tiden lär sig kompisen att man måste gå hem när  mamma säger till. Jag hade inte tagit någon diskussion,  barn får lära sig att olika vuxna fungerar på olika sätt och det kommer vi föräldrar inte kunna göra så mycket åt. Det viktiga för ditt barn är hur du kommunicerar med ditt barn. 

Påminn ditt barn när hon säger så att när den mamman säger så så menar hon egentligen en annan dag. Det är bara hennes sätt att säga det. 

Den mamman har uppenbarligen svårt att säga nej på ett tydligt sätt, men det kan inte du påverka. 

Jag håller med om att sänka förväntningarna hos ditt eget barn. Poängtera för henne efteråt att inget är bestämt. 

Sen kan ni ju försöka hjälpas åt, be mamman höra av sig när hon är på g att hämta så du kan förbereda barnet.

Tusen tack för alla svar!
Visste inte att det var en accepterad metod att lova andras barn att leka och sen inte mena det (även om syftet troligen är att slippa ett trilsket barn). Jag har det senaste halvåret sagt till mitt barn att inte räkna med lek, men min 5 åring har ändå svårt att ta in det när det är mamman som säger det. Det accepteras bättre om barnet sagt det, men det inte blir av. Då behöver jag lite tips på hur man får min 5 åring att fatta att mamman inte menar det hon säger? Detta sker varje vecka barnet är här. Eftersom hennes barn springer över till oss och vill leka så fort de är hemma (utan mammans vetskap ibland), så används metoden flera gånger. Ibland utlovas lek senare under dagen flera gånger, sen kan de i slutändan leka 2 dagar senare en kort stund. Så mitt barn kan hoppas och vänta i flera dagar. Det är som sagt inte något som sker enstaka gånger, utan det sker varje gång barnet är här och ibland stämmer det mamman säger (vilket troligen förvirrar mitt barn). Själv blir man ledsen inombords när ens barnet så stenhårt tror på mamman och väntar hela dagen på att leka.
Jag har börja minimera skadan genom att försöka få mitt barn att inse att mamman inte menar det hon säger (vilket mitt barn inte förstår och där mottagets som sagt tips). Jag "skickar" inte SMS eller ber mitt barn gå dit och fråga om lek, allt för att hon inte ska bli besviken eller att mitt barn ska vara en "jobbig" unge som kommer jämnt. Så leken baseras endast på att grannens barn vill leka med mitt och mamman skickar SMS Ibland om de kan leka så jag tror ändå att det finns ett intresse, så det gör mig kluven detta med lek när det gör mitt barn mer besviken än glad. 

Ditt barn kan nog förstå att mamman säger så eftersom kompisen blir så ledsen om du förklarar det.

Accepterat och accepterat.. handlar väl mer om att hon bevisligen gör så och får förhålla dig till det, eller säga ifrån.

Det går givetvis att kommentera att ?jag föredrar att vi bokar in något, så mitt barn slipper bli besviken?. 

Tusen tack för förslagen 🙏
Jag har nog försökt förklara på många olika sätt (det tjatas ganska bra varför det inte blev lek som utlovat 😉). Problemet för min 5 åring är att hon verkar inte vilja ta in det jag säger.
Jag säger numera VARJE gång; räkna inte med att ni leker som x sagt. Dagen efter så kan barnen leka för då funkar det. Jag har också förklarat precis det du skriver. Att det var något som hon bara sa för X var ledsen och ville inte gå hem. Problem är att det mamman säger även det när det inte är skrik och gråt. Så min 5 åring har svårt att ta in det jag säger för det stämmer ju inte det mamma (eller pappa) säger heller....  Så hagla på med tips 😉. Det finns säkert någon som har något smart som jag kan använda mig av 😄