Man: Måste du komma?

Jag ser inte sexet som misslyckat om jag inte kommer, men det är en trevlig bonus om jag kommer.

Däremot känns det i viss mån misslyckat om hon inte skulle komma, men lyckligtvis kommer hon i princip varje gång. 

Kommer jag inte så löser jag det själv senare eller en annan dag. Jag är van, har jättemycket mer sexlust än henne. 

Min kvinna är alltid helt slut efter sex, och jag är inte helt sällan lite för uthållig. Känns då inte rimligt att kräva att hon ska få mig att komma varje gång. 

Nog vill jag komma varje gång och gör det till 99 procent. Sex är ju ett samspel och vi båda försöker göra det då bra dom möjligt för varandra och min partner kommer kanske 75 procent av gångerna men i bland går det inte och vid enstaka gånger kommer hon flera gånger.

Naturligtvis MÅSTE jag inte komma när jag har sex. Men det är få tillfällen då det inte sker och jag ser det som en fundamental del. När jag inte kommer så beror det mestadels på antingen trötthet - vi kanske har hållit på länge, hon är tillfredsställd och jag är slutkörd - eller tidsbrist.

För det mesta inväntar jag att min partner får orgasm innan jag själv kommer. Vet att det är en viktig och bekräftande del för henne när det går för mig, tror hon skulle bli lite knäpp om jag liksom valde bort min egen orgasm. Förutom att det är skönt för mig så är det en ytterligare anledning.

Man, 40

Eller ärligare: för det mesta FÖRSÖKER jag invänta min partners orgasm. För det mesta når hon dit men det händer ibland att hon inte kommer. Och det är väl lite skillnaden mellan oss. Men hon är okej med det.

Jag kan själv nästan känna mig lite avdomnad ibland efter mycket penetrerande sex. Särskilt om erektionen inte är hundraprocentig. Men det brukar ändå gå att komma för mig, ibland att jag avslutar med handen.

Absolut inte. Om det bästa med ett ligg är femsekundersspasmen i slutet är det inget vidare bra ligg. 

Ibland kommer jag, ibland inte. Ibland kommer min partner. Ibland inte. Ibland är vi båda nöjda innan någon har kommit. 

Avundas er som känner så!

Jag tror det är en inställningsfråga. Fler behöver våga släppa bilden av sex som orgasmjakt. Det gör ligget till ett självändamål, tror jag. 

Sen är det nice att komma, absolut, men jag tror att fler skulle uppleva resten av sexet bättre om det fokuserades mer på resan än målet. 

Instämmer absolut! Varit med om att få galen prestationsångest i tron att det inte dög om jag inte kom, att min partner på något märkligt sätt tog det personligt och upplevde sig mindre attraktiv och älskad om jag inte kom. Och om det är något som kan sätta stopp för det så är det just oro och tankar om att man måste prestera. Blev betydligt bättre för båda att göra som du beskriver här. 

Vet du, nu ska jag berätta några saker som kommer att vidga din horisont.

Vad jag minns hade jag under min uppväxt ingen aning om att onani fanns, eller snarare kvinnlig onani. Jag hade ingen lust, regionen där nere gjorde sig inte påmind alls förutom för toabesök och oerhört smärtsamma mensperioder (jag fick första mensen runt min 11-årsdag). Bara det här vet jag är helt omöjligt för en man att föreställa sig.

På grund av diverse faktorer, bl.a. kroppskomplex (jag fick väldigt tidigt vad jag tyckte var en tantkropp) hade jag inte sex förrän jag var 22, med pojkvännen jag nämnt. Under alla de åren kan jag inte minnas att jag smekte mig på nåt sätt. Jag minns en konversation jag som 21-åring hade med en kompis, där jag sade att kvinnlig orgasm är humbug. Hon sade att det inte är det, men jag trodde henne inte.

Det här med att ni män pillar på snoppen redan som barn, får stånd, får utlösning i sömnen etc. etc. etc.. Det låter som en annan planet för mig.

Min första orgasm fick jag som 28-åring, i duschen efter att jag hört ett tips om att duschen skulle kunna funka. Jag blev helt chockad, och efter det blev det mycket duschande.. Nu, drygt 30 år senare, har jag inte kommit mycket längre i orgasmerandet. Det är fortfarande dusch (eller vibrator), och ensam.

OM jag under nån relation faktiskt hade börjat få orgasmer, antingen ensam eller med partnern, så hade jag förstås kunnat ge instruktioner och önskemål. Men vad ska man säga till mannen när man inte ens VET att han rent teoretiskt skulle kunna få en att komma? (Rent teoretiskt alltså, i praktiken har det ju hittills inte hänt.)

Jag har nyligen haft en kk som älskade att slicka. Under ett år fick jag nog mer oralsex än sammanlagt under de tidigare 25 åren. Han har fått alla andra att komma, men inte mig. Inte en enda gång, fastän det varit EXTREMT skönt. Med honom kunde jag i alla fall slappna av och låta honom slicka så länge han ville och orkade. Tidigare har jag inte vågat det, för eftersom jag inte har nån aning om hur länge man måste slicka för att jag ska komma, hur ska jag kunna slappna av då?

Jag blir alltid provocerad av män som slänger ur sig 'kvinnan måste ju visa hur hon vill ha det'. Ni talar från en privilegierad plats där det är helt självklart för ER hur andra ska få ER att komma. Det är väldigt förmätet av er att tro att vissa av oss kvinnor bara skiter i vår njutning med flit. Det är MYCKET mer komplicerat än så.

Fast han har ju rätt i att hur ska någon kunna veta utan kommunikation. Osäker om det var du eller någon annan som tidigt i tråden skrivit något om att personen givit hundratals orgasmer till män. Reagerade på det faktiskt för som jag skrev innan det jag sex som ett samspel och inte att man delar ut orgasmer till höger och vänster. Och även jag får så klart ta ansvar för min egen njutning och så klart lyssna på henne så det blir bra för båda.