Förutom förälder-barn-relation, finns det relationer som är 100% villkorslösa som inte kräver någon övrig prestation utan att vara älskad precis som man är?
Eller kräver vi alltid någon form av utbyte där alla ser till att få ut något av den andre?
Vad baserar du dina påståenden på?
Det brukar finnas flera som verkar ha problem med att förhålla sig till uttrycket, och innebörden med, villkorslös kärlek.
Ibland uppvisar vissa ett behov av att medvetet missförstå eller rentav fultolka.
Man kan på god grund anta att dessa ofta uppvisar den personliga bristen det innebär att inte själva inneha förmåga att ge, eller ens att sträva efter att ge, villkorslös kärlek,
och att dessa därför har problem (t ex känner sig underlägsna) människor som faktiskt har förmåga att medvetet sträva efter att ge villkorslös kärlek.
Villkorslös kärlek innebär att älska någon utan att ställa krav på att få något i gengäld,
och att acceptera partnern för den person den är.
En kärlek som inte bygger på villkor, åsikter eller förhoppningar, utan som ges fritt och är uthållig. Detta kan innebära att visa stöd även när någon går igenom svåra tider och att acceptera både positiva och negativa sidor.
- Kärlek ges utan krav på att personen ska agera på ett visst sätt för att förtjäna den.
- Kärleken ges fritt, utan att kräva eller förvänta sig något tillbaka, som en kram utan att förvänta sig en i gengäld.
- Man önskar helt enkelt sin partner lycka.
- Ger sitt stöd också i svåra tider, visar tålamod och kärlek även under perioder av svårigheter eller sorg.
- Man accepterar hela personen och omfamnar både de positiva och negativa sidorna hos sin partner.
Allmänt brukar konstateras att det är relativt på personer som besitter förmåga att ge villkorslös kärlek till sin partner.
Men det viktigaste i en kärleksfull relation brukar ofta anses vara att båda parter medvetet verkligen strävar efter att skänka sin partner så villkorslös kärlek som man förmår, var och en efter sin egen bästa förmåga.
Slentrianmässigt förekommer relativt ofta Villkorad kärlek: En person får kärlek bara om den beter sig på ett visst sätt.
Ett exempel är när en partner säger och bemöter med "Jag älskar dig inte om du gör/säger/beter dig så där" istället för "Jag tycker inte om din handling när du gör/säger/beter dig så där".
Villkorslös kärlek: En mer djupgående och befriande form av kärlek där en partner inte behöver prestera/säga/bete sig eller leva upp till några särskilt uppställda yttre krav för att få bli älskad av sin partner.
Den som har förmåga att ge villkorslös äkta kärlek,
eller den som bedömer att den själv har anledning känna sig nöjd med sin egen strävan att ge villkorslös kärlek,
de lever med mycket större välbefinnande i sitt liv, de är lyckligare och generellt mycket mer framgångsrika och tillfreds i livet på många olika plan, många säkerligen på samtliga plan, t ex inom såväl kärlek och sexliv, i familjelivet likväl som i sin yrkesutövning.
Det brukar finnas flera som verkar ha problem med att förhålla sig till uttrycket, och innebörden med, villkorslös kärlek.
Ibland uppvisar vissa ett behov av att medvetet missförstå eller rentav fultolka.
Man kan på god grund anta att dessa ofta uppvisar den personliga bristen det innebär att inte själva inneha förmåga att ge, eller ens att sträva efter att ge, villkorslös kärlek,
och att dessa därför har problem (t ex känner sig underlägsna) människor som faktiskt har förmåga att medvetet sträva efter att ge villkorslös kärlek.
Villkorslös kärlek innebär att älska någon utan att ställa krav på att få något i gengäld,
och att acceptera partnern för den person den är.
En kärlek som inte bygger på villkor, åsikter eller förhoppningar, utan som ges fritt och är uthållig. Detta kan innebära att visa stöd även när någon går igenom svåra tider och att acceptera både positiva och negativa sidor.
- Kärlek ges utan krav på att personen ska agera på ett visst sätt för att förtjäna den.
- Kärleken ges fritt, utan att kräva eller förvänta sig något tillbaka, som en kram utan att förvänta sig en i gengäld.
- Man önskar helt enkelt sin partner lycka.
- Ger sitt stöd också i svåra tider, visar tålamod och kärlek även under perioder av svårigheter eller sorg.
- Man accepterar hela personen och omfamnar både de positiva och negativa sidorna hos sin partner.
Allmänt brukar konstateras att det är relativt på personer som besitter förmåga att ge villkorslös kärlek till sin partner.
Men det viktigaste i en kärleksfull relation brukar ofta anses vara att båda parter medvetet verkligen strävar efter att skänka sin partner så villkorslös kärlek som man förmår, var och en efter sin egen bästa förmåga.
Slentrianmässigt förekommer relativt ofta Villkorad kärlek: En person får kärlek bara om den beter sig på ett visst sätt.
Ett exempel är när en partner säger och bemöter med "Jag älskar dig inte om du gör/säger/beter dig så där" istället för "Jag tycker inte om din handling när du gör/säger/beter dig så där".
Villkorslös kärlek: En mer djupgående och befriande form av kärlek där en partner inte behöver prestera/säga/bete sig eller leva upp till några särskilt uppställda yttre krav för att få bli älskad av sin partner.
Den som har förmåga att ge villkorslös äkta kärlek,
eller den som bedömer att den själv har anledning känna sig nöjd med sin egen strävan att ge villkorslös kärlek,
de lever med mycket större välbefinnande i sitt liv, de är lyckligare och generellt mycket mer framgångsrika och tillfreds i livet på många olika plan, många säkerligen på samtliga plan, t ex inom såväl kärlek och sexliv, i familjelivet likväl som i sin yrkesutövning.
Nu kanske detta handlar om människor. Men spontant kände jag att relationen mellan människa och ett djur kan vara villkorslös.