Lämnad utan förklaring

Jag väljer att peka uppåt. Lo skriver klokt - det är en sorgeprocess...och i det sammanhanget är 3 veckor kort tid. Det är naturligtvis individuellt och för en del går det fort och för andra tar det lång tid. Det beror ju på en hel massa olika faktorer. Sorgen och nedstämdheten är ju din kropps sätt att ta hand om det som har hänt och en nödvändig del i att återhämta dig igen. Viktigt att den får lov att finnas det och ta sitt utrymme.

Tyvärr finns inget annat sätt än igenom det hela, men till slut kommer du ut på andra sidan igen.

Nej och det gör så ont. Att leva med en person i 4 år, ha varandra i varje sekund och älska så djupt, till en annan va upprörd och aldrig komma tillbaka...

Nej den här frånvaron har inte funnits tidigare, jag vill vara med honom även om jag inte vill Sita här igen eller bara skulle ta in honom som "inget har hänt". Men eftersom jag inte förstår vad som hänt är det så svårt. 

Och det är så jobbigt att inte kunna övertala sin hjärna om att sluta hoppas. 

Jag ska försöka, tack. 

Jg hoppas det, tack. 

Män lämnar när de hittat en annan - kvinnor när de hittat sig själv

Män lämnar när de hittat en annan - kvinnor när de hittat sig själv

For what it´s worth - jag förstår att det är helt obegripligt för dig och att du fastnar i att undra, vilja veta och förstå vad som hände och hoppas att det på något sätt ska ordna upp sig. Din reaktion är inte ett dugg konstig, tvärtom helt normal.

Det har bara gått tre veckor efter fyra års relation. Det är INGENTING. Så småningom kommer du säkert börja inse att det här inte var en så superbra relation - men sådant.brukar kräva lite tid.

Försök fokusera på annat. Gör roliga saker. Träna. Träffa vänner. Måla. Läs. Det känns tungt i början men det BLIR bättre.

Jag menar absolut inte att vara hård och sparka på någon som ligger och jag känner verkligen med dig, men från vad jag kan läsa i din TS så har du ju fått en förklaring. Du sa något som gjorde honom så arg, ledsen eller besviken att han inte längre vill vara i en relation med dig. Så du vet ju ändå vad det är som hänt. 

När man är ledsen och i sorg är det lätt att bara känna att man inte fått någon förklaring och att man inte förstår något alls, men det finns ju en förklaring. Det är nog bara att du själv inte anser att det du sa var tillräckligt för att lämna någon. 

Har du.vänner som du kan prata med? Och i så fall - vad säger de?