Rånad på möjligheten till sen abort
Innan ni kommenterar: jag mår otroligt dåligt av situationen och jag tar inte lätt på ämnet sen abort. Jag anser helt enkelt att det enda som vore värre än en sen abort i min situation vore att föda detta barn under mina förutsättningar.Jag har blivit oplanerat gravid trots preventivmedel. Min sista mens var 24e till 29e Maj. ENDA gången vi hade sex på hela Maj och Juni var 12e och 13e Juni! Alltså ganska spot on då min ägglossning bör ha skett, och enda befruktningstillfället.
Enligt mina kalkyleringar bör detta placera mig i vecka 19+några dagar.
Jag vill inte gå in på detaljer kring varför, men jag har valt att söka om sen abort pga förändrade förutsättningar både psykiskt, ekonomiskt och i övrigt. Planen var från början att behålla då jag såg en möjlighet att få ihop det. Nu har allt förändras, pappan är borta och mitt liv har raserats på alla sätt. Jag är helt enkelt inte längre förmögen att ta hand om detta barn.
När jag ringde igår sa de att det är för sent att söka sen abort då jag är i v 22+1 nu.
Det jag undrar nu är finns det NÅNTING mer jag kan göra? Uppenbarligen har det blivit fel någonstans på vägen för det är helt omöjligt att jag är i vecka 22+. Om jag är så långt gången skulle min senaste mens och ägglossning samt befruktning vara i början till mitten på Maj! Vilket är rent fysiskt omöjligt. Det vet jag ju.
Jag vet att dom också går på ultraljudet när dom daterar och att det inte är en exakt vetenskap, det kan diffa med lite grann. Men i mitt fall så ÄR det ju en exakt vetenskap..
Har jag några rättigheter och möjligheter i detta läge? Kan jag ringa på Måndag och be om/kröva ett nytt ultraljud och utlåtande om jag förklarar att dateringen inte kan stämma hur man än vrider och vänder på det?
Jag vill verkligen inte sätta ett barn till världen som jag redan nu vet kommer födas in i miserabla förutsättningar. Har jag någon chans att bli flyttad till rätt datum och fortfarande kunna söka om sen abort?