• Anonym (Snälla hjälp)

    Jag orkar inte mer

    Tvåbarnsmamma här som inte orkar mer nu.

    Har två yngre barn som bara bråkar. Idag har den äldre slagit den yngre i huvudet med knytnäve och puttat så minsta ramlade. För att minsta inte ville leka precis som stora ville. 

    Jag har fått höra att jag är dum i huvudet och att jag borde kastas ut genom ett fönster så jag dör.

    Jag är så trött. Har de senaste veckorna roddat hela julen själv eftersom pappan är helt ointresserad av sånt, så jag har jonglerat heltidsjobb med att pynta, baka, fixa julgran, klappar, paketkalender, allt.

    Och jag är nu några dagar innan jul helt utmattad. Älsta barnet har så mycket trots i sig och jag kan aldrig släppa dem ensamma en sekund utan att de ryker ihop. 

    Allt i mig vill fly, rymma, sjukskriva mig och vara lägga mig ned och sova länge, länge, länge.

    Men det går ju inte
     Vad gör man? Jag orkar inte ha det såhär till barnen är vuxna. Jag drömmer om ett par dagar utan bråk, att kunna få slappna av en liten stund. Jag är så trött att kroppen skriker, det var varit såhär i över två år sen yngsta kom och jag är helt slutkörd nu. I mina mörkaste stunder önskar jag att jag kunde typ ramla  och bryta några ben eller nåt så jag kunde få ett par dagar paus på sjukhus. Men det berättar jag inte för nån.

    Jag älskar mitt stora barn men han är så arg och gör så elaka saker, jag förstår verkligen inte. Han säger saker vi aldrig säger hemma. Han slåss och vi slåss verkligen sldrig. Det är så mycket ilska i honom.

    Barnen är 4 och 2.

  • Svar på tråden Jag orkar inte mer
  • Anonym

    Även om du älskar julen måste du hushålla med din ork och energi.
    När barnen är små får man sänka kraven på allt annat.
    Köp färdigt i affären. Strunta i att baka och lägg in egen sill. 
    Strunta i egengjorda kalendrar. Köp färdiga.
    Sära på barnen. Säg åt pappan vad han ska göra: lek / gå ut med kalle. Nisse stannar inne med mamma. Gå ut en halvtimme är bättre än inget. 
    Man får längta till förskolan börjar igen.

  • Anonym (Snälla hjälp)
    Anonym skrev 2025-12-21 20:16:23 följande:

    Även om du älskar julen måste du hushålla med din ork och energi.
    När barnen är små får man sänka kraven på allt annat.
    Köp färdigt i affären. Strunta i att baka och lägg in egen sill. 
    Strunta i egengjorda kalendrar. Köp färdiga.
    Sära på barnen. Säg åt pappan vad han ska göra: lek / gå ut med kalle. Nisse stannar inne med mamma. Gå ut en halvtimme är bättre än inget. 
    Man får längta till förskolan börjar igen.


    Färdiga kalendrar funkar liksom inte här. Alla luckor rivs upp dag 1. Däremot ska jag delegera stenhårt nästa år så maken måste göra mer, inte hoppas han ska bidra för att man ändå delar på saker.
  • Anonym (Ni är två..)

    Men kan du inte lämna barnen till pappan och vara borta en helg,en dag eller att pappan tar era barnen till hans familj och du får vila hemma en dag.

  • Anonym (Inte ensam)
    Anonym (Snälla hjälp) skrev 2025-12-21 19:59:57 följande:
    Alltså, vi ger så mycket uppmärksamhet åt barnen. Både egentid och familjetid. Jag kramas också enormt mkt, jag har alltid, sen dag 1 som mamma varit mån om två saker. Att berätta för barnen att jag älskar dem så de hör det och att erbjuda kramar i överflöd.

    Saker som arr stampa i golv och så är helt lönlöst här dock. Har försökt med den taktiken men möts bara av skrik då. Har också sagt SÅ många gånger att man får vara arg men inte slåss eller puttas. Men det går liksom inte in. Han kan säga till andra hur man får göra, men själv går han på fysiskt. 

    Vid nattningen idag började han också slåss igen och säga elaka saker åt mig, och i nästa andetag be om ursäkt. Jag satt bara kvar, stoppade händer från att kunna slåss och sa att känslan är okej men inte beteendet. Inte den roligaste nattningen men han somnade lugnt till slut iaf.

    Men jag är så utmattad. Jag har liksom bara tappat hoppet just nu om att kunna ha en lugn familjetid igen och det känns bara som mörker att tänka så.
    Jag förstår. 
    Det låter som du verkligen gör ditt bästa. 

    Vad säger bvc, har ni tagit upp det där?

    I vår kommun har dom kurser för föräldrar med olika inriktningar, bland annat en just för barn mellan 3-4 år just för att det händer så mycket i den åldern och är många föräldrar som har liknande som dig. Kanske värt att kolla upp?
    Hjälper mannen dig något? Tänker på nattningen, turas ni om? Beter sig barnet likadant mot mannen?
  • Anonym
    Anonym (Snälla hjälp) skrev 2025-12-21 22:36:47 följande:
    Färdiga kalendrar funkar liksom inte här. Alla luckor rivs upp dag 1. Däremot ska jag delegera stenhårt nästa år så maken måste göra mer, inte hoppas han ska bidra för att man ändå delar på saker.
    Man får antingen förbygga genom att styra lucköppnandet eller också får man lämna problemet hos barnet. Om barnet öppnar alla luckor så är det barnets förlust och någonting den får ta lärdom av.  Man kan inte ta bort alla besvikelser för barnen.
    Ja, man måste tala om vad man vill. Vänta inte till nästa jul. Börja redan nu. 
    Vill han hålla en lägre nivå än dig så sänk kraven, i alla fall under småbarnsåren. 
    Tänk på att också du ska må bra.
  • Anonym (Snälla hjälp)
    Anonym (Ni är två..) skrev 2025-12-21 22:41:16 följande:

    Men kan du inte lämna barnen till pappan och vara borta en helg,en dag eller att pappan tar era barnen till hans familj och du får vila hemma en dag.


    Barnens farmor och farfar bor en bra bit bort.
  • Anonym (Snälla hjälp)
    Anonym (Inte ensam) skrev 2025-12-21 22:43:13 följande:
    Jag förstår. 
    Det låter som du verkligen gör ditt bästa. 

    Vad säger bvc, har ni tagit upp det där?

    I vår kommun har dom kurser för föräldrar med olika inriktningar, bland annat en just för barn mellan 3-4 år just för att det händer så mycket i den åldern och är många föräldrar som har liknande som dig. Kanske värt att kolla upp?
    Hjälper mannen dig något? Tänker på nattningen, turas ni om? Beter sig barnet likadant mot mannen?
    Bvc säger typ såhär: "Ja, det låter som åldern. Det  är inte alltid så lätt, kämpa på!"

    Vi har kurser. Har gått den. Insåg att ja, vi jobbar rätt mkt efter deras råd. Iofs bra att prata med någon.

    Nej, barnet beter sig "värre" mot mig. Hårdare ord, mer slag etc.
  • Anonym (Hmmm)

    Det kan vara tufft på vägen men, det jag har lärt mig med två barn och två separationer är - ge aldrig upp dina barn!!!
    Jag förlorade min dotter men har fått henne tillbaka. Nu är jag morfar till en liten tjej som är en chans att vara där hela tiden.

  • Anonym (Inte ensam)
    Anonym (Snälla hjälp) skrev 2025-12-21 23:05:03 följande:
    Bvc säger typ såhär: "Ja, det låter som åldern. Det  är inte alltid så lätt, kämpa på!"

    Vi har kurser. Har gått den. Insåg att ja, vi jobbar rätt mkt efter deras råd. Iofs bra att prata med någon.

    Nej, barnet beter sig "värre" mot mig. Hårdare ord, mer slag etc.
    Ja oftast beter sig barn värre mot dom som dom känner sig tryggast hos, tyvärr. 

    Lät inte som så mycket hjälp från bvc...

    Dom som håller i kurserna här är socionomer och finns även till hjälp utanför kurserna personligen, kanske om du själv tar kontakt med dom?
  • Anonym (Hmmm)

    Det finns inget  värre än social eller psykologisk utbildning mer än "livets hårda skola"
    Skolan idag är byggd på  förståelse och anpassning vilket egentligen innebär att elever som inte klarar av att vara i ett normalt klassrum ska "integreras" till att passa in, Vem gynnas? 
    De så kallat normala barnen som försöker lära sig eller barnet som sitter under ett bord och klappar en katt som ingen kan se? När lärarna måste låsa in alla barn för att en unge inte ska rymma och springa ner på stan?
    Låter jag hård? Må så vara men jag tror att alla vinner på att få den hjälp de behöver.
    Jag blir så förbannad nät jag ser att skolorna påstår att de inte har resurser  - bullshit!!
    Man kan skicka x-antal personer på en bienal i tre dagar som inte gynnar en enda elev. Man har " möten" på hel eller halvdag" som inte leder någonvart.
    Vi skattebetalare finansierar allt. Skolan är en ren jävla lekstuga och skulle aldrig överleva som företag.
    Jag vet att jag är obekväm och är partner med en skolutvecklare som går på den politiska linjen och också sitter på möten, åker på bienaler o.s.v
    Barn som klättrar på väggarna ska vara i normala klassrum ---- yaeh right.
    Inte bra för dem - inte bra för alla andra!

Svar på tråden Jag orkar inte mer