Bara pengar…suck

Samma för födelsedagspresenter såklart.

Alltså? du låter ju helt fantastisk! Hur gamla är barnen? Har du egna? Är det samma sak där? Och har du koll på hur det är med kusinbarnen, eller syskonbarnen får dom pengar eller paket från sina föräldrar? 

Då är nog mina barn rätt konstiga jämförda med barnen i din släkt.  De är stora nu, pojkarna går i gymnasiet, flickorna på universitet, men de älskar att få inslagna presenter. Älskar att några bemödat sig att ge dem någon nyttig, efterlängtad eler rentav tokig present. Det är pengar som är den trista presenten i deras ögon. Ja, de tackar inte nej, men pengar slår inte paket i glansigt papper med snören i stora korkskruvar. Just nu vet jag att en av dem önskar en ny morgonrock och en annan ett nytt badmintonracket, så jag har två fina paket att slå in i september och och oktober.

Jag är 19 år, och jag har några äldre släktingar där svaret alltid är "pengar" när de frågar vad man vill ha i present. Jag vill svara på dina punkter direkt, med dessa släktingar i tanken. 

Du numrerade inget som 1, men jag tänker att det är ditt första stycke, om leksakskataloger och önskelistor. Svaret på det är då att idag finns inga leksakskataloger, och önskelistor är digitala och skickas till/delas med föräldrarna. Om de i sin tur delar kan jag som barn inte styra över.

2,pengar är ett lätt svar, man kanske inte kan tänka ut något som är ok att be om av en äldre släkting/föräldrars syskon, särskilt inte on the spot så där. Jag hade inte den relationen med de som jag alltid sa pengar till. 

3, en liten slant och ett bidrag till något större är ju samma sak. 200 kronor är 200 kronor varesig du vet att jag kommer lägga det i en pott till ett grafikkort eller inte. Eller vilket summa det nu kan vara. 

4, Ja, det frågade jag dess släktingar också ofta i huvudet, med tillägget "som jag ville ha/är intresserad av." Att be om pengar var ju något jag lärde mig efter att ha blivit (be)sviken om och om och om och om och om och

5, Jag vill inte ha knöggliga papper, tejprester och snören man måste bita av för att någon gubbstrut inte vet hur man slår in ett snyggt paket. Jag vill gärna ha fysiska paket, men jag vill inte ha massa slöseri. Ordentligt, slätt inslaget med lagom med tejp som går att lossautan att skada pappret för mycket och snöre som kan lossas, tack, så att det går att använda till andra saker.

6, ger du presenter för att få beröm efteråt? Det låter lite narcit. Precis som en äldre släkting jag har.

7. låter tradigt, varför stå i kö i timmar. Det mesta jag vill ha finns, ibland bara, på nätet.

8, Nej, allt behöver inte vara digitalt, men allt måste faktiskt vara praktiskt på något sätt. Fula strumpor man aldrig skulle använda, sällskapsspel man aldrig skulle spela, osv, blir jag, och förmodligen de flesta i min generation, inte "glad åt ändå", utan kan näsan bli arg för att någon slösat jordens resurser och sina egna pengar. Särskilt strumporna, klädindustrin är världens mest destruktiva, där ska inga onödiga inköp göras. Ett par strumpor kräver lika mycket vattenanvändning som 6 månaders dricksvatten för en person.

9, Hur du känner får du så klart stå för själv, men det är väl tråkigt att du känner så.

10, Så var tomte då, men då måste du också vara lyhörd.

Du har så rätt TS, och förklarar på ett väldigt fint sätt hur det är att försöka ge presenter idag. 

Om jag ska ge saker så blir det nästan bara ätbara saker numera för alla i vår egen ålder har redan "allt" och de har väldigt mycket åsikter om prylar så man vågar inte köpa inredning och sånt. Det enda de önskar sig är så dyrt så då måste man ha en hel insamling och det är ju klart bra för dem men det personliga försvinner lite, som du säger.

Till unga som ska sätta bo kan man möjligen få köpa lite köksprylar, det är väl den gången i livet de är tacksamma för fysiska presenter istället för pengar.

Så jag har snart slutat bry mig om presenter. Bjuder hellre ut folk på restaurang så får de köpa sina prylar själva.