Min sambo vill att jag slutar jobba extra

36,5 timmar per vecka är ju inte ens heltid. Har du en deltidstjänst? 75%?

 

ska inte stå delad ekonomi utan separat ekonomi! Vi delar på alla fasta kostnader och sen står jag för saker utöver det iom att jag har barn sedan tidigarem

 

jobbar 165h/mån heltid 

Jo, på vissa arbetsplatser, inom vissa yrkesområden, är det en heltidstjänst. 

Vill du rädda förhållandet?
söker ni båda nya jobb? Nytt boende? 

Ni verkar ju ha en rätt ohållbar situation.

Jag tänker att det mest logiska inte är ett ultimatum eller fortsätta fundera över vem som ska vinna utan adressera problemen ni har och hur ni kan lösa dem ihop: väldigt mycket jobb, småbarn och flera barn, dålig ekonomi, ingen tid ihop och ett förhållande som knakar i fogarna. 

Det vill vi bägge, men jag känner inte att det kan vara på bekostnad av allt annat Tex mina barn sedan tidigare. 

i min bransch är det svårt, jobb finns men då behöver även jag börja pendla mer och gå från en fast anställning till tidsmått/behov vilket i sig inte ger färre timmar om man ser till restid etc. Att han själv skulle byta jobb lär inte ske alls, och finns inget inom hans yrke i närområdet, han får ofta erbjudanden om jobb men då innebär det mycket resande och ofta jobb på annan ort (vilket han även behöver göra emellanåt med nuvarande jobb så då får jag ändra mitt schema samt ta hjälp av familj för att lösa med lillen)  
nytt boende skulle inte bli speciellt mycket billigare, skulle betala lika mycket i hyra som ränta+drift på huset. 

jag känner nu efter några timmar efter att jag skrev detta mest irritation, ja vi behöver jobba på förhållandet, men varför ska bara jag helt plötsligt behöva ändra på något som varit i många år sedan jag träffade han, jag har inget klassiskt dagtidsjobb 7-16 men det har jag aldrig någonsin haft, jag jobbar oregelbundna tider och ja det innebär att han inte kommer hem till någon på e.m och ja jag har jobbat mycket och har gått med på att dra ner och har redan börjat göra det, men i hans värld är det verkligen allt eller inget. men rent krasst sett så är han borta mer från familjen än vad jag är TROTS att jag arbetar extra. hade lillen varit på dagis under hans vanliga arbetsvecka så hade den varit tvungen att vara 06.00-17.30 på dagis, nu snittar vi 30h/v på dagis. Dvs långt under vad en vanlig heltidsarbetande förälder har på förskolan. 

iom att vi har separat ekonomi så verkar han inte förstå heller hur mycket övriga barn kostar också, mat, mobiler, försäkringar, månadspeng,busskort,kläder etc etc och det är ju utgifter som JAG har men inte han (och då har jag en månadslön som är under hans om jag enbart räknar ett heltidsarbete). 

man kanske behöver mötas halvvägs, inte allt eller inget? fler kvällar hemma och faktiskt under dom kvällarna lägga energi på förhållandet, sen om det är vardag eller helg har mindre betydelse för mig (men det får inte ske en specifik kväll i veckan för då har han gamingkväll och den ska man minsann ha om jag är hemma, vilket jag absolut inte säger något om vanligtvis för det är hans intresse och det tycker jag han ska ha, men då ska också tilläggas att jag aldrig är iväg någonstans eller gör något annat än jobbar och tar hand om barn och hem och definitivt inte har en kväll i veckan att lägga på sånt som jag vill göra) 

Ok, så han får ha gamingkvällar med "grabbarna" (är de 15?) och springa på fester efter jobbet, samtidigt som att du inte får jobba extra?

Ska han kräva, så kräv tillbaka. Inga mer lekkvällar med kompisarna är ett bra offer att starta med.
Sedan, när du ändå ev får en slant över så får han inte delta i nöjena.

Börja där.
Och skit i vad han säger och jobba som du vill. Han är inte din chef och jag har svårt att tro att han skulle lämna dig, ert barn och ert hus för att du inte drar ner på arbetstimmar.
Han visste hur du arbetade när han gav sig in i relationen och ska, på ren svenska, bara knipa käft.

Hur kan han gå plus minus noll när han jobbar heltid och dessutom delar på de fasta utgifterna med dig? Har han utmätning eller något annat som gör att han inte kommer upp i en heltidslön? 

"Varför ska jag" är ingen bra inställning om man vill kunna mötas.
Observera MÖTAS, alltså måste han också vara beredd att kompromissa vid behov.

Jag skulle ta en kväll när båda är lediga (EJ GAMING-KVÄLL) och snacka igenom allt. Visa honom vad för extra kostnader du har för dina barn och att du står för dem själv, bl.a genom ditt extra arbete.
Ha en kalender där ni skriver in bådas scheman.

En fråga, du skriver att du sparar till roliga saker typ semester. Är det bara semester för dig och dina barn? Eller är han med där? I så fall går ju pengarna från extrajobbet även dit tänker jag, men det kanske inte han fattat?

Jag tänker också på det här med att du jobbar kvar/jobbar över. Om jag hade en partner som redan jobbade oregelbundet där hen kanske ska sluta kl 16 på en lördag som är en av mina två lediga dagar på en vecka. Och sen ringer hen och säger att hen blir kvar 4h. Då hade inte jag heller blivit glad.
Han kanske har längtat efter dig eller faktiskt planerat något men inte sagt nåt? Pga det ändå inte blev av?

Du ser det som att du tar ansvar för dina barn och har en möjlighet att få in extra pengar. Han kanske ser att det blir på bekostnad av er och ert lilla barn.
Pengar är inte allt.