• Anonym (tacksamförhjälp)

    Lämnad utan förklaring

    Hej. 
    För snart 3 veckor sedan blev jag lämnad av min sambo sedan 4 år tillbaka. Han gick en dag då han blev upprörd över en sak jag sa, nu är det 3 veckor senare och jag har varken fått en förklaring eller ett "riktigt avslut". 
    Detta var min absoluta favoritperson i livet, inte bara min partner han va även min bästa vän och jag är fortfarande säker på att de va min person i livet. 
    Sedan den dagen har jag inte fungerat, jag försöker, men att vakna varje morgon och behöva "gå igenom" en hel dag igen för att sedan få ett par timmars sömn är ett helvette. Jag har så många frågor då jag verkligen inte förstår, men jag har också så mycket smärta över att det inte kommer att vara vi. Han har även kvar hemnyckel och alla sina saker här.

    Hur läker ni ett brustet hjärta? Och hur slutar man hoppas och undra när det inte finns ett riktigt avslut?

  • Svar på tråden Lämnad utan förklaring
  • Lynx123

    Förstår att det känns jobbigt MEN det kommer att bli bättre.

    Antingen var det som hände enormt för honom, eller så var det helt enkelt droppen.

    Försök göra saker som du gillar och umgås med vänner. Tiden läker - jag lovar!

  • Anonym (Svea)

    Ledsen över att du ska behöva gå igenom detta. Var själv där för några år sedan så jag vet vilket helvete du ska igenom. 


    Vill inte strö salt i såret, men sannolikt finns det en annan i kulisserna. Det är nästan alltid så när man inte få ett svar eller förklaring. Så förbered dej på det även om det gör ont. 


    Försök att ta en timme i taget. Andas, försök äta och försök överleva alla vardagliga måsten. Gör något monotont som gör att du inte behöver tänka. Jag gick. Mil efter mil. I bland tänkte jag och processade, ibland fokuserade jag bara på att flytta det ena benet efter det andra. a

    Du kommer överleva och du kommer komma ut på andra sidan. 

  • Jimmy75

    Först och främst får det lov att göra ont - det är aldrig något man vill, men det är inte farligt och du kommer inte gå sönder av det (även om det mycket väl kan upplevas så).


    Sedan behöver du nog iallafall i stunder hitta tillbaka till tillvaron och sysselsätta dig med saker, precis som Lynx här ovanför är inne på. Den enda som sitter på svaren om varför är din partner och om inte hen är redo eller intresserad av att berätta det så är förmodligen det bästa för dig nu att försöka släppa den tanken på att försöka förstå. Det får komma senare.


    Lätt för mig att säga här, men upp med huvudet - det kommer bli bättre så småningom.


    open.spotify.com/track/47SOobTLWvyZpUfpmuUARJ

  • Anonym (tacksamförhjälp)
    Lynx123 skrev 2025-08-28 17:19:41 följande:

    Förstår att det känns jobbigt MEN det kommer att bli bättre.

    Antingen var det som hände enormt för honom, eller så var det helt enkelt droppen.

    Försök göra saker som du gillar och umgås med vänner. Tiden läker - jag lovar!


    Alla säger säkert såhär, men det känns verkligen inte så. Hur länge ska ens värld va raserad. Det är liksom ett helvette att behöva va vaken, jag har inte ens tänkt på en framtid där han inte ska finnas i den. Jag jobbar hela dagarna men sen brister det, jag orkar inte umgås med folk för jag orkar inte bidra i en konversation. Det år som jag haft en mask på jobbet och så fort jag går därifrån brister det för då har jag hållit uppe den i flera timmar. 
  • Anonym (tacksamförhjälp)
    Anonym (Svea) skrev 2025-08-28 20:21:04 följande:

    Ledsen över att du ska behöva gå igenom detta. Var själv där för några år sedan så jag vet vilket helvete du ska igenom. 


    Vill inte strö salt i såret, men sannolikt finns det en annan i kulisserna. Det är nästan alltid så när man inte få ett svar eller förklaring. Så förbered dej på det även om det gör ont. 


    Försök att ta en timme i taget. Andas, försök äta och försök överleva alla vardagliga måsten. Gör något monotont som gör att du inte behöver tänka. Jag gick. Mil efter mil. I bland tänkte jag och processade, ibland fokuserade jag bara på att flytta det ena benet efter det andra. a

    Du kommer överleva och du kommer komma ut på andra sidan. 


    Hur gjorde du? 

    Jag tror verkligen inte det finns någon annan (inte för jag är naiv) tvärtom är jag en osäker själ som tror värsta scenario, men att det skulle finnas någon annan är typ otänkbart. 

    Jag försöker göra annat, ta promenad, se en film, lyssna på musik osv. 
    Hur länge mår man såhär innan man liksom känner att det är okej att vakna på morgonen? Att inte varje dag är en kamp liksom. 
  • Anonym (tacksamförhjälp)
    Jimmy75 skrev 2025-08-28 20:25:33 följande:

    Först och främst får det lov att göra ont - det är aldrig något man vill, men det är inte farligt och du kommer inte gå sönder av det (även om det mycket väl kan upplevas så).


    Sedan behöver du nog iallafall i stunder hitta tillbaka till tillvaron och sysselsätta dig med saker, precis som Lynx här ovanför är inne på. Den enda som sitter på svaren om varför är din partner och om inte hen är redo eller intresserad av att berätta det så är förmodligen det bästa för dig nu att försöka släppa den tanken på att försöka förstå. Det får komma senare.


    Lätt för mig att säga här, men upp med huvudet - det kommer bli bättre så småningom.


    open.spotify.com/track/47SOobTLWvyZpUfpmuUARJ


    Jag vet och det är nog sant, men det går liksom inte. Jag vet att jag inte bara kan säga det går inte, jag försöker verkligen men det slutar inte snurra. 
    Jag hoppas du har rätt. 
  • NinniQX

    Har du försökt att få kontakt med honom? 

  • Anonym (Lo)

    Otroligt plågsam situation, inget besked, förklaring eller avslut!

    Vill du ens vara tillsammans med en person som lämnar en annan på det underliga sättet? 

    Jag tror att du ska ställa in dig på att det inte blir ni i framtiden. I alla fall om den här sortens frånvaro från hans sida inte är något som har hänt tidigare i er relation.

    Ta väl hand om dig, det är en sorgeprocess som du ska igenom!

  • Anonym (Lo)
    Anonym (tacksamförhjälp) skrev 2025-08-28 21:18:54 följande:
    Jag vet och det är nog sant, men det går liksom inte. Jag vet att jag inte bara kan säga det går inte, jag försöker verkligen men det slutar inte snurra. 
    Jag hoppas du har rätt. 
    Låt det snurra men gör ändå! Ta promenaden eller gå till tvättstugan fast det snurrar parallellt!

    Du kan också säga till dig själv: det här är hemskt och jag undrar så, men nu tänker jag inte grubbla på en halvtimme framåt.

    Sedan, när du är där i tankarna i alla fall, upprepar du bara: "en halvtimmes paus" för dig själv. Försök alltså ta en time-out från grubblandet. Trillar du dit, för tankarna bort ifrån från det jobbiga under den halvtimmen.
  • Anonym (tacksamförhjälp)
    NinniQX skrev 2025-08-28 21:25:21 följande:

    Har du försökt att få kontakt med honom? 


    NinniQX skrev 2025-08-28 21:25:21 följande:

    Har du försökt att få kontakt med honom? 



    När han åkte ringde jag minst 20 gånger i panik, och skrev sms i panik (där det inte alltid va vackra ord) jag har aldrig skrivit fula ord om honom men om vad han gör när han gjorde så. 
    Efter en och en halv vecka (cirka) Sa jag i princip att det inte kan fortsätta va tyst, man kan inte leva så och fortsätter han vara tyst måste jag ju tolka det som ett avslut, men att han behöver säga till mig om han lämnat relationen. 
    Fick inget svar på det, skickade nästa sms 5 dagar senare om att han har alla sina saker här hemma samt nyckel till boendet och att jag förstått han lämnat relationen i tystnad. Fick till svar att det inte längre finns något att prata om och slut på ord och att hah får hämta grejerna. Jag skrev att lämna en person man delat livet med i 4 år är en annan level, och att det vore bra att lösa i veckan. Det fick jag inget svar på
Svar på tråden Lämnad utan förklaring