Varför är alla så deppiga idag?

Precis som varför alla barn plötsligt mår så fruktansvärt dåligt och vägrar gå till skolan. Jag tror på riktigt att någon curlad 90-talist talar om för sina ungar hur dåligt allt är, hur värdelös skolan är och att det är okej att stanna hemma och då gör de såklart det. Det fanns inte "hemmasittare" på min tid för ingen talade om hur fruktansvärt dåligt allt i skolan är och man förväntade sig inte att bli behandlad som nån jävla prinsessa.

Kan inte tala för andra men ibland känns det ledsamt helt enkelt. Livet har blivit förutsägbart och inget nytt och outforskat finns längre. Man förstår sig på det mesta som vuxen och jag önskar att det fanns nåt mer, utöver det här livet. 

Kan hålla med om att samhället förändrats, och att det är någon slags atmosfär som lagt sig. Mycket känns som att det var en före och nu, en efter tid efter hela Covid.

Toppat med massa andra problem som krig, gängvåld etc.. Osäkrare tider. Sociala medier är en slags cancer enligt mig själv.

Samtidigt vill jag inte låta glättig. Men jag mår rätt bra själv. För sig är jag frivilligt ensam och trivs med det. Så jag känner mig bättre rustad än andra människor som har ett behov av andra, att vara älskad, ha vänner etc . Jag går mycket på  egen maskin och klarar mig själv med allt i mitt liv. Dessutom har jag sett och upplevt för mycket i mitt liv, för att kunna få visst saker med människor "osett". Det går inte att lita på någon i dagens samhällen.  Men det passar mig utmärkt. Jag vet exakt vad jag har andra människor.

Jg ser till mig själv och sköter mitt , så får andra göra det dom vill. Jag håller mig på min sida. Jag har Dessutom noll social media. Vilket förmodligen hjälpt till att stärka min mentala hälsa.

Blir det krig, kommer jag sköta mig själv med. Jag har en plan, och det involverar inte att sitta och trycka med massa främlingar i ett skyddsrum. 

Sverige som land har ju gått ned sig alltså

Ditt sätt låter skönt och okomplicerat, men jag är tyvärr inte så där stark själv. Ursäkta frågan, men är du man eller kvinna?

Kvinna, varför undrar du? 

Okomplicerat är det verkligen. Problemet är när man inser vilken besvikelse vi människor är som ras. Man kan ju deppa åt det. Men jag valde en annan väg, som är hälsosammare. 

Måste vara ett helvete att vara så beroende av någon annan/andra. Jag kan inte ens föreställa mig det. Det enda jag vet är som sagt att inte lita på någon.  Och i ett land där vi numera gladeligen äter våra egna och blir mer polariserade. Tror jag det är det smartaste man kan göra. Folk vill inte gott längre. En del förmodligen aldrig. Men överlag samhället idag ,nej.

Vissa har det där i sina huvuden.

Vi har aldrig förr haft så bra förutsättningar att vara lyckliga. Många är det också 

Sedan har vi de som sprider negativitet omkring sig och sedan blir förvånade när deras omgivning mår dåligt. Det blir en självuppfyllande profetia för dessa destruktiva umgängen. 

Nej, man ska lära sig vilka människor man kan lita på och bilda olika relationer med dessa individer. Med tiden bildar man ett lag som utklassar en individ i alla avseenden.

Ja, det är ett destruktivt tankemönster som vissa har. Sedan tolkar de omgivningen ur det destruktiva perspektivet.

Då blir allt skit oavsett hur det ser ut. För problemet sitter i deras huvuden.

Du låter mer traumatiserad än lycklig. När du var barn sökte du också kontakt med andra människor med avsikten att ge och få kärlek. Det är så människan är skapad och när hon får leva på detta sätt blir hon också lycklig.

Sedan kan saker hända på vägen som märker oss och gör oss bittra och besvikna och detta måste vi förhålla oss till. Men någon väg till lycka är det inte.

Ensamhet i kombination med bekräftelsebehov på sociala medier lär nog vara dominerande orsaker. Utseendefixeringen och alla krav folk känner att de måste leva upp till i arb arbetslivet och generellt. 

Men jag tror också att en annan aspekt är att vi blivit så bortskämda med välfärd och att den tekniska utvecklingen mer och mer har underlättat för oss, så att vi i många fall blivit mer bekväma än vad som är bra eller nyttigt för oss. Allting sker på nätet och via appar, vi behöver inte längre gå ut för att fixa saker. Och när man kommer hem från jobbet och är trött så vill man kanske inte gärna ha ytterligare "jobb" och då blir det skärmen för att förströ och roa sig, och så blir man fast där.

Den svenska mentaliteten inte att förglömma. Vi ses som ett ganska deprimerat och reserverat folk som inte tar kontakt med folk i onödan. Där kan vi bara ändra på oss själva och kanske själv ta initiativet till att t.ex. bry oss om andra än bara oss själva och bryta det som känns tråkigt, slentrian och deprimerande.