Rånad på möjligheten till sen abort

En abort i vecka 20 innebär att du måste föda ut barnet och dessutom kan barn överleva utanför livmodern i den veckan. Om du tänker så så kanske du kan överväga adoption ändå?

Jag tackar för alla fina och givande svar jag har fått! Det uppskattas verkligen.

Jag har ett barn sedan innan som även h*n kan fara illa och drabbas av situationen. Jag har även förlorat ett barn jag ville ha i ett sent missfall pga missbildningar. Jag är väl införstådd med vad som sker i magen vecka för vecka, hur en sen abort går till och allt däremellan. Inget av detta är nytt för mig.

Moralaspekten av detta är något som kan diskuteras i all oändlighet. Jag förstår att många inte förstår mig och tycker att det jag vill göra är förkastligt och hemskt, jag tycker egentligen det själv också, men jag anser att det vore värre att riskera mitt liv och att potentiellt förstöra mitt stora barns liv.

inte intresserad av att bli idiotförklarad eller få höra vilken vidrig person jag är när jag befinner mig där jag är just nu.

Om jag redan var gravid i Maj så skulle jag i så fall ha blivit gravid i början på April och således varit nästan i vecka 30 nu vilket såklart inte är fallet för det hade de sett på ultraljudet. Jag vet inte om du faktiskt läste hela min text, men som jag skrev så vet jag när befruktning skedde eftersom jag och pappan levde långt ifrån varandra och väldigt sällan hade sex. Vi hade sex 12e och 13e Juni och befruktning skedde som tidigast dessa datum.

Rånad på möjligheten till sen abort Innan ni kommenterar: jag mår otroligt dåligt av situationen och jag tar inte lätt på ämnet sen abort. Jag anser helt enkelt att det enda som vore värre än en sen abort i min situation vore att föda detta barn under mina förutsättningar.

Jag har blivit oplanerat gravid trots preventivmedel. Min sista mens var 24e till 29e Maj. ENDA gången vi hade sex på hela Maj och Juni var 12e och 13e Juni! Alltså ganska spot on då min ägglossning bör ha skett, och enda befruktningstillfället.

Enligt mina kalkyleringar bör detta placera mig i vecka 19+några dagar.

Jag vill inte gå in på detaljer kring varför, men jag har valt att söka om sen abort pga förändrade förutsättningar både psykiskt, ekonomiskt och i övrigt. Planen var från början att behålla då jag såg en möjlighet att få ihop det. Nu har allt förändras, pappan är borta och mitt liv har raserats på alla sätt. Jag är helt enkelt inte längre förmögen att ta hand om detta barn.

När jag ringde igår sa de att det är för sent att söka sen abort då jag är i v 22+1 nu.

Det jag undrar nu är finns det NÅNTING mer jag kan göra? Uppenbarligen har det blivit fel någonstans på vägen för det är helt omöjligt att jag är i vecka 22+. Om jag är så långt gången skulle min senaste mens och ägglossning samt befruktning vara i början till mitten på Maj! Vilket är rent fysiskt omöjligt. Det vet jag ju.

Jag vet att dom också går på ultraljudet när dom daterar och att det inte är en exakt vetenskap, det kan diffa med lite grann. Men i mitt fall så ÄR det ju en exakt vetenskap..

 

Har jag några rättigheter och möjligheter i detta läge? Kan jag ringa på Måndag och be om/kröva ett nytt ultraljud och utlåtande om jag förklarar att dateringen inte kan stämma hur man än vrider och vänder på det?

Jag vill verkligen inte sätta ett barn till världen som jag redan nu vet kommer födas in i miserabla förutsättningar. Har jag någon chans att bli flyttad till rätt datum och fortfarande kunna söka om sen abort?

Nej. Sprid inte lögner.

Det är absolut ingen lögn, vården klarar mer och mer och kan rädda fler för tidigt födda än förr, så nej det är ingen lögn. Sen att chansen att överleva i vecka 20 är väldigt liten, det är en annan sak.

Hej, går det inte att se över möjligheten för en adoption? Vet att det är ovanligt här i Sverige, men inte omöjligt.