Hur lång tid tog de för er att utveckla känslor?

Man är olika. En del känner direkt, för andra växer det fram. Hur har det varit med dina tidigare partners? 

För min del tog det en sekund. Våra blickar möttes när vi stötte på varandra i dörröppningen, och det gick som stötar genom kroppen. Vi har nu varit gifta i 15 år. 

Men det kan som sagt lika gärna vara kärlek som växer sig fram. En del är ju tex vänner länge innan de inser att de vill mer. Jämför dig inte med andra. 

För min del tog det en månad ungefär, för min partner längre.

Tack för svar. De är några år sedan jag blev ?kär sist?. Har gått ut ett längre förhållande och minns inte hur de kändes haha. 

Tack snälla för svar. minns du vad de va du kände efter en månad? Kände du pirr och längtan och liknande fram tills dess men att du efter en månad kände att detta va något att satsa på? Elle hur kände du? 

Ungefär så. Det var trevligt och hon var snäll men lite distanserad så jag var tveksam om det var något att bygga på. Men det bara växte och växte...

Efter att ha träffats ett par gånger. Då i sällskap med andra. Det tog något tillfälle till för honom. Sen var det vi. Har gått över 20 år nu. 

Men jag vet par dät kärleken vuxit fram också. Det är så olika. 

Särbo i 11 år och har väl känslor men inte alls förälskälse på det viset. Vi trivs och tycker om varandra, lever tillsammans på semestrar och helger men inte mer.
Vi båda är nog lite tveksamma till leva ihop 24/7

När jag träffade nuvarande första gången för 25 år sedan så var hag fascinerad av honom från start och kunde inte sluta tänka på honom. Vi var tillsammans i ca 6 månader och det var sjukt jobbigt när det tog slut även om vi fortsatte vara vänner. Det fanns aldrig någon annan för mig på över 6 månader även om jag träffade andra. 

När jag väl träffade den jag sedan levde med i 22 år ville jag inte ha dessa enorma känslosvängar. Det jag kände för honom var mycket lugnare. Tyvärr blev det stormigt på annat vis med åren. 

I samband med att jag kände att jag inte orkade keva mer med senaste exet återfick jag kontakt med det första exet. Till en början endast som vänner, sedan mer efter att det tagit slut mellan mig och senaste exet. Nu är det ett drygt år som vi träffats.

Det är inte samma extrema "berg-och dalbana" på känslorna med nuvarande som första gången vi träffades men det är ändå starka känslor. Första gången vi sågs efter många år isär kände jag direkt när han kom in i rummet så att säga, trots att jag faktiskt inte såg honom. När jag är med honom är han den ende som existerar "synligt". Ser inte om andra är attraktiva eller snygga utan de är som suddiga "statister". 

Grattis om ni/du hittat tillbaka. Jag har själv aldrig återanvänt ett ex - det finns en anledning till att det tog slut kan jag tycka.

Anledningen till att det tog slut då var för att vi båda var för unga för en seriös relation då, speciellt han som är ett par år yngre än mig. Vi har varit vänner genom alla år även om det gått år mellan att vi pratat med varandra. Och det händer en hel del hos en person på 24 år utvecklingsmässigt. De vi var som "early 20-something" och "late 40-something" är inte samma. Grunden mellan oss, tryggheten och vänskapen var det aldrig fel på. 

Senaste exet skulle jag aldrig i helvete gå tillbaka till, även fast han är far till mina barn. 

Så kan det va....
Känns faktiskt  ....att min största kärlek var den som "försvann" Jag hade sett fram emot barn och familj men p.g.a hennes historia hade det aldrig hänt tyvärr. 
Mötte istället en mamma med dotter som jag fick "övningsköra på"
Vi fick en dotter tillsammans - jag hade nog inte fått barn alls utan det.
Ett gäng år senare blev jag pappa till en son vilket jag aldrig trodde skulle hända med en kvinna som redan hade tre barn.
Skiljer 10 år på dem och min son har världens bästa syrra.
De bryr sig verkligen om varandra, mig och deras bonusmorsa.
Kanske taskigt att säga men.... både jag och mina barn har det bättre än någonsin.
Är särbo men har svårt att knyta an fullt ut. Och det är rätt jobbigt - inte alls hennes fel, allt ligger på mig

 Jag är en sån att antingen blir jag blixt kär , 1a ögonblicket eller så tar de månader. 
2 gånger har varit vid 1a ögonkastet ena relationen varade då I 17 år andra i knappt 2år
En gång tog de ca 6 mån vi dejtaden inte gick i samma skola , först gillade  jag honom inte alls på de sättet  men sen såg jag alla hans sidor o blev lite kär efter 6 mån o då har vi inte dejtat alls. De blev ingen relation då utan vi såg inte varandra igen sen när skolan tog slut.