Förutom förälder-barn-relation, finns det relationer som är 100% villkorslösa som inte kräver någon övrig prestation utan att vara älskad precis som man är?
Eller kräver vi alltid någon form av utbyte där alla ser till att få ut något av den andre?
Jag tror att det är svårt att få den där totala, vilkorslösa kärleken mellan andra än till sina barn. Kan komma nära, min kärlek till mina småsyskon känns vilkorslös men jag är fortfarande medveten om att det finns vissa omständigheter som, om de skulle ske, så skulle jag inte längre känna lika varmt för dem längre - även om det skulle kräva de mest extrema omständigheter så finns det fortfarande en gräns så att säga. Medan mina barn så finns det inget, absolut inget scenario jag kan tänka där jag skulle sluta älska dem hur mycket jag än kanske skulle hata deras handlingar och hur djup sorg det skulle ge mig.
Jag tror dock att det är viktigt att inte blanda ihop vilkorslös kärlek med hur genuin den är. Jag älskar min make och mina föräldrar så oerhört mycket men jag ser även lättare scenarion där den kärleken skulle kunna mattas av - men det gör ju inte att jag älskar dem mindre än exempelvis mina småsyskon, bara att den "kräver" ett utbyte (trygghet, tilltro, lojalitet etc) som jag inte behöver från mina syskon eller barn - även om jag såklart gärna vill ha, och är tacksam för att jag har, dessa band även med dem.
Varför tror du att förälder-barn-relation är villkorslösa?
Mest föräldrar bara älskar sina barn om de är hur föräldrar tänker de skulle vara. Om de påminn inte de om sig själva då finns ingen kärlek.
Men ju, sån kärlek finns, men inte hos vanliga folk, bara de som är uppvaknande på en hög nivå och det finns inte många. Säkert man hittar inga i Sverige.
Nej då. De sista raderna var riktade åt trådstartaren enbart
Själv skulle jag gärna vilja veta varför han ens vill ha villkorslös kärlek från en partner. Är det för att han är lat och inte vill anstränga sig i en relation eller är han en sån person som ofta agerar impulsivt och gör dumma saker till följd?
Något som kan skada hans partner men som han ändå vill bli älskad ovillkorligt för?
Bara undrar här. Men är ganska säker på att själviska motiv ligger bakom TS önskan.
Nej då. De sista raderna var riktade åt trådstartaren enbart
Själv skulle jag gärna vilja veta varför han ens vill ha villkorslös kärlek från en partner. Är det för att han är lat och inte vill anstränga sig i en relation eller är han en sån person som ofta agerar impulsivt och gör dumma saker till följd?
Något som kan skada hans partner men som han ändå vill bli älskad ovillkorligt för?
Bara undrar här. Men är ganska säker på att själviska motiv ligger bakom TS önskan.
Jag förväntar mig inte villkorslös kärlek av en partner, och ger det inte heller. Min kärlek är också villkorad. Men inte till mina barn.
Frågan är ställd av ren nyfikenhet för att höra hur folk tänker kring detta.
Förutom förälder-barn-relation, finns det relationer som är 100% villkorslösa som inte kräver någon övrig prestation utan att vara älskad precis som man är?
Eller kräver vi alltid någon form av utbyte där alla ser till att få ut något av den andre?
Kärlek mellan vuxna bör inte vara helt villkorslös. Det är ingen sund relation.
Man kan (och bör) älska partnern som den är, men inom vissa gränser. Och man bör absolut inte fortsätta älska eller stötta en partner oavsett vad den GÖR.
Sund kärlek mellan vuxna, kommer alltid med vissa villkor. Man kan inte bete sig hur som helst och förvänta sig att partnern ska stanna och fortsätta älska en.
Kärleken mellan förälder och barn är unik på det sättet. Barn är de enda som _förtjänar_ att älskas villkorslöst, i alla fall under uppväxten, för barn väljer inte att komma till världen och måste få tid på sig att utvecklas, även om de gör fel.
Barn bör lära sig rätt och fel, samt att det blir konsekvenser om man gör allvarliga fel, men att en sådan konsekvens aldrig är att en förälder slutar älska en.
Att föräldern alltid kommer att finnas där oavsett.
Jag har svårt att tro att jag någonsin skulle kunna sluta älska mina barn. Om de gjorde något hemskt skulle jag naturligtvis ta avstånd från vad de hade gjort, men det är något annat.
Det brukar finnas flera som verkar ha problem med att förhålla sig till uttrycket, och innebörden med, villkorslös kärlek.
Ibland uppvisar vissa ett behov av att medvetet missförstå eller rentav fultolka.
Man kan på god grund anta att dessa ofta uppvisar den personliga bristen det innebär att inte själva inneha förmåga att ge, eller ens att sträva efter att ge, villkorslös kärlek,
och att dessa därför har problem (t ex känner sig underlägsna) människor som faktiskt har förmåga att medvetet sträva efter att ge villkorslös kärlek.
Villkorslös kärlek innebär att älska någon utan att ställa krav på att få något i gengäld,
och att acceptera partnern för den person den är.
En kärlek som inte bygger på villkor, åsikter eller förhoppningar, utan som ges fritt och är uthållig. Detta kan innebära att visa stöd även när någon går igenom svåra tider och att acceptera både positiva och negativa sidor.
- Kärlek ges utan krav på att personen ska agera på ett visst sätt för att förtjäna den.
- Kärleken ges fritt, utan att kräva eller förvänta sig något tillbaka, som en kram utan att förvänta sig en i gengäld.
- Man önskar helt enkelt sin partner lycka.
- Ger sitt stöd också i svåra tider, visar tålamod och kärlek även under perioder av svårigheter eller sorg.
- Man accepterar hela personen och omfamnar både de positiva och negativa sidorna hos sin partner.
Allmänt brukar konstateras att det är relativt på personer som besitter förmåga att ge villkorslös kärlek till sin partner.
Men det viktigaste i en kärleksfull relation brukar ofta anses vara att båda parter medvetet verkligen strävar efter att skänka sin partner så villkorslös kärlek som man förmår, var och en efter sin egen bästa förmåga.
Slentrianmässigt förekommer relativt ofta Villkorad kärlek: En person får kärlek bara om den beter sig på ett visst sätt.
Ett exempel är när en partner säger och bemöter med "Jag älskar dig inte om du gör/säger/beter dig så där" istället för "Jag tycker inte om din handling när du gör/säger/beter dig så där".
Villkorslös kärlek: En mer djupgående och befriande form av kärlek där en partner inte behöver prestera/säga/bete sig eller leva upp till några särskilt uppställda yttre krav för att få bli älskad av sin partner.
Den som har förmåga att ge villkorslös äkta kärlek,
eller den som bedömer att den själv har anledning känna sig nöjd med sin egen strävan att ge villkorslös kärlek,
de lever med mycket större välbefinnande i sitt liv, de är lyckligare och generellt mycket mer framgångsrika och tillfreds i livet på många olika plan, många säkerligen på samtliga plan, t ex inom såväl kärlek och sexliv, i familjelivet likväl som i sin yrkesutövning.
Vad baserar du dina påståenden på?
Det brukar finnas flera som verkar ha problem med att förhålla sig till uttrycket, och innebörden med, villkorslös kärlek.
Ibland uppvisar vissa ett behov av att medvetet missförstå eller rentav fultolka.
Man kan på god grund anta att dessa ofta uppvisar den personliga bristen det innebär att inte själva inneha förmåga att ge, eller ens att sträva efter att ge, villkorslös kärlek,
och att dessa därför har problem (t ex känner sig underlägsna) människor som faktiskt har förmåga att medvetet sträva efter att ge villkorslös kärlek.
Villkorslös kärlek innebär att älska någon utan att ställa krav på att få något i gengäld,
och att acceptera partnern för den person den är.
En kärlek som inte bygger på villkor, åsikter eller förhoppningar, utan som ges fritt och är uthållig. Detta kan innebära att visa stöd även när någon går igenom svåra tider och att acceptera både positiva och negativa sidor.
- Kärlek ges utan krav på att personen ska agera på ett visst sätt för att förtjäna den.
- Kärleken ges fritt, utan att kräva eller förvänta sig något tillbaka, som en kram utan att förvänta sig en i gengäld.
- Man önskar helt enkelt sin partner lycka.
- Ger sitt stöd också i svåra tider, visar tålamod och kärlek även under perioder av svårigheter eller sorg.
- Man accepterar hela personen och omfamnar både de positiva och negativa sidorna hos sin partner.
Allmänt brukar konstateras att det är relativt på personer som besitter förmåga att ge villkorslös kärlek till sin partner.
Men det viktigaste i en kärleksfull relation brukar ofta anses vara att båda parter medvetet verkligen strävar efter att skänka sin partner så villkorslös kärlek som man förmår, var och en efter sin egen bästa förmåga.
Slentrianmässigt förekommer relativt ofta Villkorad kärlek: En person får kärlek bara om den beter sig på ett visst sätt.
Ett exempel är när en partner säger och bemöter med "Jag älskar dig inte om du gör/säger/beter dig så där" istället för "Jag tycker inte om din handling när du gör/säger/beter dig så där".
Villkorslös kärlek: En mer djupgående och befriande form av kärlek där en partner inte behöver prestera/säga/bete sig eller leva upp till några särskilt uppställda yttre krav för att få bli älskad av sin partner.
Den som har förmåga att ge villkorslös äkta kärlek,
eller den som bedömer att den själv har anledning känna sig nöjd med sin egen strävan att ge villkorslös kärlek,
de lever med mycket större välbefinnande i sitt liv, de är lyckligare och generellt mycket mer framgångsrika och tillfreds i livet på många olika plan, många säkerligen på samtliga plan, t ex inom såväl kärlek och sexliv, i familjelivet likväl som i sin yrkesutövning.