Anonym (Undrande)

Thu 4 Dec 09:35

50 svar

ADHD?

Hej,
Vi har en son som snart blir 10 år. Hela hans uppväxt har kantats av ett gränslöst beteende. Började redan vid 1-2 års ålder. Det har varit många hemringningar både på förskola och skola. På förskolan slog han andra barn, även små barn. Jag frågade både på förskolan och BVC om han verkligen var mogen att börja skolan men fick svar att det är ovanligt att gå ett extra år på förskolan. F-3 hade han en fantastiskt lärare som höll honom under armarna och hon har hållit honom under armarna. Det har varit mycket anpassningar för att han ska klara skolgången. Nu har han börjat 4:an och kraven är högre. Hans beteende är värre än någonsin. Det är mail var och varannan dag från lärare. Han är uppkäftig, lyssnar inte. Han får sitta längst fram med bänken mot väggen bredvid läraren för att inte störa andra. Nycklar, kläder, väskor, jackor tappas ständigt bort. Alla vet vid det här laget när jag kommer för att leta upp hans saker. Hemma är han svår, han skriker gapar. Säger hålla käften. Jag bryr mig inte. Osv osv. Han får enorma utbrott och slåss. Jag är rädd för hur det ska bli när han blir starkare och kommer att göra mig eller sina syskon riktigt illa. Däremellan är han en otroligt empatisk kille med stort hjärta. Han får ofta dåligt samvete efter hans utbrott och säger förlåt. Men det är svårt, allt är en kamp här hemma. Att göra läxor tar oftast flera dagar för att hans koncentration är så låg och han ständigt hittar andra saker att göra. Han är väldigt lättstörd och svårt att fokusera på det han gör. På morgonen måste jag punktmarkera honom för att han ska komma iväg till skolan. Det tar på krafterna. Det är även mer än såhär och det är ett heltidsarbete att hålla honom under armarna. Jag tycker generellt att diagnoser ställs för lättvindligt och kanske är han bara ett utmanande barn? Ingen lärare eller så har nämnt att det kan vara ADHD därav är jag osäker om det verkligen är det. Men det tär verkligen på hela familjen. Även på min och min mans relation. Jag vet inte längre hur vi ska hjälpa honom och är som sagt rädd för hur det ska blir nu när han blir äldre. Någon som kan känna igen sig och komma med tips och råd?

Jimmy75

Thu 4 Dec 15:09

#11

Anonym (Undrande) skrev 2025-12-04 10:41:21 följande:

Tack för svar. Det ger dessutom väldigt mycket hopp att det gått så bra för er son, trots diagnosen. Verkligen fint att höra.

Såklart vill vi hjälpa honom på bästa sätt. Oron består ju främst i att en eventuell diagnos ska förstöra hans framtid. Men samtidigt är det inte bra som det är nu heller. Kanske framförallt tänker på att eftersom skolan inte reagerar med att han kanske borde utredas så har vi avvaktat.

Skolan får dessutom inte lov att villkora stöd och kräva kännedom om diagnos. Den enda utredning (förutom pedagogisk utredning) som skolan ska be att få göra är vid misstanke om intellektuel funktionsnedsättnin och den görs av psykolog i skolan. om barnet dessutom når målen brukar skolan vilja ducka även pedagogisk utredning.

Anonym (f)

Thu 4 Dec 15:49

#12

Anonym (Undrande) skrev 2025-12-04 10:37:16 följande:

Tack, för svar! Jag tänker såklart mycket på hur han har det och vill hjälpa honom på alla sätt jag kan. Men oron består dels i att en diagnos kommer att ligga honom i fatet resten av livet. Försöker på alla sätt jag kan att underlätta livet för honom men när verktygen börjar ta slut så är det dessa funderingar som nu kommer upp.

Ärligt talat en bortförklaring, säker på att just du inte har lite fördomar om ADHD som smyger in? No offense men en diagnos ger en förståelse för sig själv som "fråntas" odiagnostiserade och möjligheter till stöd/medicinering. Ett barn utan diagnos har inget annat än en förälder som kanske stöttar upp och inte riktigt inser hur mycket föräldern gör förrän den blir vuxen. En diagnos på papper sätter inte mer hinder än att vara helt utlämnad till alltid misslyckas.

Anonym (Undrande) Trådstartaren

Thu 4 Dec 17:30

#13

Jimmy75 skrev 2025-12-04 15:04:28 följande:

Jag vågar påstå att det kommer ligga honom mer i fatet att inte få diagnosen om han nu uppfyller den och därmed inte få tillgång till rätt stöd och anpassningar.

Tack för bra tips och råd! Jag ska absolut läsa på lite mer. Angående skolan så tänker jag mig (utan att veta) att en utredning ofta startar på skolans/förskolans initiativ.

Anonym (Undrande) Trådstartaren

Thu 4 Dec 17:33

#14

Anonym (f) skrev 2025-12-04 15:49:15 följande:

Ärligt talat en bortförklaring, säker på att just du inte har lite fördomar om ADHD som smyger in? No offense men en diagnos ger en förståelse för sig själv som "fråntas" odiagnostiserade och möjligheter till stöd/medicinering. Ett barn utan diagnos har inget annat än en förälder som kanske stöttar upp och inte riktigt inser hur mycket föräldern gör förrän den blir vuxen. En diagnos på papper sätter inte mer hinder än att vara helt utlämnad till alltid misslyckas.

Jo men både fördom men kanske framförallt användandet av diagnosen. Är lite skeptisk (också fördom) när diverse kändisar jagar adhd diagnosen och sedan ska tala ut om hur bra allt blivit nu osv. För invecklad att dra resonemangen här. Kanske kan man hitta fler personer inom just det yrket med ADHD, vad vet jag.

Anonym (f)

Thu 4 Dec 17:36

#15

Anonym (Undrande) skrev 2025-12-04 17:33:46 följande:

Jo men både fördom men kanske framförallt användandet av diagnosen. Är lite skeptisk (också fördom) när diverse kändisar jagar adhd diagnosen och sedan ska tala ut om hur bra allt blivit nu osv. För invecklad att dra resonemangen här. Kanske kan man hitta fler personer inom just det yrket med ADHD, vad vet jag.

Vad har det med att göra att någon som har problem får en diagnos? Det blir märkligt när folk ska dra kändiskortet för vad spelar det för roll...Många sk kändisar har haft det tufft utan diagnos också, i rampljuset eller mer dolt.

Anonym (Undrande) Trådstartaren

Thu 4 Dec 18:38

#16

Anonym (f) skrev 2025-12-04 17:36:55 följande:

Vad har det med att göra att någon som har problem får en diagnos? Det blir märkligt när folk ska dra kändiskortet för vad spelar det för roll...Många sk kändisar har haft det tufft utan diagnos också, i rampljuset eller mer dolt.

Egentligen ingenting med varandra att göra. Bara som en även förklaring att det blir ett stigma kring en diagnos. Inget illa menat.

Jimmy75

Thu 4 Dec 20:48

#17

Anonym (Undrande) skrev 2025-12-04 17:30:03 följande:

Tack för bra tips och råd! Jag ska absolut läsa på lite mer. Angående skolan så tänker jag mig (utan att veta) att en utredning ofta startar på skolans/förskolans initiativ.

Varierar från skola till skola och är stor skillnad. Efter 9 år som tidigare skolpsykolog är min erfarenhet att det vanligast sker när skolan inte klarar av sitt uppdrag att anpassa och gärna vill ha ungen medicinerad i förhoppningen att det ska lösa deras problem, alternativt att de ser det som en förklaring att det är barnet det är fel på och inte hur skolan arbetar.

jag vet, det var en smula raljant och smått orättvist mot en del skolor, för inte alla gör så. Vad gäller det där med att upptäcka det sker det oftast med utagerande och stimmiga pojkar. Adhd av huvudsakligen ouppmärksam form är de inte lika vassa på

Anonym (Undrande) Trådstartaren

Thu 4 Dec 21:12

#18

Jimmy75 skrev 2025-12-04 20:48:54 följande:

Varierar från skola till skola och är stor skillnad. Efter 9 år som tidigare skolpsykolog är min erfarenhet att det vanligast sker när skolan inte klarar av sitt uppdrag att anpassa och gärna vill ha ungen medicinerad i förhoppningen att det ska lösa deras problem, alternativt att de ser det som en förklaring att det är barnet det är fel på och inte hur skolan arbetar.

jag vet, det var en smula raljant och smått orättvist mot en del skolor, för inte alla gör så. Vad gäller det där med att upptäcka det sker det oftast med utagerande och stimmiga pojkar. Adhd av huvudsakligen ouppmärksam form är de inte lika vassa på

Ok, då vet du verkligen vad du pratar om. Han har båda dragen, utåtagerande samt koncentarionssvårigheter. Jag är själv lite förvånad att det inte kommit något från skolan eftersom han stör så pass mycket på lektionerna. När jag har dig här på tråden och utifrån din kompetens. Min man tycker att en del av hans problem består i att jag curlar honom medan jag menar att han inte klarar av de krav som man rimligen bör kunna ställa på en 10 åring. Tex så kommer jag alltid in med frukosten på sängen, han somnar sent på grund av oro i kroppen och har svårt att komma upp. Jag gör det för att han ska få i sig något och för att han inte ska komma sent till skolan som följd (även om han ofta blir sen ändå). Eller att jag packar gympapåsar, hjälper honom att ta på honom kläder osv. bara några exempel. Bör jag ställa mer krav trots att min känsla är att han inte klarar av det?

Anonym (Britta)

Thu 4 Dec 21:12

#19

Det var i mellanstadiet min dotter med adhd kraschade. Hon hade legat före i typ allt i skolan utan att plugga men i mellanstadiet krävdes koncentration under längre stunder och mer komplicerade analyser av det de lärde sig. Det tog till sist totalstopp och hon klarade inte längre av att gå till skolan alls.

Har skolan provat undervisning i liten grupp, avskärmande väggar kring hans bänk, hörselkåpor för att stänga ute ljud etc?

Både ni och skolan behöver försöka analysera när det blir bråkigt. Är det efter dagar med grupparbeten, när det är trångt, om det är stimmigt i klassrummet/hemmet, efter långa stunder med eget arbete, om det blir långtråkigt, om något oväntat händer?

Försök sen förebygga och undvika de situationerna eller ge mer stöd när det är jobbiga saker som faktiskt måste göras. Mitt barn slogs som liten när det blev trångt och stökigt så hon fick gå ut sist ur klassrummet och klä sig i lugn och ro, tex.

Vår erfarenhet är att tvång, ilska, strängare regler mm gör allt värre. Det som har hjälpt är lyhördhet, följsamhet, anpassningar, hjälp och stöd. Men självklart inte utan regler.

Går din son på fritids? Det är ofta minde uppstyrt än skolan och kan bli jobbigt av det skälet.

Lästips: https://www.borgskoglund.se/sv/boecker/svart-baelte-i-foeraeldraskap/

Anonym (Britta)

Thu 4 Dec 21:16

#20

Anonym (Undrande) skrev 2025-12-04 17:30:03 följande:

Tack för bra tips och råd! Jag ska absolut läsa på lite mer. Angående skolan så tänker jag mig (utan att veta) att en utredning ofta startar på skolans/förskolans initiativ.

Vår erfarenhet är att skolans kunskap om adhd är låg och att de inte förstår vad de ser och inte vet vad de ska göra för att hjälpa ens nör diagnos är satt. Man kan absolut inte vänta på att skolan ska agera utan behöver snarare vara en blåslampa i röven på dem för att ens barn ska få den hjälp hen har rätt till.

ADHD?

INNEHÅLL