Lämnad utan förklaring

Hjärtan går att läka! Och jag hoppas att även ditt hjärta går vidare och känner glädje igen.

När mitt ex blev tillsammans med en av mina bästa vänner strax efter att vi gjorde slut var jag med om en liknande situation som du beskriver - jag orkade gå till jobbet och så fort jag kom hem bröt jag ihop. Jag grät nog på alla golvytor i hela lägenheten under den perioden. En gång la jag mig under köksbordet och på något sätt kändes det tryggt att släppa loss alla känslor där.

Nu mår jag bra! Men det tar tid och känslan som du har kommer att sitta i många dagar/veckor, kanske även månader. Några veckor är tyvärr en kort tid för att komma över någon man varit tillsammans med några år. Min moster som var en riffig kvinna och en riktigt karlätare sa till mig i tonåren att komma över någon tar lika lång tid som ungefär halva tiden man varit tillsammans med någon. I mitt fall var jag och ex:et tillsammans 5 år, och det tog ungefär fär 2,5 år att komma över sveket från ex:et och min vännen.

För mig blev något enklare att acceptera alla känslor efter att jag läst på om vad som sker i kroppen rent biologiskt när man blir lämnad - hjärna skrämmer dig och tror att du kommer bli lämnad ensam samt att närheten man får i en relation frisläpper dopamin och serotonin i hjärnan. Glädjeämnen. Som du nu inte längre får. Det vill säga, din kropp genomgår sorg och avvänjning.

Du kommer fortfarande må piss efter denna vetskap. Men som många andra skriver: det kommer bli bättre, med tiden. 

En annan  sak som hjälpte mig  att att acceptera alla negativa känslor. Jag låg många timmar i sängen/soffan och bara kände. Ensam. I ett mörkt rum. Och efter ett tag så accepterade jag att må dåligt för de var jag värd, jag hade blivit sviken av ex:et och vännen, och kvar var jag med mina känslor. Men det var mina känslor.

Ett av de sämsta tips jag fått va av mammas kille. När jag va  tjugoett blev jag dumpad och han sa "Drick tills det släpper". Naiv som jag va lydde jag hans råd, han va runt femtio och gått igen en skillsmässa innan han träffade min mamma, och jag drack två flaskor vin i min ensamhet en kväll. Allt kändes ännu mer piss, jag grät av att blivit dumpad och kräktes av alkoholen. Dagen efter var jag bakis, svullen i ansiktet av gråtande och så jävla arg på honom.

Mått råd: undvik alkohol i större mängder. Umgås istället med nära och kära. Hitta på saker. Få hjärnan att tänka på andra saker än killen. Unna dig saker för att må bra. Gör saker som du vill göra men som han kanske hindrade dig från att göra. Gör saker för bara dig. Och kommer han inte och hämtar sina grejer: elda upp dom! Han är inte värd dig och du är värd så mycket mer!

Lo skriver bra saker.

För att få ett avslut så packa ner alla hans saker och be honom hämta dem senast ett visst datum samt lämna tillbaka nyckeln.
Hämtar han inte sakerna så lämna demokrati han är.
Svårt att gå vidare med saker hängande i luften

Om han blev så sårad och arg över något du sa undrar man ju vad du sa till honom. Så egentligen vet du varför du blev lämnad. Men oavsett vad så är det otroligt jobbigt att bli lämnad. Låt det ta tid, det som fungerade för mig var att jag höll mig sysselsatt med saker. 

Det är en fruktansvärd situation. Men som nån skrev, vill du vara med någon som behandlar dig så? Jag vill nog svara att det vill du garanterat inte men just nu säger troligen känslorna att du skulle göra vad som helst för att få honom tillbaka. Men dom ljuger för dig känslorna, du skulle ta skada på sikt av att vara med en sådan person.

Det hjälper dig inte så värst mycket just nu men som andra skriver, det kommer att bli bättre. Timme för timme, dag för dag. Jag ser det som att man behöver stå ut att vara i smärtan, den är vidrigt obehaglig men man går inte sönder. Min egen bild är att först har man ett vidöppet sår där blodet forsar och benpipor sticker ut. Sen börjar blodflödet sakta dämpas, sen krymper såret och ens inre läker. Det tar för lång tid imo när man haft starka känslor men då har man förmågan att känna starkt, man får se det som en styrka.

Hoppet är viktigt att släppa, det gör jag genom att varje gång jag längtar ha några dåliga saker exet gjort att påminna mig om. Hur det verkligen var.

På din beskrivning låter det som om han betett sig helt hänsynslöst. Man skiljs inte från någon utan att ge någon förklaring. Efter så lång tid!

Men du kanske måste "gilla läget", som militärer säger när det blir krig. Det vill säga att utgå ifrån verkligheten och göra det bästa av situationen.

För att skydda dig själv så kanske du måste bestämma dig för att er relation är slut, och börja ta hand om dig själv. Gråt, skrik, banka kudde, gå i terapi, prata med vänner. Och gå vidare i livet.

Men vad sa du egentligen? Måste ju varit något helt fruktansvärt?

Alternativt har han valt nån älskarinna?

Behöver vi verkligen veta det för att kunna svara TS utifrån hennes frågor? De relaterar ju till vad och hur hon kan komma vidare, inte varför han gjorde som han gjorde. 

Kan du försöka kontakta honom och föreslå att ni ses på en neutral plats, ta en fika eller så. Ni måste kommunicera med varandra. Du får förbereda dig på  att höra sånt du helst inte vill höra, men du måste lyssna till honom precis som han måste lyssna till dig.

Men när man har levt ihop i 4 år och stött på ett och annat problem, så känns det som att det inte skulle leda till att han lämnar mig. Nej jag kan inte känna att jag fått en förklaring för att han valde att gå ifrån situationen och sedan aldrig komma tillbaka efter att ha delat ett liv tillsammans i 4 år. 

Det finns ingen som säger mer än jag, att det är helt sjukt att han gjorde så och förstår inte heller varför eller vad som hände i honom på grund av detta.