Det är här problemet uppstår eftersom du skissar på ett ojämlikt förhållande där du ensam och enväldigt bestämmer hur och när pengarna skall användas.
Över längre perioder är det svårt att hålla ihop ojämlika relationer.
Jag vill varmt rekommendera att du skaffar en man som tjänar minst lika mycket som du själv.
Det är här problemet uppstår eftersom du skissar på ett ojämlikt förhållande där du ensam och enväldigt bestämmer hur och när pengarna skall användas.
Över längre perioder är det svårt att hålla ihop ojämlika relationer.
Jag vill varmt rekommendera att du skaffar en man som tjänar minst lika mycket som du själv.
Du får väl låtsas att du tjänar en normal lön på kanske 50 000 och spara resten av pengarna. Tala inte om vad du har för lön. Har man inte gemensam ekonomin är det ju en privatsak.
Man kan ju inte leva på helt olika nivå i en relation, särskilt inte som sambos, men även som särbos kan det bli problem om ni vill gå på olika restauranger tex.
Intressant fråga. Sitter i liknande situation, men som man (tjänar något mer du). Vet inte riktigt om det gynnar mig egentligen ? hur ofta tar man upp inkomst / förmögenhet i ?medelåldersdejtande?? Skulle kännas ganska vulgärt att ta upp som fråga? kan nog stöta nog bort en och annan potentiell kandidat. Klart man kan gissa ungefär utifrån livsstil, men som du skriver så är det inte alltid så uppenbart. Men det går ju förstås att kolla upp en persons inkomst (ratsit) om man skulle vilja.
Jag tror dock, som andra skrivit att det är nog bra om man hittar någon på ungefär samma nivå ? både ekonomiskt som livsaptit - så att man iaf har möjlighet att göra saker tillsammans utan att behöva fundera på det ekonomiska. Risken är nog annars ganska stor för friktion på det området om/när man träffas i mogen ålder.
Utmaningen jag som man har upplevt är väl mer att de kvinnor jag träffat är mer av karaktären ?ekonomiskt ointresse? ? dvs tjänar bra, lever ?normalt?, men har ingen riktigt plan eller mål för det privatekonomiska ? vilket inte riktigt matchar min egen profil. Men nu handlar tråden om dina utmaningar, inte mina, så önskar dig all lycka med letandet!
Nu är jag ju kvinna själv, men vad spelar det för roll? Ju mer den andre tjänar desto bättre för båda oavsett vem som tjänar mest? Är män så bräckliga i sitt ego att de måste vara den som drar in mest?
Jag läste en artikel i DN på detta tema, därav att jag frågade, om du vill bli rikast på kyrkogården.
Citat ur artikeln:
? Det kanske inte är så kul att resa jorden runt när du är 75 eller att börja träna tyngdlyftning när du är 80, konstaterar sparpsykologen Niklas Laninge.
Han är knuten till spartjänsten Opti, men tycker ändå att vissa hamstrar alldeles för mycket och har dålig koll på sina tillgångar.
? Det är många som riskerar att bli rikast på kyrkogården. Många av våra äldre kunder är väldigt förmögna och de lämnar efter sig rejält mycket kapital i fonder, berättar Niklas Laninge.
Tråden handlar väl egentligen inte om mina mål, så lite off-topic.
Men jag tänker att när man nått en viss ålder är det rimligt att man har en tanke eller grov plan om hur man ser på andra halvlek, både på det personliga planet och privatekonomiska. Frågor som boende, hur man tänker hjälpa sina barn ut i vuxenlivet, andra drömmar man kan ha som spännande resor, pension ? tidig eller sen, och varför. Mycket att fundera på och allt ska förstås finansieras på något sätt. Men nej, jag har inte som mål att bli rikast på kyrkogården, det verkar rätt meningslöst, min prio är att få ut så mycket som möjligt av den tid jag har kvar och där är alternativet att sitta och häcka på ett kontor med hög lön tills jag trillar av pinn typ längst ner på listan. Och jag ser väl att en potentiell framtida partner har åtminstone tänkt kring sådana frågor även om man förstås aldrig kommer träffa någon som har precis samma tankar som en själv.
Snålhet är en väldigt oattraktiv egenskap tycker jag. Oavsett kön.
Snålhet med pengar, tid, omsorg och kärlek.
Skulle inte ha några problem med en kvinna som tjänar mer än jag. Har aldrig hamnat i ett läge där man börjar prata inkomster när man är i ett "dejting-stadie"... Skulle kännas lite märkligt anser jag...
Jag är höginkomsttagare, och jag vet att jag tjänar mer än min särbo, och hon "vet" också det. För mig så finns det andra saker som är viktigare om/när man går in i en mer seriös relation.
Snålhet går fetbort i min bok. Såväl ekonomiskt som känslomässigt. Och snålhet beror inte alltid på huruvida man har mycket eller lite pengar att röra sig med... är min upplevelse genom livet...
De som har allra mest pengar är oftast snålast, på både pengar, tid och kärlek, det är min erfarenhet.
Gäller naturligtvis inte alla. Ingen regel utan undantag.
Men man kan ju ändå tycka att de som fokuserar sitt liv på att maximera sin inkomst, en inkomst de sen absolut inte vill dela med sig av, inte ens till sin partner, som borde vara en av de viktigaste personerna i livet.
Det låter som en snål person på alla sätt.
De som tjänar mycket och har höga positioner brukar också tycka att de är viktigare och bättre än andra och att deras tid är mer dyrbar. Vilket inte gör personen mer attraktiv.
Jag skulle faktiskt inte data en man som tjänade 170 000 i månaden, om det inte var väldigt , väldigt tydligt att han var en i grunden generös och varm människa, generös både med pengar och tid och kärlek.
För att din tid är så mycket mer värdefull än din partners tid?
Du kan inte tänka dig att lägga tid på trädgården , av din värdefulla tid? Men han kan få sköta den åt dig? För du betalar städningen?
För mig skulle en sådan partner inte vara attraktiv.
Det låter som att du vill ha en särbo att träffa ibland för lite gemensamma nöjen, knappast som att du letar efter en partner som du vill dela livet med.