Min man…. Och bonusbarnet

Alltså, ärligt talat tycker jag att det riktiga problemet här är att han kränker dig i er vardag genom att kalla dig fruktansvärda saker. Så fort jag kom till de orden i din text så höjde jag på ögonbrynen och tänkte att jag ALDRIG I LIVET skulle ha fortsatt vara ihop med honom efter de orden. Nåt har ju redan gått sönder i er relation, i mina ögon går det inte att laga helt och hållet igen.

Antingen kan du fortsätta med honom och ni kan fortsätta bråka och ha er, eller så kan du respektera dig själv och markera att så där behandlar man inte dig.

Jag ser inte sonen som ett problem, han är ett barn. Problemet är din man, som är vuxen.

Ja, det egentliga problemet här är din mans avskyvärda beteende mot dig  

Hur kan du släta över detta? 

Jag tycker att du ska skilja dig från honom. 

Spontant känns det som att pappan har diagnos själv också, när han beter sig som han gör. Det är inte ett vuxet beteende någonstans.

Hursom, det är på sitt sätt synd om båda barnen. Stora barnet har inte bett om att pappa ska inleda ny relation och skaffa skör bebis, så han inte kan leva ett normalt liv - men det är han som råkar ut för åthutningarna. Ur det perspektivet reagerar pappa rätt, problemet är bara att han inte hanterar det på ett vuxen sätt. 

Båda barnen förtjänar uppmärksamhet, inte bara den lilla, och jag kan inte tycka det är rimligt att förvänta sig att ett barn med ADHD ska komma ihåg att repetitivt göra si eller så, när man vet att det är just sånt som de har problem med från första början. Det är heller inte bra att det är så olika synsätt på barnen beroende på om de är bonusbarn eller sitt eget - särskilt inte från pappan:s sida. Tyckte han inte att det var OK måste han också stå för det och ta den diskussionen. Uppenbart har han "gått med på det" för att blidka dig, inte för att han egentligen alls tycker att du har rätt. Och givetvis SKA han fockusera på sitt barn de veckor som barnet är hos honom, allt annat vore fel. 

Det går inte att i så stor mån styra när barn blir sjuka eller inte, de blir helt enkelt sjuka när de blir, oavsett om det är födelsedag eller inte. Någonstans har fokus på den här födelsedagen fått orimliga proportioner, och den sätter spår. Hur skulle du känna om du var barnet som var tvungen att gå igenom sanerings rutiner, inte fick vara i närheten av syster/bror och få höra hela veckan du är hos pappa, att du egentligen mest är i vägen och är en riskfaktor? Hur mycket tror du man längtar tillbaka till pappa igen då, och hur det barnet kommer se på dig i framtiden?

Menar du på allvar att di beskyller en 10 åring för din mans vidriga beteende?

Herregud,  gör er alla en stor tjänst och flytta! Bebisen kan snart bo varannan vecka och när det gäller de andra barnen slipper ni varandra och du behöver inte ta mer sk*t från mannen!

Jag håller med. Att kalla dig för hora och fitta är psykisk misshandel och du bör därför lämna honom. Man kan bara undra om han var likadan innan ni skaffade ett gemensamt barn eller om det har kommit först efteråt.

Ni har problem båda två, med er själva och med varandra.

Jag förstår bland annat inte varför killen inte får röra bebin. Om man lever tillsammans så går det inte att undvika att man ibland smittar varandra. Mina barn gav mig allehanda förkylningar och influensor. Borde jag inte ha varit i närheten av dem?

Ni behöver nog professionell hjälp hos en familjerådgivare. Det kan lösa upp era knutar. 

Din vuxna man kallar dig för hora och fitta och du skyller på en tioåring...

Herregud!

Det är nog han som ska hålla sig borta från kalaset. 

Ingen av er är vuxen situationen att leva i en familj med två bonusbarn varav ett med diagnos samt ett gemensamt litet barn.
Du låter din man kalla dig vidriga saker och sedan skyller på att det är makens frustration inför adhdbarnet. Din man är en tölp! Han borde inte ha en relation, inte ha familj så som han beter sig. Ett ouppfostrat barn själv.
Dela på er, anmäl tölpen för det han säger och kanske gör nämligen slår dig. Har det inte hänt redan ligger det nog snubblande nära i tid.

Du tycker en stackars bebis som varit sjuk hela sommaren ska tvingas till en stor folksamling under hösten där bacieller garanterat kommer göra den sjuk igen? Bådas era omdömen som föräldrar verkar under all kritik. Ställ in festen.

Nej inte riktigt. Jag skrev att mannens beteende när han har sonen förstör relationen :). Detta händer enbart när han har sin son. För han har för svårt att hantera barnet så all stress landar på mig. ja mår psykiskt dåligt av hans beteende. ja försöker bita ihop varje gång han har barn. Men ja har krashat helt. ja får grov ångest inför att barnen ska komma, inte pga barnen utan pappans sätt, stress, aggressioner, etc? jag blir belastad med en bebis,

som tex denna vecka genomgick jag en abort (nej ja vill ej ha fler barn med min man). Och jag har extrema låga blodvärden som kan ligga på 70-80 när jag blöder rikligt. Varit yr, trots det noll avlastning pga hans Stress kring sonen. Det är ett dilemma?