Varför då beskriva det som töntigt att han leker student igen?
Att det skulle hända just den här helgen och du måste redan innan veta var han är och hur du skall kunna nå honom känns väldigt krystat och inte som att det är det som är orsaken.
Sen är frågan vad som skulle hända som gör att det verkligen skulle behövas och som flera redan varit inne på, vad skall han kunna göra åt det om han nu sitter med sina gamla skolkamrater och sjunger ekivoka snapsvisor med tillhörande intoxikation?
Om du nu är så pass duktigt att du klarat av egen magsjuka (vem har inte gjort det liksom?) och dina barns (dags att prata med nån ensamstående om verkligheten) så borde du väl vara vuxen nog att klara dig utan att din man är nåbar ett dygn.
Men sammantaget så lyser det igenom för mycket att du tycker det är töntigt och inte unnar honom att få leka med sina studentkamrater från förr och det är helt ok att tycka så men klä inte in det i nått annat än det.
Nä, inte sitt liv, men hans vill hon sätta på paus.
Självklart vill man veta direkt när något allvarligt händer. Det är inte det diskussionen handlar om. Det handlar om frågan om man, bara för att man vill veta det direkt, ska undvika allt som gör att man inte direkt får veta det. Även om det är osannolikt att något händer. Det är ju en helt annan situation om något är väntat. Om tex. en närstående ligger döende, kan man förväntar sig att han är nåbar dygnet runt. Men nu är ju inget sånt på gång.
Ska man aldrig sätta sig på ett flyg, för då får man inte veta direkt när något händer en närstående som inte är med på flyget? Ska man aldrig stänga av sin mobil, aldrig går ut utan mobil?
Om mitt barn händer något allvarligt, vill jag vara där direkt, efter några minuter. Men att jag VILL det, betyder inte att jag inskränker mitt liv till den grad som gör detta möjligt.
Visst är det hemsk om något allvarligt händer en närstående och man kan inte nås direkt eller är långt bort. Men jag tycker det är ännu värre att leva sitt liv där man inskränka sig själv konstant, bara för att det finns en liten, teoretisk risk att något allvarligt någon gång kan hända.
Se mitt svar ovan. Jag tycker inte det är frisk att leva sitt liv sådär, hela tiden beredd på att något allvarligt ska hända.
Jag tycker detta är det värsta med uppfinningen av mobilen - att bara för att det är tekniskt möjligt att bli nådd hela tiden, började folk anser att man SKA kunna nås hela tiden.
Jag anser att det är frisk vad TS mans kompisgäng planerar.
Tänk för några år sen när ingen hade mobil, livet fungerade då också. En förälder kunde ge sig iväg på friluftstur eller roadtrip med vänner i några dagar eller resa lång väg på tjänsteresa utan möjlighet till kontakt under lång tid. Hörde sällan om dramatiska följder av det.
Tänk för några år sen när ingen hade mobil, livet fungerade då också. En förälder kunde ge sig iväg på friluftstur eller roadtrip med vänner i några dagar eller resa lång väg på tjänsteresa utan möjlighet till kontakt under lång tid. Hörde sällan om dramatiska följder av det.
Visst, personen i skogen kunde inte ringa på hjälp vid olyckor, men personen som satt hemma dog knappast för att de inte fick tag på personen i skogen.
Och kanske fick man reda på först två dagar senare att faster dött men det var ju inget som var till nackdel för faster, eller förändrade någons liv. I ytterst få fall gör det skillnad.