Ikaros12 skrev 2025-08-21 15:31:57 följande:
När man börjar förstå hur människor fungerar är det så läskigt hur en människa kan skada och förstöra så mycket och många år av någons liv. Fantastiskt att du kommit i klarhet att du har samma värde som alla människor och ska bemötas på det sättet. Hoppas att du inte fastnat i den tiden, utan att du faktiskt fortsätter att ta hand om dig.
En annan sak jag tänker på när jag läser ditt inlägg är hur många barn det finns som dagligen får höra hur slarviga, elaka, misslyckade, känsliga osv de är. Hur mycket sanningar som skapas av alla dessa utskällningar, utan att den vuxna tar ansvar för sina reaktioner. Utan barnet som faktiskt försöker förstå sig själv och lära sig saker, istället mår sämre och sämre.
Jag tror att vi behöver bli bättre på att vilja förstå andra, istället för att försöka förändra dem. Och för oss själva bli bättre på att lära känna oss själva och vara öppna med det vi kämpa med. Men också för att kunna sätta gränser för oss så att andra inte kan stampar på oss.
Ta hand om dig!
Tack. Nästan ett år av samtalsterapi inriktad mot våldsamma relationer har gjort underverk. Speciellt med det eftervåld som varit, speciellt det första halvåret efter separationen.
Jag är numera i en hälsosam relation där vi stöttar varandra, kan prata och diskutera allt utan att han hela tiden ska ha rätt etc.
Att komma ifrån har även gjort underverk för barnen som nu vågar göra fel, iaf hos mig, vilket inte var fallet tidigare. De vet stt jorden går inte under för att man glömt eller tappat bort något eller råkat spilla.
Att lämna en skadlig relation är svårt. Jag har haft turen att ha stöd, både från nära och kära men även från socialtjänsten. Jag är lyckligt lottad. Det gör det också ondare, att veta att andra inte får det stöd de behöver, och viktigare att faktiskt ta tillvara på den chans jag fått.
Människor behöver bli bättre på att acceptera andra för den de är, inte utgå från någon konstig "potential". Om man känner att man måste ändra på någon så är man helt enkelt inte kär i personen utan i någon idealiserad bild.